Trotts att jag hade satt upp ett mål med min skidåkning så blev det inte mycket träning under sommaren 2015. Springa har jag alltid haft svårt för då mina benhinnor inte vill vara med (kanske bara bortförklaringar). Men lite cykel skulle väl inte ha skadat men så blev inte fallet. 

Visst rör jag mig en del på jobbet så någon direkt soffpotatis vill jag väl inte säga att jag är precis. Men det är ändå stor skillnad på att röra sig på jobbet och ut och motionera. 

Det dröjde dock ända fram till i slutet av september innan jag så smått började tänka igen på mitt mål och att det nog var bra om jag började röra på mig lite mera. 

Så i väntan på snön så fick det bli lite längre promenader och några löpsteg lite då och då tills benhinnorna sa ifrån. 

Snön kom tyvärr inte förrän i mitten av januari men vad den var efterlängtad och nu kände jag verkligen att i år kommer det bli åka av. Det fanns inte särskilt mycket snö men det fanns i alla fall så pass så de hade kunnat göra spår på IK Jarl. Klubben som jag nu mera är medlem i. Tyvärr försvann även spåren här efter några veckor och det som fanns att åka på var en konstsnöslinga på ca 800 m. 

Men ett par mil hemifrån finns det däremot en skidanläggning (Sörskog) med lite bättre snötillgång så det fick bli ett favoritställe och här kom även i början av februari min för första sträcka på milen. Den 6 februari åkte jag  13 km för första gången. Visst det var bakhalt och det tog 1 timme och 15 men jag var ändå nöjd. 

Jag gick även en kurs i början på året för att lära mig lite mera teknik. Något som verkligen behövdes då jag inte hade en aning om hur man egentligen skulle åka skidor. Visst tog jag mig fram men mer var det inte heller. I och med att tekniken var dålig så spelar det ju inte heller någon större roll hur man vallar. Trycker man inte ner skidan så får man heller inget fäste. Sedan vill jag ju även lära mig att staka vilket jag hade noll koll på. 

Som jag skrev i mitt första inlägg så hade jag ju sparat mina stavar för de var ju av bra kvalité. Ja, ok att kvalitén var bra. Men det finns även andra parametrar som spelar in. När vi höll på där och tränade så stod instruktörerna och tittade på mig när jag åkte förbi. Efter ett par gånger så ropar de åt mig att jag ska komma till dem. Får jag se säger den ene. Ställ dig i utgångsläge så jag får se hur dina stavar och isättningen ser ut. Inte konstigt säger de sedan att inte du får in tekniken och kommer framåt.Det visade sig att mina stavar var på tok för korta. Jag är nämligen 192 cm lång och hade stavar som var 148 cm. Jag köpte mig nya stavar som var 165 cm och det blev en väldig skillnad.

Efter denna kursen började det väl även kännas att nu skulle magen tränas lite mera i stället för armarna. Tidigare hade armarna fått gjort allt jobbet och som alla vet så räcker inte de så länge. 

Men mitt mål att åka Pilgrimsloppet kom allt närmare och jag kan väl säga att tekniken har väl inte hunnit sätta sig något jättebra men ändå så pass bra så jag höjde mitt mål. Mitt första mål var ju att jag skulle klara av att genomföra loppet, att orka åka 3 mil på skidor. Nu hade jag även börjat tänka lite på vilken tid det fick ta.