Var ska jag börja, var ska jag sluta.
Dagen på Fabriken är medium, inte rå, inte genomstekt. Irondad har lekt upplärare under hela 2015, och det fortsätter. Drängens Dräng pågår, likadana Drängen pågår och idag påbörjade vi upplärningen av, hmmm, Process-H. Konstigt namn, men jag har namntorka just nu.
Alla skall lära sig ungefär samma saker. Ekorrhjul igen, fast när de är upplärda kommer Irondad inte behöva arbeta mera.
Bara ligga och jäsa. 22 år kvar till pensionen, eller 22 år, 0 månader, 0 veckor och 2 dagar. Snart pensionär alltså.
Cyklade hem lite tidigare än normalt. Benen var döda. Hemma så är trädgården full av ungarna, mina egna och andras skitungar. Hockeyträning gånger två idag. 17.20-18.30, sen 18.30-19.40. André först, Liam sen. Liam hade overallprovning 17.00. Båda ungarna vill ha allt, vilket kostade Irondad 2998kr.
André, grabben som är latast av de våra får idag klä på sig själv, och klä av sig helt själv. Tvingar honom att hänga upp kläderna på krokar, och ha koll på sina saker. Går ganska bra med detta nu. André önskade hjälp av med skridskorna, och Irondad satt högst upp på läktaren och vägrade gå ner, och André orkade inte gå upp. Slutade med att han drog in i omklädningsrummet igen, med skridskorna på fötterna.
Irondad skjutsar hem André när han är färdigduschad, och rafsar ihop pasta och korv. Hinner käka någon knäckebrödsmörgås parallellt med matlagningen. Hinner inte äta för det var dags att hämta Liam.
Anländer Ugglevägen och äter mat, Liam likaså, plus mediciner och näringsdryck. 500mg kalcium tuggas också.
André har glömt att låsa sin cykel, och blir bryskt utkörd. Så otippat.
I matlagningen så han Irondad fixa fram en eld när korven tinade i micron i 4 minuter. Mer behövs inte för att fjutta på en brasa.
Ingen av barnen tänker på att det är hockey imorgon igen, och deras svettiga underställ finns nu i väskorna. Irondad är inte klädplockare, men jag tvättar om det plockar ut kläderna. Nu stiger kraven på att de måste tänka.
Ringde vårdcentralen idag. För en gångs skull är det Irondad som behöver hjälp, och hjälpen, läs tiden för det blir i slutet på Oktober. Kanske är knäet bra då? Kanske sjukvårdens taktik?
Nu är inte Irondad nöjd med detta, så jag har tid på World Class i Västerås på Måndag, inte hos damen jag vart rekommenderad, utan hos killen som damen som jag vart rekommenderad skickade mig till. Hängde ni med?
På Fabriken fattar inte alla att Irondad redan är onormal igen. Normalitetsperioden varade i 36 jobbiga timmar, och tog slut på flygplanet mellan Frankfurt och Arlanda. Fast Irondad hade lovat Underbar Hustru att inte göra några IM mera, och var beredd i huvudet på att absolut inte göra IM mera. Dock visste jag om mörkret som kommer efter avslutad tävling, efter 10 månaders inriktad träning för en enda tävling. Så att hjärnan bestämde sig redan efter 36h var en riktig kalldusch, en riktig överraskning. Jag såg inte detta komma alls.
Måste nu lägga in i kalkylen inför nästa års mörker, efter avslutad tävling att det kan bli en repris. För det som hände på flyget kommer förmodligen hända igen.
Hur fan bryter man detta mönster? Vill jag bryta detta mönster?
Jag är den jag är, därför lever jag.
Tyar mera men skiter i det.
0 Comments