Hur mycket skillnad kan fem kilo göra egentligen? Just idag är jag i och för sig verkligen inte till min fördel, Midnattsloppet i lördags och styrka igår gjorde backintervallerna mer än lovligt tuffa. Jag funderade medan jag stånkade fram på om de där extra kilona stör, och det gör de väl. Men samtidigt, skriver jag under på det Rune Larsson sa i somras:
Jag definierar begreppet “övervikt” som “den vikt som hindrar dig från att leva det liv som du vill leva”. Och jag är med den definitionen absolut inte överviktig.
Jag gör ju de där sakerna jag vill göra, för det mesta. Nu har jag iofs inte vågat mig på de allra längsta loppen, men det hänger mer på min bristande långpassträning än på min vikt rent krasst. Så spelar de där fem kilona någon roll?
Jo, de gör ju kanske det. För jag trivs bättre utan dem. Byxorna sitter bekvämare om inte annat. Men jag nog egentligen inte så jätteöverviktig, mest lite kramgo.
Fast jag vill ju förstås gärna skulptera fram musklerna lite, och bli kramgo runt 65kg istället för då trivdes jag bäst. Men sen ska det räcka med det. Det får faktiskt vara över 25 i BMI, det struntar jag i (jag har för mig att jag måste ner på 63kg för att komma under 25).
Med lite tur är det “bara” 5kg, samma 5kg jag brottats med i stort sett hela sommaren (jag skyller på åldern) men jag lovar att jag är mer envis och kan säga “JOHO!” minst en gång mer än kroppen orkar säga “Nej!”. Så det så!
Styrketräningen är nyckeln. Jag vet att styrketräningen är bra för mig så jag ska försöka hålla fast vid den. Styrketräningen bygger musklerna som ska förbränna energin, som ska ge mig kraft i löpningen. Det är styrketräningen som är nyckeln, tror jag. När jag slarvar med den havererar allt. Så jag får väl stå ut med träningsvärk och att vara stel och ämlig titt som tätt, vilket i förlängningen betyder att omgivningen får stå ut med mitt gnäll över träningsvärk 😉
Men fem kilo, hur svår ska det vara? Det losar ju en brottare på en eftermiddag väl? 🙂
När jag tränade inför 100km gick jag ner till strax över 62kg men inte för att jag försökte gå ner i vikt utan för att jag tränade så mycket att jag inte hann äta lika mycket som jag sprang för. Jag har ingen aning om huruvida jag tappade muskler eller fett, eller ens om det var särskilt nyttigt men det bevisar ju i alla fall att jag kan. Om jag lägger alla klutar till och satsar.
Jag misstänker att kilona som smög sig på mig gjorde det just för att jag vande mig vid en viss mängd mat när jag tränade mer än jag gör nu. Om det stämmer bör det hela helt enkelt korrigera sig själv när jag trappar upp igen. Det gjorde det ju förra gången 🙂
Fast jag tänke rinte chansa, hushållsvågen är ett bra styrmedel för att hålla koll så portionerna inte smygökar. Nördigt? Kanske, men jag föredrar kalla fakta framför “ögonmåttet” 🙂
Kramgo låter bra! 😀
Jag har också lite problem med några extrakilon.. Har vägt 63 (är bara 169cm kort) länge… En lagom vikt men inför GAX ville jag ner till 60kg då vikten hjälper en del (har hört 1min per mil och kilo för en “normallöpare” vad det nu betyder, men det låter inte orimligt till en viss gräns). På ultra vill man dock inte vara maratonsmal såklart!
Hursom.. Försökte tappa dom där 3kg under 8 månader men får dålig självdisciplin så det gick inte.. Inte fören semestern där affärer osv ligger för långt bort för att köpa den där chipspåsen jag blev sugen på.. 😛 Det tillsammans med übernyttiga smoothies som mellanmål två gånger om dagen gjorde att jag tappade 3kg på 10 dagar.. Risken med att tappa vikt fort är att man är i sämre fysisk form än innan då man faktiskt tappar muskler om man går ner för fort.. Vid viktnedgång är det extremt viktigt att inte ha bråttom samt att köra mycket styrka! Gillar dock citatet du skrev.. Ska ju va gött att leva med! 😀
Nu ska jag upp till 63kg igen men denna gång med muskler och inte kaggen 😉
Tack, jag gör som när jag gick ner 25kg för 3-4 år sedan och är måttlig allätare, det räcker gott. Äter inte godis, bullar eller kakor, dricker mycket sällan alkohol, äter fisk 3-4 ggr/v (borde kallade det havsdjur, kanske eftersom jag räknar in kräftor, räkor och sånt i den posten eg) och är mycket försiktig med mättade fetter pga vår släkthistoria med hjärta och kärlkramp. Månne är det genetiskt, men jag behöver ju inte utmana ödet genom att goffa mättat fett för det, så vi äter semivegetariskt (dvs flera köttfria dagar i veckan) istället. Har nästan helt slutat med rött kött, eftersom jag har för många principer (ska det vara eko, inte fraktas en massa mil osv så blir det fantastiskt dyrt så då har jag inte råd) 🙂
Så plättlätt vet jag inte men jag uppskattar din entusiasm, verkligen 🙂
Komplettera med att ta bort bort kolhydrater genom att sluta med vitt bröd, pasta, ris o potatis o så inte slarva med sötsaker, snacks o “alkohol” o ät istället mer fisk, ägg, skaldjur, kött, naturliga fetter o grönsaker så fixar du de där 5 kilona lätt som en plätt 😉 LYCKA TILL 😉