När det blir så varmt som det varit de senaste dagarna förföljs Paula av en liten Usb-fläkt inkopplad på ett batteripack. Vi vuxna kan reglera värmen någorlunda, men hon är ju så liten att hennes försvar mot värme och kyla inte är på plats riktigt. Det kommer ju med tiden det med, men tills dess får hon stå ut med att vara förföljd av en egen fläkt, bli genomblöt av kallvatten flera gånger om dagen och bara ha minimalt med tunna kläder. Skulle tro att Paula är den av oss som är svalast.

Bananplättar är en höjdare, det bästa resultatet har jag fått genom att blanda 1 normalstor banan med 2 normalstora ägg och 2 msk vetemjöl. Steker i rikligt med smör på ganska hög temperatur och serverar direkt som de är. Vetemjölet har någon sorts stabiliserande effekt på smeten, jag provade att skippa mjölet i första stekningen men då blev det inte alls lika bra resultat. Med tanke på hur lite mjöl det är så tycker jag det kan vara hänt, det är inte bananplättar jag gått upp i vikt av och det är inte de som eventuellt lägger krokben för mig om nu det sker.

Vikten stannade på 79,8kg idag, nytt lägstarekord och en långsam men tydlig trend. Hekto för hekto skaver jag mig ner mot målet till och med i den här hettan. Eftersom jag saknar aptit dricker jag mycket, jag får åtminstone i mig vätska och näringsämnena jag ska ha genom soppor och shakes. Får förmoda att viktraset har med det att göra, orkar man inte äta går man inte upp i vikt åtminstone.

Vi hade osannolik tur på vår secondhand-runda igår. Mellandottern och hennes fästman passade Paula så maken och jag kunde ge oss iväg. Vi skulle kolla efter en soffa att ha vid TV:n på övervåningen för att göra det hörnet lite mysigare, ifall inte alla vill kolla på samma program eller någon vill spela på konsolen medan andra vill titta på TV. Maken skojade att “Tänk om vi skulle hitta en Ektorpsoffa, det vore väl trevligt? Men det händer ju inte.” och jag höll med. Vi hade tur i Spånga när vi hittade soffgruppen för en spottstyver, ny klädsel bara för en struntsumma i sammanhanget så var det som nytt igen. Sån tur skulle vi ju inte ha en gång till.

Det första som händer när vi kommer in är att vi får syn på ett otroligt charmigt litet barnbord med två stolar till, stabilt och helt även om det varit med ett varv och lekts med. För nästan ingenting. Det köptes in förstås, jag har ju sagt länge att jag tycker det är dags att börja spana efter rätt saker till Paulas rum, för hon ska ju ha eget rum en vacker dag. Detta passade in perfekt i tanken jag haft om hennes rum med låga möbler, gott om förvaring, barnanpassat och muntert.

Maken fick bära ut till bilen och när han kom tillbaka fick vi syn på soffan. Vår soffa. Identisk med tvåsitssoffan vi redan har i vardagsrummet. För en struntsumma. Frågan var väl egentligen mest om den skulle gå in i bilen så vi fick med oss den på en gång eller om vi måste återvända med en annan bil med släpkärra. Med minsta möjliga marginal fick vi in soffa, bord, två stolar och en supercharmig salladsskål! Jag älskar vår bil.

Det var när vi kånkade upp soffan till övervåningen som jag tänkte snälla tankar om styrketräningen, som av förklarliga skäl inte blivit av i hettan. Soffan är ett monster att väga mycket, men den passade så perfekt i TV-hörnet på övervåningen att det nästan kändes som att den var tillverkad för just den platsen. Det är väldigt trevligt att möblera när man hittar just rätt sak för en plats, eller en sak hittar sin rätta plats. Ibland kan det ta flera år innan man hittar rätt, som i Stockholm. Det tog nästan 17 år innan vi hittade den rätta konfigurationen på hur vardagsrummet skulle se ut där, och när vi väl gjorde det flyttade vi ett halvår senare. Vi till och med skojade om saken, att “Nu när vi hittat rätt, äntligen, så kommer vår lilla stuga i Småland att dyka upp.” och det gjorde den ju. 

Det är ingen idé för oss att köpa Trisslotter på ett tag nu i alla fall, vi har nog tömt potten med tur för en bra tid framöver.