Det var inte riktigt min dag idag, det anade jag redan i startfållan för startgrupp F – men friskt vågat hälften vunnet heter det ju så jag höll fast vid planen att ge mig på 2:15 för man vet ju aldrig…
Allra första kilometern var det verkligen gåsmarsch. Så trångt att det var helt omöjligt att avancera, inte utan att ödsla energi på ett sanslöst sick-sackande. Så det övergav jag. Lappade själv vid skyltarna väl medveten om hur tunneln skulle stöka till det för gps:en men hade glömt stänga av autolap. Håhåjaja.
I tunneln var det lite bättre och sen lättade det, bitvis. Vissa passager var otroligt svårforcerade eftersom de var max ett hästarsle brett. Till och med järnvägen har standariserat spårvidden till två hästarslen brett, så jag tyckte det var lite väl trångt på sina ställen. Men det var ju bara några ställen, så det störde antagligen inte så mycket just idag.
Försökte låta bli att tänka så mycket och bara falla in i “lunken” men idag var det jobbigt att springa. Det var dessutom mer kuperat än vad jag mindes, absolut inte en flack eller snabb bana.
Jag tror min hjärna var felinställd idag, för när det bara var nån kilometer kvar blev jag helt ärligt besviken. “Va, är det redan slut!” var min spontana kommentar när jag fick syn på slottet. Så känner man bara om man längtar efter att springa ett annat lopp än det man springer i…
I slutänden sprang jag nog det bästa jag kunde idag, med tanke på att jag har hjärtat och hjärnan inställt på ett helt annat lopp och en annan utmaning. Dessutom noterade jag att jag slarvat med järntabletterna efter blodgivningen för fyra veckor sen. Jag har tagit hälften av det jag borde, och även om det inte på något vis borde vara avgörande tror jag inte en optimal uppladdning ska innehålla något slarv.
Fastän jag sov bra, har ätit bra och mår i övrigt rätt bra så tillskriver jag det mediokra resultatet just slarv. Slarv med återhämtning, slarv med fartträning, slarv med styrka och slarv med fokus, målbild och planering. För ärligt talat har jag inte sprungit 21km så här långsamt på tävling sen Varvet 2009.
Som träningspass betraktat däremot var det okej med lite inlagda fartökningar, backträning och ganska okej distans.
Väldigt okul.
Ling, det var ju skräp. Förkylningar är o-kul 🙁
Tack! Har en sur förkylning igen, så det känns inte som långt hårt backpass är vad kroppen behöver …
Lingling, det låter inget vidare! Hoppas du har fel, att du hinner komma iväg ändå (hoppas kan man ju) 🙂
Coyntha, attans att du inte tjoade – jag hade velat hälsa ju! 🙂
Nästa (årets sista) lopp är Lidingö med dottern och sen börjar jag om igen, med grundträning inför (förhoppningsvis) Karlstad 6H i februari som formkoll och triaden Lidingö Ultra, Varvet, Sthlm Marathon i maj som förberedelse till den riktiga, efterlängtade utmaningen Stockholm Ultra 100km i augusti.
Anders, det kommer fler lopp och chanser att ta 2:15 (det var ju inte sista halvmaran jag springer om man säger så) 🙂
Tja, vissa dagar känns allt segt. Så blev det för dig i lördags. Klokt av dig att inte gräma dig utan att sikta mot det viktigare målet LL istället.
Jag tror jag såg er när jag sprang förbi 🙂
Man ångrar aldrig ett långpass!
Vad har du för nästa mål/lopp?
Coyntha
Nej, jag önskar jag kom iväg på fler såna pass. Mitt sista rejäla långpass före LL verkar frysa inne nu och det är inget vidare … Då önskar jag mig mer rutin på 20 km!
Allt hänger på perspektivet 🙂
I grundträningsperioden kör jag 20km och längre regelbundet, varje helg. Då tappar man nog respekten för distansen till sist. Dumt kanske att göra det kanske, iaf om man hade tänkt prestera också 🙂
Kort distans? Och maken som tycker jag är knäpp som kallar 5 km medeldistans 🙂
Klok som en bok är du!
Och vi har sannerligen olika definitioner på vad en kort distans är 😉
Ja, om inte annat märkte jag hur viktigt det är med rätt fokus. I vanliga fall jobbar jag stenhårt med målbilder och fokus, men just inför det här loppet har jag inte gjort det. Men ska man prestera måste man nog faktiskt göra det, även om det är en distans man tycker är lite kort (min definition).
Nån lär ha sagt att “om du aldrig gör några misstag har du sannolikt inte gjort något alls” (eller något i den stilen) det kan åtminstone jag skriva under på 🙂
För att våga vinna måste man våga förlora också 🙂
Och alla erfarenheter gör en rikare! Och i mina ögon är ett genomfört lopp alltid en pretstation. Speciellt om man måste trängas med folk!
Och i lönndom känns det skönt att även solen har fläckar 😉
Som den kloka kvinan du är har du redan lärt och gått vidare! Heja!
Japp, lite gruppträning är aldrig fel 🙂
Nu ska jag tänka på Lidingö, så att jag har rätt attityd med mig dit åtminstone.
Då så. då var det ett träningspass! Ett jättebra träningpass i grupp! T+
(Kom hit och spring Kanallöpet istället! Ta med dottern.)