1 års tuff träning inför Ironman Tallinn gav resultat och jag har varit i rekordform sedan slutet av sommaren. Det ville jag passa på att ta tillvara på innan säsongsvilan. Därför anmälde jag mig till MLM Maraton som Mantra Sport & Maratonlabbet arrangerade den 14/11 i Uppsala. Perfekt med en höstmara tänkte jag i början av oktober när tävlingssuget började smyga sig på efter 1 månads återhämtning. Då har jag en HEL månad på mig att köra specifik maratonträning ?.

1 vecka innan loppet kände jag att formen var på G igen! Rekordfart uppför Fjällgårdshelvetet 2 veckor i rad, stabila marafartsintervaller och ett virtuellt lidingölopp som gick riktigt bra trots snöstorm! Ett rimligt mål skulle vara att hålla 4:30 fart. Det skulle ge en sluttid på 3 h & 10 min. Mitt tidigare PB på 3:22 har jag från Stockholm Marathon 2019. Det var då mitt 2:a försök på sub 3:15 som inte riktigt höll hela vägen. Jag försökte även hösten 2018 i Frankfurt, men väggade rejält sista milen. 2020, det omöjliga året, kan det vara året jag ska få revansch på maran?!  3:e gången gillt!

Uppsala hade blivit hårt drabbade av Covid-19 så det var osäkert att resa dit in i det sista. Som tur är bor min farmor där så hon hade både en tom lägenhet och bil att låna ut. Då kunde jag undvika att åka kollektivt och träffa andra människor. Frisk som en nötkärna och formtoppad åkte jag ner till Uppsala redan i torsdags kväll. Jag ville ha ett dygn på plats innan loppet för att hinna ladda med en shake out run på maratonbanan. Banan är drygt 4 km och skulle avverkas 10 gånger. Jag som tycker Stockholm Marathon med sina 2 varv är mentalt jobbig ?.

Jag fick en startplats till heat 1 på lördagen med starttid kl. 9:00. Larmet var ställt på 5:30 för att jag skulle lyckas få i mig frukost 3 h innan start. Inga konstigheter med uppladdningen. Jag har hittat en energiplan som fungerar så jag laddade som vanligt med:

• Havregrynsgröt med russin, kanel & havredryck
• Ett glas rödbetsjuice (utspätt rödbetskoncentrat)
• 1 kopp kaffe
• Ca 45 min innan start laddade jag med en gel och en U intend shot från Umara.

Prognosen för dagen var 7 grader och lite vind. Nästintill perfekta förhållande för löpning!  Dagens outfit fick därför bli kort tights, T-shirt och armvärmare. Jag hade ett flipbelt med alla mina gels. Planen var att få i mig 1gel/halvtimme. Sedan fanns det vatten och sportdryck att ta vid varje varvning. Där var planen att ta en kopp vatten vartannat varv.

Strax efter kl.8 körde jag till starten som låg väldigt off i ett industriområde. Perfekt läge för att undvika människor och trafik. På plats var det en väldigt smidig nummerlappsutdelning utan kö. Vi var ca 40 löpare så det var inga problem att hålla avstånd i startområdet. På med nummerlappen, en kort uppvärmning, toabesök och vips så var det dags för start!

Jag visste att det fanns ett gäng som gick för både sub 3h och sub 3:10 så jag såg till att inte vara för långt fram i startfältet för att undvika att ryckas med i ett för högt tempo. Efter 1km hittade jag farten och vi var ett gäng som låg och snittade ca 4:30. Det blev aldrig någon klunga men det var skönt att hela tiden se några ryggar och ha någon bakom sig för att inte tappa farten.

De första 6 varven var 4,1 km/st. Det finns inte mycket att berätta om de varven då det flöt på fint och jag höll jämn fart. Målet var som sagt att hålla 4:30 fart men jag låter ofta pulsen avgöra om det är rimligt eller inte. Pulsen låg stabilt kring 165 (85% av mitt max, 17 slag under min tröskel) så det var bara att mata på i samma fart.

Efter 6 varv var det dags för 4 st lite längre varv på 4,4 km. Samma varv med en extra slinga i början. Vi var drygt halvvägs in i loppet och jag hade en fortsatt bra känsla och stabil puls. Jag hade gott om energi kvar i kroppen, benen kändes starka och pannbenen var med mig. Nu började nedräkningen!

Hela loppet kändes mer som en mental kamp än en fysisk då det blir så monotont varv efter varv… Jag såg till att ta 1 km i taget och försökte tänka positiva tankar. En tanke som hjälpte mig lite extra efter Ironman Tallinn var ”skärp dig, du ska bara springa i drygt 3 h! Ironman var 11 h push” ?. Jag brukar även tänka på att försöka hålla ihop löptekniken när det känns jobbigt.

Hade jag haft en riktigt bra dag så var planen att försöka öka lite efter 35 km. Men efter 3 mil började jag få känningar av magkramp så jag drog ner lite på gel-intaget och valde att behålla samma fart. Det spelar ingen roll hur fräscha ben man har om magen kollapsar (vet av erfarenhet…). Jag ville inte gambla och hoppades på att eventuellt ha lite energi kvar för en slutspurt sista kilometern.

Sista varvet låg jag i fas för att lyckas med sub 3:10 (trodde jag enligt mina snittider på klockan). Eftersom GPS klockorna ofta mäter lite längre än den riktiga distansen så visade det dock sig att jag låg ca 30s efter. Jag visste att det skulle vara på sekunden för att klara målet så jag tänkte att en fartökning sista 1-2 km skulle räcka. Min sista gel låg högt upp i halsen sista varvet och benen började bli riktigt tunga så jag lyckades bara springa in 10-15 s sista kilometern. Jag var också osäker på vart mållinjen gick också så jag missade sub 2:10 med 22 s ??‍♀️. Sekunder som jag absolut borde ha kunnat trycka på sista varvet… Men, men…jag var så pass nära och persade ändå med 12 min så jag är riktigt nöjd ändå ?.

Nu väntar 1 vecka med löpvila innan jag drar igång grundträningen inför säsongen 2021. Fokuset kommer vara triathlon i form av Challenge Vansbro och Swedeman på hemmaplan. Men nu när löpningen känns så bra så kanske det blir att satsa på ett sub 3 försök också ?.

To be continued…

/Ambassadör Natta Persson

Instagram: @nattapersson