Önskar att jag hade lyssnat mer/bättre på kroppen när jag var ung. Men nu är det som det är.

Ibland känns det inget alls vare sig före eller
efteråt. Vid ganska få tillfällen ska erkännas.

Ibland känns det okej och inget mer händer än att
höger knä är svullet i några dagar efteråt.

Ibland havererar minst ett av knäna, oftast det
högra och då har jag rejält ont i flera dagar. Känns mycket i strukturerna runt
om knäet så jag skulle tro att det är artrosen som ger dig till känna. Och det
känns ofta jäkligt instabilt; nedsatt muskelstyrka på grund av diskbuktningen.

Så länge jag bor där jag bor är det
Hardebergaspåret som gäller, det vill säga vanlig cykelväg.

 Eftersom
mina knäproblem inte är något som är farligt är det rent krasst så att antingen
får jag jogga och ha ont eller så får jag göra något annat.

Jag vill inte ha ont. Och jag vill jogga………….

Vad skulle ”något annat” kunna vara då?

Jag funderar på att spara ihop till en
mountinbike. En helt ny, inget på till exempel Blocket. Och då menar jag inte
att jag ska cykla i värsta Rissvedsterrängen men längre, fortare och med bättre
rundtramp än vad jag kan på gamla Svarten.

Eller ett par roller blades.

Och Christian har lovat att han ska lära mig att
åka skridskor. Som gammal hockeydomare kan han det hyfsat bra.

Under tiden får jag våga mig på ”vanliga”
spinningpass. Och jag har gånger kvar på mitt simkort (inte det i telefonen).

Utomhusvistelsen får jag lösa på annat sätt. Till
exempel cykla mer och åka buss mindre……..

Så alternativ finns. Och ändå inte på nåt vis. Jogga
är liksom ändå jogga. Och ont är liksom ändå ont…………….

Övrigt:

Föga oväntat fick jag ingen sjukpenning efter dag
180. Får nu uppsägningslön istället. = bättre för ekonomin. Och jag har min SIG
även om jag inte jobbar under uppsägningstiden.

Har fått en bra handläggare på
arbetsförmedlingen. Första steget är att hitta en praktikplats där jag kan
börja arbetsträna. Men ingen stress, det ska vara något som kan bli bra även på
sikt.

Var på min avtackningslunch förra
tisdagen. Ni är nog inte på det hållet softa men vi var på ÖsterlensMatmarknad.
Dom har bara närproducerat och dom har också en fin butik. Det blev dovhjortsbiff
med rönnbärsgelé och färskpotatis. Jag fick en orkidé och ett presentkort på
500 kronor på Intersport. + en namnljuslykta från en i gruppen.

Christian är i Tokyo för Axis’ räkning. Tre
veckor och fem dagar. Varje dag måste han hämta ut och lämna in sitt passerkort
och skriva på ett papper varje gång. När det är dags för lunch släcks det ner
överallt (utom i matsalen). Då går man och äter lunch och sen sätter man sig
och sover vid sitt skrivbord. När det är dags att börja jobba igen ringer en
klocka i taket. Han saknar kaffe och kakor, får vackert nöja sig med
”mediokert” kaffe och krabbkakor. Sushin och saken smakar tydligen bra.