Jag är lite av en nörd när det gäller bloggar. Framför allt människor

som skriver om triathlon men även humor så som http://katastrofalaomslag.blogspot.se/
roar mig.

Följer även lite folk på Twitter, även där lite slumpmässigt
men mycket kretsar kring idrott och samhällsinformation. I ett fåtal fall twittrar
jag något eller kommenterar något. Oftast försöker jag vara rolig, hur bra jag
nu är på det?

Något som får mig att reagera är när jag upplever att någon uttrycker/länkar
sig/till på ett sätt som kränker andra människor. Detta hände härom veckan.

En i Sverige bosatt triatlet men född i ett annat land är
aktiv twitter hade börjat twittra ut länkar till Youtubeklipp med en
Kanadensare som råkar ha väldigt mycket åsikter om Sveriges socialdemokratiska
historia, att kritisera ett politiskt system har jag inga problem med så vis
kör på. Men när denne kanadensare gör långa inlägg om varför Sverige inte har
råd med at ta emot flyktingar. Då kan jag inte låta bli att reagera. För mig
handlar det inte om att ha råd eller inte utan att vi som globala medmänniskor
måste hjälpa våra grannar oavsett om det handlar om Finland, Balkan eller som i
detta fall Syrien. Vi kan inte blunda för den grymhet som människor blir utsatta
för i krigets, religionens och maktfullkomlighetens namn. Det handlar om att
hjälpa där men det handlar också om att hjälpa här. Exakt hur kan alltid
diskuteras men grunde måste vara att ingen människa skall behöva bli utsatt för
krigets grymheter. Nog om detta, jag valde som svar på inlägget att skicka en
länk till ett klipp med Hans rosling där han pratar flyktingar och ekonomi.

Några dagar senare fick jag ett svar som handlade om att
Sverige inte borde förse kriget med vapen, och att detta på något sätt skulle
orsaka att flyktingar ville ta sig till Sverige.

Jag är av åsikten att vapen dödar och människor med vapen riskerar
att döda så absolut, ingen export till krigförande och eller odemokratiska
länder.

Jag passade på att utrycka att jag fortfarande anser att Sverige
har råd att hjälpa de få som faktiskt lyckas ta sig till Sverige… tjafset gick
vidare. Om Sveriges statsskuld och att skjuta över kostnader på nästa
generation.

Jag insåg rätt snart att det inte är någon idé att ta detta
på twitter, vilket det sällan eller aldrig är, så jag erbjöd mig att sitta ner
öga mot öga och diskutera. Detta accepterade han om jag lät bli att kasta
tillbaka information från regeringskontrollerade, vänster vriden svensk media. Faktum
är att det jag hade länkat till var något från Expressen, en svensk liberal fristående
media där jag är tveksam till att den rödgröna nuvarande svenska regeringen har
överdrivet inflytande över. Men vad vet jag, det är möjligt att en man född i Nordamerika
med några få år i Sverige som inte heller talar speciellt mycket svenska, har
bättre koll på svensk media än vad jag har. Vad vet jag.

Nu kommer jag till själva dilemmat. När jag kollat upp den
fakta som han hänvisar till, har jag sett att det oftast är människor med extremhöger
åsikter som uppskattar informationen. I princip är det ren extremhöger propaganda
men i snyggare förpackning som jag ser det.

Triatleten i sin tur har flera projekt som jag tycker är
intressanta. Jag känner att jag inte vill stödja verksamhet där personen bakom
så tydligt utrycker sympatier med extremhögern. Jag känner att jag blir
provocerad när t.ex. Tripodden gör reklam för hans projekt. Å andra sidan
känner jag inte kille jag har inte suttit ner och diskuterat öga mot öga. Jag
är helt enkelt osäker vad jag skall göra. Jag vill inte gynna verksamhet där
jag upplever att bakgrundsfiguren står för en människosyn som jag inte delar.