Det är lite spännande när säsongens stora mål liksom byter form när det är en vecka kvar. Island Games – en sorts mini-OS för öar – arrangeras på Gotland för första gången sedan 1999 och det är förstås stort. Att få vara del av det som lätt ålderstigen motionär är förstås ännu större och även om jag gärna valt och vrakat bland distanserna har det inte varit svårt att acceptera att “landslagsuppdrag” inte bara delas ut till alla som räcker upp handen. Således har jag varit glad att det blev en sträcka över till mig och jag har förberett mig målmedvetet inför den, för mig, något ovana distansen 1500 meter.

Sedan blev Fred, den ene av våra två elitlöpare, sjuk. Inte förkyld eller lite småhängig utan riktigt sjuk. Hjärnhinneinflammation. Från att vara medaljkandidat i maraton-SM till inlagd på lasarett i typ en vecka.

Nu är han på benen och till synes fullt frisk men sviterna kan sitta i ganska länge. Eller skitlänge om det vill sig riktigt illa, men det får vi verkligen hoppas att det inte gör. Däremot är det förstås svårt att prestera som elitidrottare i en så krävande sport som löpning och därför har vi plötsligt en plats på 5000 m, en plats på 10 000 m och eventuellt en plats på halvmaran att fördela på oss andra. 

Så nu tyder det mesta på att jag trots allt ska springa 10 000 m om precis en vecka. En distans som känns mer hemtam än syrafesten på 1500 m. Dessutom en distans jag i måndags vrålpersade på när nästan en minut rök på banperset (från det ett år gamla 35:48 till 34:54). Även om jag skulle lyckas putsa lite till på den tiden kommer jag förstås vara långt efter medaljtrion, men jag kommer antagligen inte komma sist och det finns det en högst reell risk att jag gör på 1500. Även om jag vrålpersar där också…Exakt vad jag ska springa vet jag dock inte, för det är inte spikat. Lite spännande – vilken dag och vilken sträcka är det jag formtoppar för? Jag utgår från scenariot ovan och att det väntar 10k på söndag.

Hur chanserna att förbättra tiden ytterligare ser ut beror nog ganska mycket på hur loppet gestaltar sig. I måndags växeldrog jag och Reintz hela vägen utan att fokusera på placeringar förrän alldeles i slutet, med ett närmast otäckt jämnt disponerat lopp som resultat. 17:28-17:26 på halvorna…

I ett sånt här lopp är det ju egentligen placeringen som betyder något, men som vanligt är det svårt att göra något åt hur andra springer. Jag får fokusera på att göra mitt bästa lopp, och är man en så usel spurtare som jag är så blir det likafullt bäst att satsa på jämn fart och en så bra tid som möjligt.