Nu när vi börjat köra cometitionprogrammeringen och dessutom addat rysk rutin som bonus, märker jag verkligen hur kroppen blir mer sliten för var avklarad träningsdag som går. Inte bara kroppen, psyket slits också. Denna ständiga ångest innan en jobbig wod som jag måste lära mig att jobba med eller hantera.  Det kommer aldrig bli lätt liksom.

Torsdagar är egentligen vilodagar, men jag får ha min imorgon då jag jobbar då. Så med 6 dagars träning med dubbelpass i kroppen kändes dagens marklyft allt annat än en lätt match. Idag var det 6*6 på 82,5kg som gällde.

Första setet kändes ändå ok. Andra likaså. Tredje började det bli riktigt svinigt. När sen musiken i bakgrunden är Calleschewensvals så blir jag inte jättetaggad direkt. Och Gustav som skriker om att hålla emot på vägen ner. Vilket jag sket blankt i och körde på. “jag sänker vikten om du inte kan hantera den” säger han sen. Och jag vet att han hade gjort det så jag bet ihop och höllemot. Tungt så in i bänken alltså.  4 reps går ändå ok. De två sista var tunga som bly!

Nästa vecka ska jag köra 5*5 på 87,5kg. Vilket jag redan började oroa mig för. -Ge fan i spriten, ät och sov så blir du lite starkare tills nästa gång var Gs råd. Tips från coachen…. Men som jag sa till G. Nu kör jag med en rätt sliten kropp och fixar det, med en utvilad och pigg kropp borde det inte bli några problem…