Efter februaris tokträningsmånad med VO2 pass i
mängder, längtade jag riktigt efter att få njuta av att ta det
lugnt och långt på träningspassen.

De som känner mig lite bättre, vet att det gick fort
över. Snabbare än väntat ville jag svettas och grina illa, men då
gäller det att ta sig i kragen och göra uthållighetspassen.

Mars månad i Skellefteå är väl inte drömmen för
långa cykelpass och i år blev det svårt med löpning också, med
tanke på väder och vind. Snöstormar, töväder och vattuhalka om
vart annat. Vägarna kan skifta underlag väldigt snabbt.

Mars inleddes med att jag fick ont i höger axel, så
jag fick ta ner träningen i simning. Det var typiskt, för första
helgen med uthållighetsfokus var simning. Jag bytte mot cykel. Det
gick så där, snöstorm lördagen och fallande temperatur, blev
delat pass ute och inne. Söndagen var det -13 och det är också
lite för kallt för cykel. Jag brukar egentligen köra längdskidor
i stället när det är så kallt. Fast denna söndag var jag lite
tjurig och cyklade ändå. Det har blivit lite mer löpning under
mars, även om jag inte utvecklats till snabbare så känns det
verkligen som jag är en starkare löpare. Andra veckan i mars bytte
jag simning mot längre löppass för andra veckoslutet var det sim-
och löpläger i Borås. Ville vara piggare i axeln. Lägret har jag
redan skrivit om tidigare. Simningen är klart det som gått framåt
mest och jag börjar känna mig rätt stark och trygg i simningen.
Tack och lov har jag inte haft ont i axeln efter Boråshelgen, blev
korrigerad och då försvann också smärtan. Kör uppvärmning med
gummiband innan varje pass.

Det blev rätt mycket löpning nästkommande vecka
också, löpfokus. Helgen bestod av långpass lördag i blötsnö och
ymnigt snöande. Hörde Kenths ord eka i huvudet – ”Det är tiden
som är avgörande, inte antal km.”. Söndagen var det innan fukost
löpning, samma blötsnö då. Mars har verkligen tränat pannbenet.
Träningspassen var gjorda att ske utomhus och tja Skellefteå är
inte Californien eller Mallorca. Men man blir så stark av att plumsa
i snö har jag hört. Veckan efter snösörjan var det testvecka och
helgen cykelfokus. Den inleddes annorlunda för min del, så dottern
genomgick en stor operation i ryggen. Min träningsmotivation gick
förstås ner under de två första dagarna. Vilade faktiskt. Jag
skulle simmat test på tisdagen men var i Umeå på lasarettet hos
min dotter tillsammans med hennes sambo och 3 åriga dotter. På
onsdagen var läget stabilt och vibörjade blicka framåt. Jag drog
en suck och åkte till simhallen. Jag körde ihop dagens simpass med
simtesterna på 400 och 100. Jag lät mig inspireras av min dotter,
mindes hennes första 400fr på tävling. Hon var ett år för ung
men det var en tävling med få korta grenar. Det enda som fanns den
dagen var 100 me och jag var rädd att hon kunde bli diskad under det
loppet. Mycket kan hända i en medleygren. Så jag bad att hon fick
simma 400, kan ju inte gå fel, fanns ingen tidigare tid. Vilken tid
det än blev så var det positivt. En annan 400 som hon gjorde
riktigt bra var på SUM-sim reg i Härnösand. I familjen var vi mer
van vid storasysters imponerande simresultat, men lillan glimtade
till ibland.

Hur gick det för mig då ? Vår tränare hade sagt att
det skulle inte gå att persa i mars för vi har sprungit så mycket.
Det lät ju inget bra. Förra gången fick jag inget pers på 400 så
nu ville jag verkligen ha det. Nu VILL jag under 8 min. Min tidigare
tid var 8:14. Grävde fram en tävlingsdräkt efter äldsta dottern.
Här ska simmas snabbt. Redan på insimmet såg jag att jag hade
fart,hade ju dessutom ”vilat” i två dagar, dålig sömn, men
inte tränat. Startade klockan och kände att det gick lätt simma,
vattenläget kändes bra, och i vändning andades jag åt sidan för
att minska motståndet , brukar lapa luft rakt fram. Jag tyckte på
något konstigt sätt att jag hade högre frekvens. Det kändes lite
ovant men körde på. Kände att jag orkade hålla ihop loppet
bättre. När jag stannade klockan efter målgång, såg jag en 7,
mer kunde jag inte urskilja utan glasögon, men riktigt glad. När
jag laddade upp passet, så var den nya tiden 7:46. Jag persade på
100 fr också med 1 -2 sekunder.

Vi hade cykeltest också, 20 min tröskelfart,
riktigt jobbigt. Är inte så nördig i alla parametrar att jag kan
analysera detta om det är bättre än tidigare, hoppas det. Jag tror
inte att jag gått framåt så mycket eller inget alls i cykel. Det
enda jag vet, är att jag cyklat betydligt mer den här
vintersäsongen än tidigare och rätt många hårda pass.

Efter simfesten (skrev rätt) och cykeltest var det dags
för en riktig cykelhelg. För mig blev det ingen riktig
uthållighetshelg i simning, men är inte så orolig för det. Hade
från början tänkt byta första helgen och denna mot varandra, men
det blev inte så mycket cykling första helgen som önskat, så
bestämde att jag behövde några timmar i sadeln. Tyvärr sitter jag
inte lika bra i MTB sadeln som på mina landsvägscyklar.

Vädret såg ut att bli sol, plusgrader och….BLÅSIGT!
Jaha, man kan inte få allt. Studerade vädersiter noga,bestämde att
försöka komma ut i tid på lördagen för att det skulle bli värre
på eftermiddagen. Tog motvinden först, snabbkalkyl med 20km/tim.

6 mil blir tre timmar. Krångforsrundan fick det bli.
Det var en av de jobbigaste cykelturer jag gjort. Det är möjligen
Vätternrundan som klår den och en och annan långsväng med
klubbarna. Först tampades jag med motvind, svänger av in i skogen,
mindre vind, men då är vägen otroligt krävande. Jag slirade hit
och dit och den smältande snön bromsade mig. Det var en par mil som
inte gick fort. Tur jag laddat med bar att äta och sportdryck. När
jag räknade med medvind och nerför var vägen fortfarande inte
riktigt bar utan slaskig så den sög lite, men det gick bra mycket
fortare. Jag cyklade i 3 timmar och en kvart en runda man kör på
1tim 40 min på sommaren. Efter det passet fick jag rätt ont i
ryggen, både ovana av distansen och att underlaget var tufft.
Cyklade ändå på söndagen, men tog en kortare tur, inväntade att
det skulle mojna lite, sedan blev det inomhuscykling. Sista veckan,
där vi är i skrivande stund har bestått av simning, helt ok och
löpning, Det har gjort ont i ryggen när jag börjat passen men när
jag blivit varm har det fungerat. Faktum var att det bästa passet
var styrketräningen då jag körde hårt och fokus på att
kontrollera bålen i varje övning. Man blir stark i övningarna då.
Bålen är viktig. Ryggsmärtan nästan borta efter styrkepasset.

Nu är det inte så länge kvar till tävlingssäsong,
både bävar och längtar. Vi smygstartar med lite Broarna runt i
april. Jag har inte så stora förhoppningar på pers men jag ser
gärna god känsla och fortsatt hyfsat smärtfri. Nu vill vi få bort
snö och sopa vägar.

Cykelsäsongen är snart här.