Läs del 1 HÄR

Dag 3: Mora-Sveg, 140 km

Jag vaknade upp till ännu en varm dag med strålande sol. Eftersom det hade börjat göra ont i knät dagen innan så var det första jag gjorde var att ta mig ut för att testcykla runt kvarteret. Tack och lov så kändes det bra så äventyret kunde fortsätta! Jag åt en rejäl frukost, packade ihop mina cykelväskor och kom iväg strax innan kl 9.

Från Mora skulle jag cykla Inlandsvägen upp till Sveg. Hela 140 km väntade innan jag skulle komma fram till ett samhälle igen. Därför hoppades jag att allt skulle flyta på och att knät ville hålla hela vägen till Sveg. Ursprungsplanen var att fortsätta från Sveg upp till Vemdalen samma dag. Totalt 200 km.

Redan efter 2 h var jag helt slut av alla backar och värmen. Jag blev överraskad av 1000 höjdmeter innan lunch. Det visade sig att jag inte hade pluggat in rutten så noga… Jag hade bara kollat in antal höjdmeter inför dag 4, mellan Vemdalen-Åre, som jag visste skulle vara kuperad.

I desperat jakt på skugga för mitt lunchstopp hamnade jag till sist bakom ett elskåp mitt på ett öppet fält. Jag kunde ha planerat ett mysigare ställe att pausa på men 25 grader, gassande sol & efter 1000 höjdmeter var jag inte så kräsen. Efter några hummuswraps, chokladdryck och mängder med vatten cyklade jag vidare. Jag hade 200 höjdmeter till att avverka innan det skulle bli mer lättrampat upp till Sveg.

Efter lunchpausen kände jag att knät tyvärr hade fått nog av alla backar. Med 64 km kvar till dagens ursprungliga mål Vemdalen bestämde jag mig för att korta av dagens rutt. Jag ringde ett hotell i Sveg för att boka en natt där för lite extra vila.

Dag 3: Sveg

Väl framme i Sveg checkade jag in på hotellet och däckade i sängen direkt. Jag förstod att mitt cykeläventyr förmodligen skulle ta slut i Sveg eftersom knät hade blivit värre för varje timme. Jag hade precis tagit mig till Jämtland så jag kände mig ändå riktigt nöjd med mina 480 km. Det skulle inte ha varit värt att ha sönder knät bara för att pusha hela vägen upp till Åre.

Efter en middag och några samtal med familjen, så bestämde jag mig för att avbryta i Sveg. Jag letade alternativ för hur jag skulle få upp cykeln till Åre. Tyvärr gick inte Inlandsbanan som annars hade varit kul att åka med för första gången. Alternativen var buss till Östersund och sedan tåg eller buss sista biten till Åre. Efter att ha pratat både med Länstrafiken Jämtland och Norrtåg lät det som att jag skulle få ta med cykeln i mån av plats. Puh!

Dag 4: Sveg-Åre, 0 km (usprungsplan Vemdalen-Åre, 176 km)

Jag började dagen med att springa 5 lugna kilometer för att testa om knät kändes även för löpning. Det visade sig att löpning inte vara några problem alls, alltså är det cyklandet jag behöver hålla mig borta ifrån i några dagar för att låta knät återhämta sig…

Efter en dusch och hotellfrukost packade jag ihop mina cykelväskor en sista gång och tog mig till Sveg station för att ta bussen till Östersund. Det visade sig att jag var den enda som åkte bussen därifrån, så det var inga problem alls att slänga med en cykel också.

Väl framme i Östersund väntade 3 h dötid innan jag skulle ta Norrtåget till Åre. Tiden gick fort när jag strosade runt ute på Frösön. Passade på att köra lite utegym och unnande mig sedan en fika vid vattnet. Att få med cykeln på Norrtåget gick bra också. Det fanns till och med cykelställ på tåget! Tänk om SJ också kunde göra det lite lättare för folk att få med cyklar också. Sverige ligger långt efter länder som Danmark, Tyskland och Nederländerna när det gäller att resa med cykel…

Jag anlände till Åre på tisdag kväll precis enligt min ursprungliga tidsplan. Skillnaden blev bara att jag inte cyklade den sista dagen. Jag är glad över att jag inte pushade den sista bara för att ta mig hela vägen. Meningen med hela cykeläventyret var att se det som ett härligt äventyr utan några prestationsmål.

Målet med hela cykeläventyret var att få många mil i benen inför min första Ironman. Samma dag som jag kom hem fick jag ett mail om att årets stora mål Ironman Kalmar är inställt. Trist, men väntat. Alla anmälda fick alternativet att byta sin startplats till Ironman Kazakstan eller Tallinn 2020. Efter att ha vägt alla för- och nackdelar mot varandra så har jag nu bytt min startplats till Ironman Tallinn den 5/9.

Jag vågade ta det beslutet när jag fick veta att jag får köra Ironman Kalmar 2021 om Tallinn blir inställt också, men jag hoppas verkligen att det blir av. För att motivera mig lite extra har jag börjat följa ett ambitiöst träningsprogram som Aktivitus har lagt upp åt mig. Det ska bli spännande att se vad träningen ger för resultat i september!

Over & out!

/Natta