Hur har det egentligen gått? Är jag på rätt väg? Är jag på någon väg alls???
Jag har
– Skaffat mig
14 sjukdagar.
– Kämpat mot
en skenande våg och stadigt ökande fettprocent.
– Fyllt 40.
– Slutat i min
terapi.
– Inlett ett
samarbete med Caroline Olsson alias PT-Line.
– Fått
mammografin avklarad. Brösten klämda och friskförklarade.
Det är så
lätt att uppslukas av det ”vanliga” och dagliga. All energi läggs på det och
det jag egentligen vill förbättra och förändra glöms bort;
Fatta medvetna
beslut
Våga ta
plats
Vårda min
karma
Göra något utanför min comfort zone varje dag
Träningen….
Styrketräningen
–ger jag ändå godkänt.
Yogan
–återupptog jag för snart en månad sedan och den ska aldrig återupptas igen. Med
andra ord den ska alltid pågå. Stelheten eskalerar och det känns som att sista
tåget går nu.
Simningen
–har uteblivit från vid för många tillfällen. Det är en sak att jag inte kan simma
när jag har mina Niagarafall men det handlar om betydligt fler tillfällen än så. Kanske det
handlar om att jag först ska vinna över tröttheten och går det sedan dåligt på
träningen blir det ännu svårare att ta sig dit gången därpå. Jag klarar
frisimsryggsim och korrekt bröstsim och lite fjärilssim på mitt eget sätt. Men det
där förbannade frisimmet…När terminen är slut ska vi klara 25 meter frisim utan
att stanna. (Inte för att jag vet vad som händer om man inte klarar det.) Får
jag till det riktigt bra klarar jag ungefär hälften, sedan tappar jag andningen
och då avstannar allt.
Konditionen
–är inte bra..
Årets
träningstimmar hittills:
Januari 3 timmar
Februari 20 timmar 35 minuter
Mars 26 timmar 36 minuter
Sammanfattning:
Det har varit en okej
uppstart men jag behöver lägga in en högre växel, på alla områden.
Fyra, nästan fem år sen. The Good Old Days…
0 Comments