Nu var det alltså dags att att genomföra sitt första triathlon som arrangerats av en klubb ansluten till svenska triathlonförbundet. Nu var det så att säga på “riktigt”.
Efter minutiöst planerande hemmavid tycktes allt vara i sin ordning. Saker som skulle inmundigas var packade, olika former av funktionsplagg far sorterade i respektive påse, Våtdräkt lagad och packad. Cykel med dator packad, skor för cykling och löpning fans med handdukar i flertal, pulsklocka med band och diverse it prylar. vanliga kläder fans där också. Samt diverse mediciner och hjälpmedel.. Allt var tajmat och klart in i minsta detalj. Nu skulle alltså bara behöva gå upp, slänga i mig en shake och dra iväg nästföljande morgon.
Fredagen kom och allt gick som smort fram till jag skulle sätta mig i bilen. Var var bilnycklarna. Efter ett hispigt letande i ca 45 min dök de upp. Ned kilade i en fåtölj jag dagen innan suttit i max 10 minuter. Iväg jag for mot för mig norra Sverige men i verkligheten snarare Mellansverige och Hedemora/Säter.
Resan gick enligt plan på 5:30 och min tjeckiska farkost förde mig hela vägen till polarens hus. Ett glatt återseende av en kär vän lite snack om gamla minnen samt beklagande över att han inte kunde delta i morgondagens batalj så bar det av till Tomas Quick land för att inspektera bana samt simma lite i simbanan. Det var skönt att komma i vattnet eftersom solen stekte och temperaturen låg nära 30 grader. Anade att morgondagen skulle bli tuff. Jag har ju aldrig haft passion för värme och sommaren utan är snarare en vinter pajsare, men eftersom jag ändå är mitt i en livsstilsförändring är det ju lika bra att gilla läget.
Ett lätt simpass, med fokus på teknik och det var dags att gå upp och börja ladda med kolhydrater i sann Gunde anda. samt se till att all utrustning var i ordning.

Vaknade i lagom tid och eftersom att allt var packat perfekt var det bara att kasta sig in i bilen och åka till Säter för att insupa atmosfären av en tävling som tyvärr sett sina glansdagar. Ungdomsklasserna avklarades och en timma innan min start gav sig eliten iväg. Simningen var jag inte jätte imponerad av, bortsett från en killa som drog iväg rejält, Men sen kom cykeln, oj vad de trampade. mitt i detta var det alltså dags för mig att äntra scenen, och inta min plats i transit området. Tyvärr märktes det redan här att kollen var tveksam, ingen incheckning dvs ingen koll. Men det är inget jag bryr mig om när tävlings “moden” har klickat in. Sorterade mina grejer på ett sätt som jag villa ha det. sen på med våtdräkten, de hade lyckats få ok för våtdräkt till min glädje. Sen ner till vattnet för insim. Inte heller här hade de koll då ingen prickade av de som gick ner till vattnet trots att man befann sig i en avspärrad del av banan. Svart våtdräkt och ca 30 grader varm jag hade nog önskat mig 12 grader lägre temp men vad fasen gilla läget och kriga är det som gäller.
Snackade med några trevliga tjommar i starten, nu var det snart dags.
Målsättning för dagen var som vanligt under 1:30 och att inte komma sist.
Jag vet ju att jag är en hygglig simmare så jag tänkte att jag ställer mig längst fram så kommer jag kunna ligga och bevaka fältet utan att förta mig.
Där idiotförklarade jag mig någon minut senare. Starten var ett veritabelt kaos, som mer troligen liknade år 1750 då sillen gick till ut med bohuskusten. Då talades det om att sillen mer eller mindre hoppade upp i båtarna. Men nu var det inte sill utan frustrerade triathleter som kämpade sig fram i ett hav av andra triathleter. Jag hade simmare under över framför bakom, såna som drog mig i fötterna försökte trycka mer mig, borde ha tränat på vatten polo tror jag.
Lärdom, simma hellre längre och i fritt vatten. Detta gjorde att jag var trött redan efter 50m. Men sen kom jag in i rytmen och lä mig lugnt och stilla bakom en kille utan att avancera och utan att tappa. Hade om jag ville kunna pressa mig själv rejält mycket mer och kapat kanske massor på tiden men målet var inte att komma först utan att konservera så mycket energi som möjligt. 375m simning 50m jogg på 7.03 växling på 1:29 och iväg på cykeln. officiell tid på simning 8:43 med växling placering 4(39)
Banan passade mig bra, förra gången underpresterade jag, nu gick allt enligt plan. Cyklade om några och blev om cyklad av en del. Märkte att jag förlorade lite lite fart för varje varv. Men inte mer än att jag uppnådde mitt mål på 30km/h och en tid på 40:46 växling på 46 sekunder (17:e tid av 39).
Nu ut på de 5 km löpning på en rund bana som upplevdes lätt när jag inspekterade den men uerhör jobbig nu. DEt var ju för fan bara uppför och solen gassade och stekte. Här upprepade sig mönstret. Person efter person ran om mig men jag kände mig ändå rätt trygg jag hade cyklat såpass bra att jag visste att jag inte skulle bli sist. Efter 2 varv av 3 hör jag Honken ropa. Om du håller i detta kommer du klara 1:30 , jag tänkte vad fan är jag inte bättre än så. trodde jag var i närheten av 1:20 eller nåt. Men eftersom det var sista varvet var det bara att kötta. och när jag säger kötta för mig i löpning är det som när en myra försöker flytt en elefant. knappt märkbart. Men vid vändningen såg jag att jag hade chans att passera en ung smal tjej som säker var jättesöt, för hon gick med all min kraft segade jag mig närmre och närmre, svetten sprutade som en fontän ur pannan och ansiktet mitt var pulserande rött, jag skulle bara om. Tänk att få pasera någon på löpningen…hon hade visserligen passerat mig innan men vad fan om skulle jag. Jag han att tänkta, måtte hon bara inte börja springa för då går det aldrig.
500m innan mål lyckades jag skutta förbi…i själva verket var det nog mer en skrämmande syn med en smått överviktig, frustande västkustbo med tjutande lungor som bara skulle förbi. Jag hade själv blivit livrädd. Och helt plötsligt ser jag måltet, JAg ökar stegen och har helt plötsligt ett normalt löpsteg jag tillrygga lägger meter för meter pulsen stiger till nära maxpuls, hela olympiastadion reser sig upp och jublar för mig… eller ja Honken jublar för mig, jag är i mål, varm slut andfådd, med Min käre dalmas ropandes: skit bra 1:21:05 helt grymt. Jag är så trött att jag knappt fattar det men jag har faktiskt tagit någon form av steg i mitt motionerande 9 minuter bättre än min målsättning. Jag är för trött för att vara nöjd, en efter ett svalkande dopp skänner jag hur hela kroppen fylls av tillfredsställelse. 5 km löpning genomfördes på 31:05. Fullkomligt ok för mig. Men jag tror att bara 3 personer på hela tävlingen hade sämre tid.
Plats 27 kom jag utav 39. Alla mål uppfylldes och jag var jävligt nöjd.
Enda smolket i bägaren vara att mina simglasögon och badmössa samt cykeldator försvann ur växlingsområdet. Jävla trist.
Tyvärr var kollen alldeles för dålig på ett i annars bra organiserat Triathlon.