Klockan är redan över nio när jag tar ett stadigt om Bungypumpstavarna och maken och jag traskar iväg. Lite trögt i starten, men så småningom får vi upp lagom tempo och går dagens sträcka. Närheten till natur gör att vi kan välja, skog eller gångväg, eller kanske bara genom radhusområdet. Gångvägarna är täckta med grus.

En enda dags ishalka fick fart på sandningen i kommunen, tur det kanske om än lite onödigt tidigt. Men är det något jag är rädd för är att halka och utan stavarna skulle jag knappt våga gå så långa turer. Jag har genom åren provat lite olika stavmodeller och fastnat för just Bungypump, de ger sån behaglig svikt när man går. Dessutom hjälper de mig att hålla balansen, som tyvärr, med åren, börjat bli lite svajig.

Jag lyssnade en gång på ett råd: Du ska inte ha kvar läderremmarna på stavarna, du blir lätt hängande med händerna i dem. Det var ett dumt råd, som jag dessvärre följde. Jag klippte bort remmarna och slängde dem. Det skulle jag inte ha gjort. Nu börjar axlarna ge sig tillkänna med lätt molande värk, och maken, som redan kommenterat det dåliga rådet, tittar lite medlidsamt på mig: vad var det jag sa? Så när den här tiden med coromarestriktioner är förbi och man återigen kan besöka butiker är jag den första att köpa nya Bungypump, med läderremmar!

Hemma igen efter en skön tur, fem km idag igen. Kollar paceUP, minsann har jag inte kommit upp ett par snäpp i Gold League. Vad kul!

Loulou Eriksson

Här kan du läsa mer om inspirerande Loulou!