Dags att summera ännu en träningsmånad. För första gången i år dippar under 8 mil i veckan, men det är ju å andra sidan en nivå jag tidigare aldrig legat på (annat än någon enstaka peakmånad) så jag försöker att få bort skammens rosa färg från örsnibbarna.
325,44 km, 73,49/vecka, 10,5/dag eller 14,79 per pass (22 st) är siffror som vilket annat år som helst skulle ha betraktats som mycket stabila. Just i år har ju kilometerknarkaren gått ner sig totalt i träsket så därför känns det plötsligt som om jag tagit en vilomånad.
Till viss del var den minskade mängden planerad. Jag skulle satsa på mer kvalitet i maj. Det är ju däremot lättare sagt än gjort när man blivit fixerad vid kilometersamlandet och tycker att en vecka under 8 mil är lite pinsam.
Senaste två årens majmånader:
2013: 360 km, 24 pass, 15 km/pass, 81,3/vecka
2012: 312,64 km, 22 pass, 14,38 km/pass, 70,59/vecka
Du klarar det!
Fast om du får ett återfall är det ingen katastrof. Kilometerknarkande är nyttigare än morötter. Ända tills man går sönder…
Du kanske är på väg ut ur ditt tunga beroende. Att kunna erkänna sitt missbruk och dessutom vara öppen med det är stora steg åt rätt håll. Eller är det åt fel håll?
Själv tar jag en vit vecka efter Stockholm Marathon men nu när låren börjar kännas någorlunda okej så inser jag att de återstående dagarna kommer att bli en prövning.