I helgen körde jag årets sista deltävling i Svenska Triathloncupen, en Sprint distans i Malmö.

Liksom de tidigare tävlingsorterna (Uppsala och Linköping) bjöd även Malmö på finfint sommarväder och superarrangemang! Lite för varmt att tävla i kanske, men eftersom jag körde den korta Sprintdistansen så funkade det rätt bra ändå.

Jag tävlar i AG (agegroup) 50-54 och vår start var kl 12.35 i söndags. För mig som inte tycker om tidiga morgnar i allmänhet och i synnerhet inte att träna/tävla tidigt var det lyx att få starta mitt på dan! Och eftersom jag inte hade tävlat i Malmö tidigare så var det bra att det fanns tid att vandra runt ordentligt i start/mål/växlingsområdet för att orientera mig och memorera var jag ställt cykeln.

Förutsättningarna inför loppet var att jag faktiskt ledde Cupen i min AG efter två deltävlingar. Lite överraskande, men pga att de allra bästa i min AG istället satsar på Ironmantävlingar, eller haft otur med skador, plus att jag har ganska bra fart på korta tävlingar (eller snarare så hinner jag inte tappa så mycket på cyklingen när det är korta distanser…) så var jag alltså i täten inför sista tävlingen. Strax bakom i resultatlistan skuggade dock herr Arvidsson. För att ta hem totalsegern fick jag inte vara mer än två placeringar bakom honom vid målgång i Malmö.

Simning 750 m:
Det är en himla massa prylar att hålla reda på i triathlon och alltid är det något som inte är helt under kontroll. Än så länge har jag dock inte missat något viktigt på någon tävling. Den här gången glömde jag bara ta med mitt nyinköpta Bodyglide, för att underlätta avtagande av våtdräkten, men men…
En större oro var att det i växlingsområdet en halvtimme innan start började mumlas om att våtdräkt inte skulle få användas pga att det var för varmt i vattnet. Katastrof. Om det hade blivit så. Jag simmar nästan vertikalt utan våtdräkt och hade i så fall förlorat loppet redan direkt… Men som sagt, det var som tur var bara ett rykte.
Så var det dags. Alle man i vattnet, med en hand på bryggan. Starten gick och vattnet piraya-kokade som vanligt av fäktande armar och ben. Fick dock en bra start och kunde snart lägga mig på rulle bakom ett par fötter som jag tyckte drog i bra tempo. Jag har aldrig tidigare kunnat lägga mig på rulle i simning eftersom jag tycker det är så svårt att få någon överblick. Allt är bara svart vatten och en tombola av armar och ben. Och för att försämra oddsen simmar jag även utan linser. Varje gång tänker jag att jag borde testa med linser. Men först på träning… Hur som helst, fick en ganska bra resa bakom fötterna på simmaren framför. Underlättade att det var enkel bana, bara rakt fram och sedan tillbaka. Ett varv med alla bojarna på höger sida. Fegade kanske något, fanns lite krafter kvar när rampen dök upp. Men det handlade nog bara om några sekunder. Kom upp ur vattnet som nummer tre i vårt startfält som bestod av alla AG över 50.

T1/Växling 1:
Det sägs att triathlon består av 6 grenar. Simning, Cykling, Löpning, Växlingar, Köpa grejer, och Bortförklaringar.
I och med att Sprint är en såpass kort tävling så är växlingarna hyffsat viktiga. Därför har jag i år tränat lite på att klara av dem lite snabbare. Dels har jag struntat i strumpor! Tycker inte det behövs för Sprint eller Olympisk distans. Har även köpt ett par triathlon cykelskor som är bredare i öppningen och som man bara stänger med en kardborreflärp. Och dessutom har jag proffsat till det och har skorna fastsatta på cykeln från start, dvs redan innan jag hoppar på cykeln. Med gummisnoddar och allt. Har tränat ett par gånger på närmsta skolgård hemma. Även om det är många som gör det betydligt snabbare så har jag med ovan kapat ganska många sekunder på första växlingen. Nästa steg är att även öva på att komma ur våtdräkten snabbare. Där finns det att göra…

Cykling 20 km
Kom ut på cyklingen före min störste utmanare till totalsegern. Det var lätt att hålla koll på eftersom han har platsen bredvid mig i växlingsområdet. Jag vet att jag alltid tappar på cyklingen så det är ju bra att inte ligga efter redan från start… Varje år säger jag till mig själv att jag måste förbättre min cykling. Och varje år lyssnar jag inte… Men kanske till nästa år… Banan är två varv, hyffsat flack och ganska rak, så det är bara att trumma på och hoppas på att det dröjer så länge som möjligt innan de andra börjar svischa förbi…. Det tog knappt ett varv. Sedan var två pers förbi och försvunna i fjärran. Men inga fler kom förbi. Inte på första varvet. Och inte heller på andra. Kändes bra. För på löpningen brukar jag vara stark.

T2/Växling 2:
Strecket där man måste hoppa av cykeln kom oväntat snabbt efter sista kurvan på cyklingen så jag hann inte ta av mig cykelskorna innan. Tappade några sekunder på det. Tappade ytterligare sekunder på att jag sprang förbi min växlingsplats och var tvungen att vända tillbaka… Bra rekat, not. Parkerade cykeln, tog av hjälmen (rätt ordning!) och satte på löpardojorna. Fortfarande utan strumpor. Det hjälper med barnpuder och litet skohorn. Upptäckte när jag skulle kuta iväg att jag fortfarande hade simglasögonen på mig! Väntar med spänning på om jag fastnat på några bilder under cyklingen med cykelhjälm, cykelglasögon och dessutom simglasögon i pannan! Som sagt, det är en himla massa prylar att hålla reda på i triathlon och alltid är det något som inte är helt under kontroll…
Vad som var mer överraskande än simglasögonen i pannan var dock att herr Arvidsson inte hade växlat in sin cykel före mig! Han kom dock sekunden efter. Jag hade varit säker på att han var en av de två som svischade förbi mig under första cykelvarvet. Men nu i T2 märkte jag alltså att så inte var fallet, och jag märkte också att en av de två som cyklade om mig var i AG 55-59, dvs framför mig hade jag bara 1 person i min AG 50-54.

Löpning 5km
Löpningen brukar som sagt vara min styrka. Men den minimala sommarträningen avslöjade mig raskt. Redan efter ett par meter kände jag att benen var sega och jag försökte därmed bara hålla ett jämnt tempo och att inte falla igenom. Jag lade ner tankarna på att försöka jaga ikapp ledaren i min AG utan försökte bara bevaka min position. Löpningen var två varv med ett gäng svängar, så jag kunde på flera ställen hålla koll på fältet. Så till slut, efter fem lååånga kilometer kunde jag svänga in på upploppet som tvåa i min AG för dagen och som totalsegrare i Svenska Triathloncupen, AG 50-54.

Efter någon timme fick jag kliva upp på prispallen och ta emot en snygg glasplakett!

Nu har jag tävlat klart för i år. Kanske. Finns liten, mikroskopisk chans att jag dyker upp på Stockholm Triathlon senare i augusti. Och möjligen lite större chans att jag springer 10km Hässelbyloppet i oktober. Glömde förresten, ska ju springa Midnattsloppet också!

Vad jag hittar på nästa år får vi se. Men troligen blir det nog Triathlon-EM i Sprint i Malmö. På starkare cykelben…