Tacksamt travade vi 9km, äldsta dottern och jag. Snön ligger djup, det var jättehalt på sina ställen, så vi kortade ner passet och vände hemåt innan vi gjorde oss allt för illa. Det är underbart att kunna jogga igen, även om det går sakta och även om jag är ur form fullständigt.

Jag kan, det är huvudsaken.

Foten ömkade sig lite lite, sista kilometern men det kan lika gärna ha berott på det sliriga underlaget som skadan. Jag chansar förstås inte utan gör mina rehabövningar, vilar och repsekterar foten. Jag vill ju kunna fortsätta springa.

Jag mailade min naprapat tidigare och meddelade vad jag gjort, och hur långt jag kommit nu. Får se om han skäller på mig för att jag gått för fort fram, i så fall får jag väl backa lite, eller om han har förslag på ytterligare andra övningar jag kan komplettera med.

När vi kom hem värmde vi tacopaj, himmelskt gott. Skönt att ha den klar i kylen bara att värma. Det är hög tid att fylla på frysen igen, vi flyttar ju faktiskt inte än så jag bör väl hålla kvar vid reglerna. Så lite långkok vore på sin plats, grytor och röror som är lätta att mäta upp och frysa in är min favorit. Chili con carne, köttgryta och currykyckling tänker jag främst på, men även köttfärssås och portionsstora lasagner är gott.

Risken att det blir skräpmat eller mackor minskar till nära noll om det finns god hemlagad mat i frysen, då är ju middagen mindre än en kvart bort hur man än gör.

Det är, har jag märkt, ännu viktigare att vara noga med kosten och att äta nyttigt och allsidigt när man inte kan träna som man vill.