Jag hade tydligen bråttom in i värmen i går, för det blev nytt pers på terräng-DM, 12 km.

Kalendern måste ha haft fel, för det var definitivt november i går. 7 grader, hård vind och tilltagande regn hälsade oss tappra löpare i startområdet vid P18-spåret. Terräng-DM har ju aldrig varit något publikt storlopp, men förra årets väder (som motsvarade årstiden) lockade i alla fall några solskenslöpare. I år var det hardcore – bara dårar för hela slanten.

Egentligen borde jag kanske ha softat mig genom loppet för att spara krafter inför lördagens stafett, men jag kände ju att om jag någon gång ska spräcka 44 minuter så är det i år det ska ske. Nästa år kanske jag har blivit gubbe på riktigt.

Min bästa tidigare notering från denna tävling är 44:21 från 2012. Förra året gick det åt skogen till trummor och trumpeter och den tävlingen var på något sätt inledningen på den kräftgång som inte slutade förrän sent på hösten.

Men i år är formen en helt annan. Det märktes också i starten där jag avspänt kunde ligga i rygg på Stålis och Fred under den första kilometern. Jag försökte hålla igen för att inte råka göra en idiotöppning men 3:37 kändes ganska joggbetonat inledningsvis.

När vi lämnade elljusspåret på den andra kilometern klev Olof plötsligt fram och visade att han hellre ville hänga på Fred och Stålis, som nu börjat segla ifrån, än att ligga och skvalpa bakom mig och Henrik. Olof har ju haft det tungt senaste året och är långt från forna tiders form. Han valde också, möjligen för första gången någonsin, att springa i veteranklassen på 8 km, så han vågade sig på att försöka hänga med täten. Kul att se Olof på pigga ben igen!

Henriks och min kamp om bronsplatsen erbjöd nog dagens enda antydan till dramatik, men sanningen var att jag inte var så särdeles brydd över om jag slog Henrik eller inte, bara min tid blev bra. Att ha tvekamp kan  ju i och för sig vara ett bra sätt att hålla farten uppe, men de gånger Henrik gick om upplevde jag det som att han ställde sig framför mig och bromsade.

Vid första varvningen hade trion Stålis, Fred och påhänget Olof skaffat sig en betryggande lucka men de syntes fortfarande där stigen inte är allt för krokig. Henrik låg i tät och jag precis steget efter när vi passerade varvningen på ca 14:22, vilket alltså var 18 sekunders marginal på vad som behövdes för att fixa 44 med jämn fart. 

Så långt kändes löpningen fullständigt avspänd och farten högst kontrollerad. Jag skulle lätt ha kunnat konversera Henrik om jag varit på det humöret. Det var jag inte, bland annat för att fanskapet envisades med att kliva in precis framför fötterna på mig hela tiden. Varje gång jag bytte spår för att få en fri yta framför mig så bytte Henrik också. Det var säkert inte med avsikt att irritera mig men till sist ruttnade jag ändå och gick om igen. Som tack för det fick jag klyva vinden i värsta motvindspartiet även på andra varvet, men hellre det än att klättra på Henriks vader.

I början av andra varvet fick vi syn på Olof igen. Verkligheten hade tydligen stått och lurat i skogen och nu föll han tillbaka ganska raskt. Vi knaprade in meter för meter och strax före 6 km gick vi om. Han hade ju bara två km kvar vid det laget så jag sa till honom att hänga på. Han är en väluppfostrad sårk och gjorde som han blev tillsagd. Efter 500 meter hade han tydligen rehabiliterat sig fullständigt för då klev han upp och drog igen. In till målgång, det vill säga vår andra varvning, drog han ifrån Henrik och mig med 20-30 meter och såg riktigt pigg ut på slutkilometern.

Henrik gillade tydligen att ligga i spets vid varvningarna för han såg till att passera en meter framför mig även denna gång. Vi hade tappat lite på andra varvet men fortfarande var det 10 sekunders marginal på 44-farten. Av bitter erfarenhet vet jag ju dock att nyckeln till bra tider i denna tävling är just nionde och tionde kilometrarna, den tungsprungna förstahalvan på sista varvet. För två år sedan hade jag sub 44 i en ask men säckade ihop fullständigt i den delen.

Nu när tröttheten började göra entré var det således dags att växla över på en sträng taggtrådsdiet. Nu gick det inte lufsa runt och fylla år längre utan det var dags att lida.

Precis som på förra varvet sicksackade Henrik en halvmeter framför mig hur jag än styrde så jag gick upp jämsides och försökte trycka på lagom mycket. Om jag kunde hålla mig kring 3:45 på de två tunga kilometrarna borde det vara hanterbart att fixa sista två under 3:40. Nian passerades på 3:46 och tian på 3:48, så det var lite långsammare än jag tänkt mig men fortfarande inte värre än att det borde gå att plocka in.

Tiokilometerspasseringen innebar också att problemet med Henrik som bromskloss fick sin slutliga lösning, helt enkelt genom att han sprang ifrån mig. Jag försökte tappert hänga på men meter för meter ökade han luckan. På sista kilometern växte gapet ganska ordentligt trots att jag gasade på i 3:30-fart. Lyckas man få till loppets snabbaste kilometer på slutet men ändå blir ifrånsprungen är det bara att lyfta på hatten och gratulera motståndaren. På två km lyckades Henrik segla ifrån mig med 17 sekunder – ett grymt formbesked! Henrik kommer att leverera stordåd på sin sträcka på lördag, det är jag övertygad om.

Jag lyckades, trots ett lite omtöcknat allmäntillstånd, räkna ut att jag behövde passera 11,5 km på 42:10 för att 3:40-fart skulle räcka. När jag passerade stolpen visade klockan 42:12 så 44-målet levde i högsta grad, men det dög inte med mysjogg. På den lilla nydragna omvägen kring sporthallsbygget började taggtråden växa i munnen, men samtidigt kände jag den underbara aromen av målgång i näsborrarna och det kan uppväga ganska mycket lidande. Löpsteget så dags hade nog renderat ett IG på en Pose-kurs men framåt gick det i alla fall. Vid målbågen stod Janne Westerlund med klockan och när jag passerade hörde jag årets mest retsamma ord.

“Fyrtiofyra. Nollnoll.”

Men sluta nu. Jag tittade ner på min egna klocka.

Jodå. 44:00.

Men så kände väl Janne sitt ansvar och lade till:

“Fast omvägen vid bygget kostar nog några sekunder per varv.”

Jo, den gör ju det. Med andra ord sprang jag sub 44 på 44 blankt. Frågor på det?

Varv 1: 3:37-3:36-3:34-3:34 (14:22 vid varvning) 

Varv 2: 3:47-3:50-3:43-3:32
(29:10 vid varvning)

Varv 3: 3:46-3:48-3:38-3:30. Totalt 44:00 (3:40/km)