Var hos fysion igen den 29/5. Ryggen känns okej, den skulle nog till och med må bra av
lite hårdare träning. Höften/ljumsken bråkar fortfarande då och då. Vi hittade
ingenting denna gång heller bortsett från att jag är duktigt svag i
höftmusklerna på den sidan där jag har ont.. Jag fick två (asjobbiga) övningar
att lägga till min övriga rehab. Upplevde att smärtan blev bättre när jag börja
med de övningarna. Sen kom den tillbaka. Sen försvann den. Och nu är den
tillbaka igen. Nästa steg skulle vara att ta kontakt med primärvårdsläkaren för
att diskutera remiss till ortoped. Velar fortfarande. När jag inte har ont
känns det såklart som att jag kan skita i det. Men eftersom smärtan hittills
hela tiden återkommit…….Det hade varit intressant att få veta vad det är jag har
fått i höften. Ny tid hos fysion 29/6.

Motionen……Vill (som sagt) börja träna ”på riktigt”. Är nog minst lika otränad som för ett år
sen. Det har blivit skit med upplägget jag gjorde upp en kort tid efter att jag
blivit skadad. Jag tycker ju egentligen väldigt mycket om strukturerad träning.
Bestämd träning på bestämda dagar. Måste hitta på något….

Arbetsträningen fortskrider. Från och med nästa vecka sexton timmar fördelat på fyra dagar i veckan. Men smekmånaden
är över. Min diagnos och mitt förflutna har kommit ikapp mig. Jag får ångest
och vill dra mig undan. Aldrig, aldrig kunde jag väl tro att jag skulle ha
ångest för att gå till en arbetsplats igen. Men så har det blivit. Igen. Skam och
rädsla. Mina envisa följeslagare. Jag går ”på tå”. Är rädd för att fråga om
saker. Känner mig dum och i vägen. Rädd för att vara till besvär. Vill blidka
och vara till lags. Och ju mer jag håller på så desto värre blir det. Min handledare
och jag har pratat mycket om vikten av att vi är öppna mot varandra nu när vi ska
jobba så nära inpå varandra under så lång tid. Mina öron hör att hon säger att
det är min reception lika mycket som deras, att jag är en av dem, att jag är
bra på det jag gör, att ingen ska behöva känna sig i vägen. Men ångestklumpen i
magen är kvar. Jag tänker Snälla sluta, du hörde nyss vad hon sa, det finns
ingen anledning att känna så här. Vad jag försöker säga är att i detta fall kan
inte mina egna tankar få känslan att försvinna eller ens bli svagare. 

Jag vet vad
som ligger till grund för att jag reagerar så här. Jag har pratat ut med
personen som har del i det.

Vilken arbetsplats jag än kommer till kommer någon troligen att trigga detta. Jag orkar
inte ha det så här med mig själv. Mer terapi blir det. Terapin är inget jag
bara kan checka av. Det bara är så. Terapi, strategier, strategier, terapi,
strategier…..

Jag måste komma till rätta med detta. Annars kommer jag inte att
kunna funka på någon arbetsplats över huvud taget.

Funkismingel på Friskis i fredags. Fem minuter innan jag ska iväg rusar jag in i badrummet
och storspyr. Medicinbiverkan i kombination med trötthet. Och att jag tog
medicinen tillsammans med kaffe. Jag och mitt bidrag till efterrättsbordet fick
stanna hemma.

Läkarbesök på PÖT i torsdags. Fick träffa en ST-läkare då min ordinarie läkare har (för)
mycket att göra. Fick (äntligen) Zolpidem utskrivet. För en kort period. Som en
inkörsport till att försöka få ordning på sömnen.

Efter diskussion
med min ordinarie läkare ordinerade ST:n en ökning av Lamotrigindosen till 250
mg; 100 på morgonen och 150 på kvällen. Så jag får se hur jag ska kunna parera
det med morgonkaffet…Blodprov för att kolla serumkoncentrationen ungefär en
vecka efter dosökningen.

Något läkarintyg för att få fortsätta med MediYogan utan uppehåll kommer jag inte att få. Det handlar
om pengar. Jag kan inte exakt hur systemet fungerar men Regionen faktureras
varje gång man som patient går på en sådan behandling, och dessa faktureringar
har börjat kosta Regionen för mycket pengar. ST-läkaren jag träffade i torsdags
uttryckte det även som att ”en del fysioterapeuter utnyttjar systemet”. Summa summarum
kommer läkarna att bli mycket restriktiva med dessa intyg. Förslaget från läkarteamet
på PÖT var att en fysioterapeut hos dem skulle göra en bedömning av huruvida
det finns incitament för att skriva ett sådant intyg till mig. Jag avböjde. Räcker
det inte med Nadias bedömning så kan det lika gärna vara. På PÖT finns Basal
Kroppskännedom som gruppbehandling. Jag har själv lett grupper i det en gång i
tiden och känner inte att det är något jag vill delta i. Inte minst för att det
påminner mig (för) mycket om min tid som fysioterapeut inom primärvården. Nej,
jag får nog göra det bästa av det här tremånadersuppehållet och beroende på hur
jag mår söka åter till MediYoga-behandlingen på Gerdahallen till hösten.

Friskis 07:15-10:45 idag. Efteråt åkte jag bara hem och åt lunch och sov. Många timmar sov jag. Som om min
kropp och/eller min hjärna mer eller mindre ber om att få vända på
dygnet.

Imorgon:
Friskis 08:30-12:30. KBT klockan ett. Hämta cykeln som varit inne på reparation
(igen). Hem och dricka kaffe. Försööööka komma ut på en PowerWalk. Kanske baka
ett par äpplelimpor före eller samtidigt som fotbollen pågår.

Helgen hoppas
jag ska bli bättre än den förra.

TaDigTid