Gäspande gav jag mig ut i gråvädret för att springa. Hela dagen har varit full av “ska bara…” och “måste…” så jag var inte speciellt sprittande eller energisk.“Det får bli en lugn runda idag, jag är rätt trött.” tänkte jag. “Jag har sovit lite illa, ätit lite dåligt. Det får bli som det blir.”

Och visst var det lite jobbigt, men jag trodde det var för att jag var trött – inte att det gick fort! Jag tittar inte på klockan när jag springer, jag försöker gå på känsla. Så jag hade ingen direkt järnkoll, min tidsuppfattning blir skev när jag springer och det där med distans har jag aldrig varit bra på. Det är ju sånt jag har klockan till, hålla reda på alla kilometrar och hur fort det går! Jag vill bara inte veta medan jag springer!

10km på 56:47 är näst snabbaste tiden jag någonsin gjort på distansen så gissa om jag blev paff! Ibland blir jag omåttligt överraskad av mig själv.

Passet var bättre än jag först vågade tro dessutom. Efteranalysen jag gjorde visade att jag hade hela 30 minuter i tröskelpulsonen, dvs den pulszon som Bosön räknat fram att jag ska träna i för att förbättra min mjölksyratröskel. Dessutom visade det sig att vid 5km ungefär stabiliserade sig pulsen på 89% av maxpuls och steg inte mer, vilket innebär att jag hittade rätt fart. Det var jobbigt nog för att skicka upp pulsen i tröskelzonen men inte så jobbigt att den fortsatte att klättra ut ur den på andra sidan s a s.

Det visade sig att Bosöns tester hade ruskigt rätt vad gällde tröskelfarten också, för när pulsen stabiliserade sig på 89% av max höll jag i snitt 5:30 min/km precis som testerna visade, och med få variationer höll jag det hela vägen sen.

Och det blev bättre när jag kollade splitten: Första 5km gick på 28:44 och sista 5km tog 27:48 🙂

Jag har suttit och tittat på passet, på siffrorna och förundrats. Pollennäsan rinner, jag har slarvat med allt som i vanliga fall brukar vara viktigt för ett bra pass och jag har haft en hel del att stå i. Det borde inte ha blivit så bra, men det blev det! Gissa vem som är både förvirrad och väldigt glad nu!

Imorgon står det 10km lätt distans på schemat och då ska det inte ta lite över 56 minuter att komma runt, meningen är att det ska gå lugnt och fint. Jag avser att försöka ta det lugnt i alla fall. Springa ska jag i alla fall. 🙂