Äntligen har det gått upp för mig. Där kostdiskusionerna ofta går snett och frustrationen är ett faktum innan diskusionerna ens har börjat. Det finns gott om människor som blandar ihop orden “näring” och “energi”. 

Samtidigt kopplar alla inte alltid ordet energi till “energiinnehåll”, utan använder ordet energi när de i själva verket menar näringsinnehåll.

Börjar nu förstå logiken i incidenterna när det ska handlas mat man inte går upp i vikt av, och andra personers oförståelse för min sida av saken. Varför de inte alltid förstår att färdiglagade smalrätter kan, om man väljer fel helfabrikat, sakna viktiga NÄRINGSÄMNEN när man tränar mycket. Här förväxlas det med energiinnhåll, och för mycket energiinnehåll vill man ju inte ha om man har några trivselkilon för mycket.

Jag anser att man inte behöver äta näringsfattig mat bara för att man äter energisnål mat. Jag har bara inte förstått att andra inte alltid ser den kopplingen, då alla inte ser skillnad på de två begreppen. Ibland behövs det däremot att man lagar maten från grunden med bra råvaror för att den ekvationen ska gå ihop. 

Det är väl där någonstans det stupar. Att man ska laga maten från råvaror istället för att köpa superprocessade helfabrikat som man bara slänger i pannan eller ugnen.

Kanske skulle orka driva min sak lite hårdare om jag inte levde på en massa näringsfattiga halv- och superprocessade helfabrikat dygnet runt veckans alla dagar. Eller om jag lagade all mat själv, nu orkar jag inte ens laga den ibland, då det bara är en massa skräpmat som ska fram på bordet. Mentalt knäckande efter en dag på jobbet.

Det vore ju skönt om man hade omåttligt med pengar, så man kunde jobba halvtid och lägga tid och ork på att BÅDE laga mat och träna. Nu får man ju mer eller mindre välja träning eller matlogistik, för jobba heltid behöver jag för att ha råd att äta och träna det jag vill.