Nästan fyra veckors svinkyla och jag har inte kunnat springa. Det har gått så långt att jag inte saknar det. Jag vet och förstår att det bara kommer behövas ett pass (HOPPAS JAG VERKLIGEN!) för att jag ska vara på banan igen, för att jag ska komma ihåg hur skönt det är. Men just nu lite motigt. För övrigt, jag har ju tränat någon gång, crosstrainer och yoga. Och jag har ju gjort den jävla operationen i munnen och haft stygn också. Så jag har inte varit särskilt lat alls.
Men jag undrar vad som krävs för att jag ska bli av med lite mer vätska. Efter uppgången där i samband med mens i november (?) så har jag inte kommit ner riktigt. Ungefär ett kilo upp skulle jag tro.
Jag har tuttmasserat sedan… jul? Typ. Och jag märker ju att saker flyttar på sig, men ur kroppen försvinner det inte. Why? Behöver jag svettas ut det? Eller sitter det fast på något ställe? Lossar det någonstans fastnar det på annat ställe, så mycket har jag fattat. Armhålorna behövde plötsligt en massa. Men inte förrän jag går ner vet jag ju att det faktiskt gått ur kroppen.
Och jag ser fortfarande trött, trist och plufsig ut i ansiktet. Samma svullnad som går vid sidan av näsan, nasobialvecken, ner under hakan och på halsen. Bröstkorgen fortfarande vätskig. Min analys är att det behöver släppa i brösten för att det ska kunna rinna undan från ansiktet. Men varför gör det inte det då?
Min fantastiska cellulitmaskin gick sönder för två veckor sedan, jag hade behövt den nu. Får jag ingen ny på garanti måste jag köpa en. Tror den hade behövts under armarna.
0 Comments