I lördags sprang jag mitt allra första fjällopp och det blev Salomon 27K uppe i Åre. Benen fick slita hårt för att ta sig upp på fjälltopparna, men belöningen med de magiskt vackra vyerna uppe på topparna var helt klart värt det!

Jag ville inte gå för någon specifik tid, då jag inte hade en aning om hur det var att springa upp för fjäll. Att springa Lidingöloppet går inte att jämföra på långa vägar, då tuffa backar som Aborrebacken & Karins Backe bara är en bråkdel av de utmanande stigningarna uppe i Åre. Målet var istället upplevelsen och se om traillöpning är något att fortsätta med.

Första kilometern var platt och gick på en bilväg, så det kändes som en snäll uppvärmning, men sen svängde banan av och började på riktigt. Det var några riktigt tuffa kilometer upp till toppen av Hållfjället(900 m ö.h), som kom efter 7km. Benen var redan sega och svetten rann ordentligt i värmen, men nu kom belöningen: utsikten!

Går det upp så måste det även gå ner, vilket det även gjorde. Det blev det lite mer lättsprunget utför och ett första efterlängtat energistopp kom nere i dalen efter 10km. Terrängen var dock utmanande oavsett lutning med allt ifrån stenar, rötter, spångar och lera att ta sig igenom. Tiden flyger dock förbi när man behöver springa och fokusera på vart man sätter fötterna, så det var riktigt kul att fokusera på den tekniska löpningen istället för sin snittfart som det ofta blir under stadslopp.

Sedan tog vi oss upp på Grofjället(952m ö.h) och helt plötsligt var halva banan avklarad. Jag hade inför loppet hört att majoriteten av löparna behöver gå i uppförsbackarna, men ville ändå prova att springa på så långt det gick. Jag insåg redan vid första fjället att det inte var värt att försöka trippa/springa när det var som mest lutning, då det gick lika fort att gå med stora kliv. Det var bara att haka på de som såg rutinerade ut och gå upp, för att spara på krutet till andra delar av banan.

Sista toppen var Välliste(1025 m ö.h) och benen började bli ganska slitna, men ändå helt ok känsla. Nu kom den största belöningen hittills, de sista 5km av banan som var utförslöpning! Gasade på ordentligt utför och nådde äntligen målet efter 3h och 14min fjällöpning.

Åre är magiskt vackert på sommaren, fjällöpning är riktigt kul och utmanande och sammanfattningsvis blev det en kanonhelg! Jag kommer garanterat springa fler fjällopp.

Nästa helg byter jag fokus och kör årets första och enda Triathlonlopp: Morakniv Triathlon och den olympiska distansen. En favorit i repris, då det blir 3:e året i rad. Kul lopp med lagom många deltagare, fin och platt bana. Men både Salomon 27K och Mora Triathlon känns som småpotatis jämfört med utmaningen som väntar den 12:e till 18:e augusti…

To be continued…

/Natalie