Äldsta dottern och jag klarade Varvet i år igen, men med betydligt mindre marginaler än vanligt. Av olika skäl har träningen blivit lidande, dottern har varit skadad och jag är i vecka 26 så vi skulle gå det mesta runt. Lite springa räknade jag med, men inte särskilt mycket alls och det var vi båda införstådda med.
Eftersom vi startade i Välgörenhet startade vi i grupp 12 och kunde hålla det till en början ganska bekväma tempot 10-11 min/km. Vi joggade en bit, gick lite och skavde oss sakta men säkert fram, och passerade repet vid 13km med ganska god marginal.
Det jag inte tänkt på är att jag är en hysteriskt orutinerad powerwalkare. 2-3km kanske så mycket som 5 nån gång, har jag väl gjort. Jag misstänker att dottern är ännu mindre van än vad jag är vid PW. Nu dammade vi till med 21 km på ett bräde. Det gick det med, men det blev ganska jobbigt för vaderna 🙂
Jag hade inte rekommenderat någon som bara joggar 2-3km, kanske 5km som mest, att ge sig på 21km jogging så det kan ju låta lite konstigt att jag gav mig på 21km PW utan mer rutin än jag hade, men jag trodde jag skulle vara hjälpt av att jag är rutinerad löpare. Att det är två olika saker föll mig inte riktigt in, jag har nog tänkt på det hela som i stort sett samma sak fast olika fart bara 🙂
Fast nu var det gjort, tio Göteborgsvarv i rad där långsammaste blev årets med 4h 8min och snabbaste gjorde jag 2013 på tiden 2h 06min. Stort spann.
Undrar om jag är tillbaka 2018, just nu känns det inte lika självklart som det gjorde inför årets Varv.
Efter tio år i rad är väl inte motivationen den allra högsta. Tidigare år har jag anmält mig när föranmälan öppnat, eftersom jag haft ett mål och en mening, men det är en hel del som kommer att vara annorlunda nästa år.
Vi har t ex flyttat, så Varvettåget är uteslutet. Hotell är rena rånet även om man bara stannar en natt, otänkbart för en familj om 4 eller 5 personer beroende på hur många som vill följa med. Då bor vi flott en vecka på Mallis för samma peng. Det var rätt oskönt att köra 2,5 timma dit, springa och köra 2,5 timma hem som jag gjorde i år men det gick. Frågan är hur trafiksäker man är egentligen, nu körde jag fegt men man kan inte förutse allt. Kanske kan vi lösa en annan förare, osäkert i dagsläget eftersom personen jag tänker på måste ta körkort i så fall och det är ju ett rätt stort kanske. Utöver allt det vet jag inte hur mycket jag kommer att kunna, vilja eller orka träna med en ny bebis i familjen. 🙂
Jag har inte avskrivit Varvet, men det är väldigt många frågetecken som inte varit där innan som gör mig tveksam, särskilt som jag ju redan sprungit mina tio Varv som jag sa att jag skulle.
Men den som lever får se, jag stänger inte dörren på något vis, men jag är realist. Det har varit självklart och givet att jag kommer att springa Varvet, fram tills nu. 🙂
Oavsett vilket kommer Varvet förbli folkfesten nummer 1 i min bok.
Öträning låter kanske litet konstigt. Oträning är mer korrekt 🙂
Hej kul att höra om ditt varv. Sprang varvet själv i år och var nöjd även om jag också kände mig ganska ur form med litet allergi, infektion och “öträning”. Men jag tog det superlugnt och kunde öka på slutet vilket gjorde att jag fick en positiv känsla på alla sätt. Om du vill ha mitt råd, så vänta några veckor med att känna efter innan du bestämmer dig. Jag har sagt “aldrig mer” några gånger men nu var det 9:e gången. Lycka till framöver! mvh Ola