25 May 2016

Jag har suttit och försökt analysera träning, kost och motion för att komma fram till vad det var jag gjorde så rätt då, sommaren 2013. Men jag kom på att jag nog inte ska titta på juni juli då jag var som lyckligast och nöjdast heller, utan 6-8 månader tidigare. För de förändringar jag gjorde, som jag skördade frukterna av under våren, sommaren och hösten, måste jag ha gjort mycket tidigare. Kanske så tidigt som november till och med!

Så jag backade ännu längre bak, det är i såna här lägen jag är tacksam för att jag bloggat flitigt och i stort sett varit extremt noga med min träningsdagbok.

Jag balanserade redan då på en ganska tunn linje, men jag höll mig på rätt sida hela tiden. Vaket, jag önskar att jag inte hade tappat den skärpan. Någonstans började jag nog tro att jag hade grepp om det här, att jag kontrollerade situationen. Och det gjorde jag, men bara så länge jag var skärpt. Sen började jag ta kontrollen för given, slarvade lite här och där med sådant jag aldrig skulle ha tillåtit mig att slarva med 2012-13 som sömn, vila och återhämtning.

Man får ingenting gratis. Kroppen bjussar inte på lite god form bara för att du är en sympatisk person. Nej, det får du jobba dig till. Förtjäna.
Jag planerar redan nu två formtoppar, en till slutet av maj, början av juni (Stockholm Marathon) och en i början av augusti (Stockholm Ultramarathon, 100km) och hoppas jag lyckas. Jag kommer att få jobba riktigt hårt för att lyckas, men klarar jag det kommer jag att bli väldigt glad. För då har kropp och själ verkligen jobbat i harmoni.” (2012-11-24
)

Planen höll, formtopparna satt perfekt. Maj och Augusti blev precis så fantastiska som jag hoppades att de skulle bli, som jag drömde om men inte riktigt vågade tro på. Det jag gjorde mellan november 2012 och april 2013 är nyckeln.
Jag hittar kommentarer som “Det gick kanske inte så fort, men det var ett pass för själen och för psyket. Just idag behövde jag verkligen få komma ut och springa, spela roll hur sakta och klumpigt.” och liknande. Ser i dagboken att jag höll pulsen under 150, alldeles oavsett hur sakta det gick för att nå dit ner. Det fanns en idé med det, som jag tappat bort lite.

Det som slår mig mest är styrketräningen. Jag är notoriskt dålig på att hålla igång den, så även i år som den uppmärksamma kanske noterat, men under den här perioden körde jag verkligen strikt, åtminstone två gånger men allra minst en gång i veckan så långt det bara gick.

Ja det drabbade löpningen, stenhårt till en början. Och vikten. Nästan 3kg minus på lika många veckor, åtföljt av den obligatoriska träningsvärken förstås. Men jag ser att redan mot slutet av januari, början av februari duggar det inte lika tätt med gnäll längre. Träningsvärken är där, men inte lika uttalat. Fettmotorn drar igång efter 4-6 veckor, och sen flyter träningen riktigt bra.

Och hela tiden fanns örat mot hjärtat där, lyssnandes. Vilodag? Styrka? Löpning? Cykel? Långpromenad? Vad vill jag idag?

Jag jonglerade faktiskt ganska skickligt, om jag får säga det själv, med passen och med återhämtningen.
Det jag ser när jag plöjer igenom träningen, kosten och dagboksanteckningarna är variation, omväxling och flexibilitet. Lyhördhet för kroppens signaler, och jag genomskådade latmasken utan att för den skull luras att tro att riktig trötthet var lättja.

Det låter antagligen svårare än det verkligen är. Det svåra är verkligen inte att bita ihop och köra hårt, det kan vem som helst göra. Det svåra är att inte dras med i energin, när det väl börjar flyta.

Det som är svårt på riktigt, för mig åtminstone, är att faktiskt vila, trots att jag skulle vilja köra något. Det var ju då ingen nyhet direkt, det har jag varit medveten om hela tiden, fram till nyligen.

En sak jag vet att jag fuskat med är just vilodagarna, jag är medveten om att jag ruckat på mina regler lite. Det straffade sig också, det borde jag har kunnat gissa. För det är mycket sällan så att jag “hugger en regel i sten” om det inte är så att jag är väldigt säker på att det är en bra idé.

Och mina idéer om att man måste vila, om återhämtning och liknande, har hjälpt mig framgångsrikt i snart 9 år att nå både marathonmål, ultramarathonmål och viktmål.
Så, jag får trolla med knäna lite för att greja maran i år. Det blir min nionde Stockholm Marathon, den tänker jag inte missa. Jag har 6 timmar på mig att klara 42km, det ska jag bara göra.

Sen får jag helt enkelt börja om från början igen. Jag kan inte hoppa in i den fas jag befann mig i då, i november. Jag får trappa upp lite försiktigt, och vara precis lika lyhörd och försiktig som då. Det är exakt samma läge som då, jag är inte mer stresstålig nu än då och egentligen inte mer vältränad heller.
Jag tror jag vet hur jag ska göra nu, och jag har tack och lov bara ett enda lopp (maran) framför mig som jag anser vara viktigt. Alla de andra är bara korta busgrejer som jag kan ha och mista.

Om jag börjar nu kanske jag kan göra 2017 till det bästa löparåret hittills.

9 Comments

  1. Maria

    Intressant och imponerande i alla fall 🙂

    Reply
  2. Annica

    Maria, jag har rena teflonminnet, så jag behöver verkligen skriva ner en massa annars glömmer jag (eller blandar ihop dagar) 🙂
    Jag visste nog inte riktigt vad jag skulle ha allting till, allt datasamlande. Det var mest “jag vet inte vad jag kan komma att behöva, så jag sparar allt” och så visade det sig att jag hade nytta av det, gott och väl 3 år senare! Jag skulle aldrig kunna komma ihåg utan dagboken, vad jag åt för tre år sedan eller hur jag sov andra veckan i januari! Men jag ser i dagboken att jag sov regelbundet, 8 timmar varje natt och jag åt mycket frukt, grönt, fisk och skaldjur. Väldigt mycket antioxidanter tänker jag. Jag ser att jag var så löpsugen vissa dagar att jag vibrerade, men var det vilodag så var det.
    “Jag surrar som ett laddat batteri, hela jag vibrerar av uppdämd energi.” Då stod jag inför två vilodagar 🙂

    Tack Ingmari! Det var nog därför jag höll också, för att jag vilade. Jag tog vilan på samma allvar som träningen. Nånstans tappade jag respekten, glömde hur viktig vilan är och eftersom jag varit sönderstressad en gång bet det mig i rumpan direkt.
    Överträning (utbrändhet) är i stort sett samma sak, det är en överbelastning av systemen (kropp och själ), jag läste http://www.runnersworld.se/blogs/hjarnfysik/om-overtraning.htm och insåg att det där har jag ju redan gått igenom en gång. För tjugo-nånting år sen. Jag bockar inte av hela listan, men 10 av 13.

    Det är bara att börja om, det är på sätt och vis lite skönt att ha fokus igen. På att ta hand om kroppen, och ta mig tillbaka till löpningen på ett bra sätt.

    Reply
  3. Ingmari

    Glömde: Jag är också imponerad av din seriösa inställning. Bra! Och så säger jag förstås lycka till både inför maran och inför 2017. 🙂

    Reply
  4. Ingmari

    Intressant läsning!

    Jag har ofta märkt nyttan av en träningsdagbok. För mig kan det räcka med några korta anteckningar för då minns jag detaljer runtomkring också.

    Reply
  5. Maria

    Jag har iofs rätt bra minne, och har skrivit blogg med. så vill jag, så kan jag.. Men är bara dålig på att göra det. Eller så gör jag det utan att tänka på det kanske.. Fast svårt att lyda sig själv snarare =)

    Reply
  6. Annica

    Det räcker inte att bara skriva ner passen, egentligen måste man föra en hel del anteckningar också om hur man mår, hur man sovit och ätit etc för att det ska vara användbart, och som tur är har jag varit nördigt noga på den punkten! Jag har, tack och lov, hur mycket data som helst att dra slutsatser från 🙂

    Reply
  7. Maria

    Jag har också skrivit upp varenda pass sedan många år, men sen är det inte så himla enkelt att faktiskt använda sig utav det på ett smart sätt ändå! Hoppas ni analys har varit riktig och att du lyckas framöver =)

    Reply
  8. Annica

    hahaha ja exakt! Jag trodde nog allt att jag hade koll, att jag inte behövde vila lika mycket kanske eller nått, jag vet inte. Jag kanske blev blasé? “Jag kan det här” 🙂

    Reply
  9. Lingling

    Då och då hamnar man i diket, kanske somnar vid styret?

    Reply

Submit a Comment

Please Login to Comment.

Uppdatering

Dags för en liten notering igen. Efter nytt jobb 2018 blev träningen lidande men ur det perspektivet blev pandemin en räddning. 2020-2021 blev det...

30 minuter om dagen med paceUP! är allt som behövs

Att träna 30 minuter om dagen är en viktig del av att upprätthålla en hälsosam livsstil. Regelbunden motion kan bidra till att minska risken för...

Lisa springer vidare med en smile and wave festival och vmkvartett

Vi gjorde ett val! Vi skapade vår Smile and Wave festival! I la France och vi kan i Cannes. Nu spelas den ärliga, roliga och häftiga film upp om hur...

Loulou Eriksson: Mina bästa lyssnartips för promenaden

Jag har aldrig varit bra på att lyssna på radion hemma. Man förflyttar sig hela tiden och om radion står på får jag svårt att hålla ordning på...

Lisa springer vidare med Stockholm ❤ Lisahjärtat

Mina tankar som jag skrev för exakt en vecka sedan. Efter en måndag ute i naturen, som jag aldrig berättade om att jag publicerat får ni gärna läsa...

paceUP! Nyhetsbrev – Februari 2024

Träningsåret har rivstartat på paceUP! och vi är redan inne i februari. Med nya kunder och nya välgörenhetssamarbeten känner vi oss övertygade om...

paceUP! Nyhetsbrev – November 2023

Lanseringen av paceUP! Tyskland är live och vi har tagit oss an den kanadensiska marknaden! Hela paceUP! plattformen finns nu tillgänglig på tyska...

Fånga hälsa och energi på 5 Minuter med paceUP!s populära skrivbordsträning

I dagens moderna arbetsmiljö spenderar vi allt mer tid framför våra skrivbord, och det är vanligt att bli fast i en stillasittande position under...

paceUP! Joins Hands with Karo Healthcare to Support Operation Smile’s Move for a Smile Digital Event

Since 2018, Karo Healthcare has been dedicated to supporting Operation Smile in their mission to bring smiles and hope to children born with cleft...

paceUP! och Karo Healthcare samarbetar med Operation Smile i “Move for a Smile”

Sedan 2018 har Karo Healthcare stöttat Operation Smile i deras uppdrag att ge leenden och hopp till barn födda med läpp- och gomspalt. Detta...

Uppdatering

Dags för en liten notering igen. Efter nytt jobb 2018 blev träningen lidande men ur det perspektivet blev pandemin en räddning. 2020-2021 blev det...

30 minuter om dagen med paceUP! är allt som behövs

Att träna 30 minuter om dagen är en viktig del av att upprätthålla en hälsosam livsstil. Regelbunden motion kan bidra till att minska risken för...

Lisa springer vidare med en smile and wave festival och vmkvartett

Vi gjorde ett val! Vi skapade vår Smile and Wave festival! I la France och vi kan i Cannes. Nu spelas den ärliga, roliga och häftiga film upp om hur...

Loulou Eriksson: Mina bästa lyssnartips för promenaden

Jag har aldrig varit bra på att lyssna på radion hemma. Man förflyttar sig hela tiden och om radion står på får jag svårt att hålla ordning på...

Lisa springer vidare med Stockholm ❤ Lisahjärtat

Mina tankar som jag skrev för exakt en vecka sedan. Efter en måndag ute i naturen, som jag aldrig berättade om att jag publicerat får ni gärna läsa...

Want new articles before they get published?
Subscribe to our Awesome Newsletter.