Nu är det ju så här att när man bestämt sig så gör man det man tänkte. Är det inte så? Jag följer mina program för funktionell träning med kettlebells. Programmen som jag har fått av min PT tidigare.

Börjar bli rädd att jag kommer att fastna i de övningar och rörelser som ingår där. Göravissa övningar bara för att någon har sagt vad jag ska göra. Utan att tänka vidare. Vill ju fortsätta utvecklas. Öka förståelsen för övningarna, testa olika tekniker och öka min kunskap kring träningen.

Har hittat en hel del inspiration på nätet om kettlebellsträning. Saker jag vill testa. Drillar och sekvenser man kan köra.

Planen nu blir att lägga in en “Anything can happen”-dag varje vecka, där jag väljer ut någon drill eller annat spännande upplägg och kör den. Utforskar och analyserar. Kopplar det till det jag lärt mig så här långt.

Övriga pass tänker jag fortsätta med det jag vet jag kan, som jag får gjort och som fungerar. Det är ju inte som att det inte är varierande och utvecklande i sig. Däremot känns det motiverande och utvecklande att ta träningen ett steg längre nu, och börja jobba med huvudet på egen hand också parallellt.

Jag ger det ett försök!

Till bloggen…