Typiskt mig att vara minst en vecka efter alla andra. Vasaloppet är över, längdskidor är nog stendött för denna gång. Men för mig finns fascinationen kvar. Och nu när vintern drar sig så sakteliga mot vår är det ingen idé att skjuta tankarna på framtiden längre… 

Längdskidor, alltså. Jag har alltid sett den svenska
längdskidkulturen lite från utsidan. Växte inte upp med den (fanns inget
intresse då). Har aldrig tittat på Vasaloppet. Känner till Gunde bäst från
”
Fångarna på fortet” och uttrycket “Nära skjuter ingen
hare
“. Och fortfarande i “vuxen”
ålder blir jag lätt häpen över det engagemang sporten väcker. Särskilt i
upptakten till Vasaloppet, vars 15800 (!) platser för 2016 såldes slut på 83 sekunder (!!). Enkom för att plåga sig runt
knökade spår – vi människor är väl den största eviga källan till fascination…

Jag hittade 
Sveriges skidhjältar på YouTube såhär ett år efter alla andra. Vilket härligt namn på en serie! Tjugotusen visningar av första avsnittet bara på tuben; har ingen aning om hur många på
andra håll. Jag har förstått på ett teoretiskt plan att det här är viktiga grejer för en
icke försumbar delmängd av svenska folket.

Men det är först nu
i år
, när jag faktiskt kommit igång på riktigt och börjat snurra själv i
spåren, som jag upplevt den fulla kulturella krocken mellan min egen lilla
bubbla och den svenska folksjälen. Jag försökte registrera ett
längdskidåknigsträningspass
på Funbeat!

Vet du hur många
varianter av
längdskidåkning det finns att välja bland på Funbeat? 

38 stycken. För egen referens kommer här hela listan… (Per någon månad sedan eller två, inga
garantier för att inte fler har tillkommit).

Längdskidor

 Längdskidor – Barmark

 Längdskidor – Cross

 Längdskidor – Intervall

 Längdskidor – Klassiskt

 Längdskidor – Skate

 Längdskidor – Skiathlon

 Längdskidor – Skidtunnel

 Längdskidor – Stakning

 Längdskidor – Stakning gummiband

 Längdskidor – Turåkning

 Längdskidor – Älghufs

 Längdskidor/klassisk – Backe

 Längdskidor/klassisk – Fartlek

 Längdskidor/klassisk – Intervall

 Längdskidor/klassisk – Kuperat

 Längdskidor/klassisk – Långpass

 Längdskidor/klassisk – Lätt distans

 Längdskidor/klassisk – Ski-cross

 Längdskidor/klassisk – Snabbdistans

 Längdskidor/klassisk – Stakträning

 Längdskidor/klassisk – Supersprint

 Längdskidor/klassisk – Teknikträning

 Längdskidor/klassisk – Tempo

 Längdskidor/klassisk – Tävlingstempo

 Längdskidor/skate – Backe

 Längdskidor/skate – Benskejt

 Längdskidor/skate – Fartlek

 Längdskidor/skate – Intervall

 Längdskidor/skate – Klättring

 Längdskidor/skate – Kuperat

 Längdskidor/skate – Långpass

 Längdskidor/skate – Lätt distans

 Längdskidor/skate – Ski-cross

 Längdskidor/skate – Snabbdistans

 Längdskidor/skate – Teknikträning

 Längdskidor/skate – Tempo

 Längdskidor/skate – Tävlingstempo

Missförstå
mig rätt; jag vill inte förringa enstaka
träningstyper.  “Älghufs” är säkert mycket annorlunda träningsmässigt från ski-cross. (Jag får erkänna att jag
faktiskt googlade upp Kallas video om älgar i spåren, så nu vet jag.) 

Jag jämförde av nyfikenhet denna längdlista med den vinterträning jag själv pysslar med ibland…

Topptur. Ett bra ord för att göra
en tur till en topp. 

Häromkring tenderar de flesta turer att sluta på en topp då det är den sortens natur som finns. På vintern heter toppturandet
med skidor “Skitour” på tyska eller “Ski tour på engelska”.*  Ski mountaineering blir det om mer av klättring är inblandat. 

Så på Funbeat kan min vinterträning alltså reggas som:

1) Ski tour = Topptur (på
vintern) 

2) Ski mountaineering =
Skidtur/bergsklättring 

( 3) Skidalpinism, som är mer specifikt med fokus på tävling.)

Två aktiviteter (inga tävlingar här inte!) med val mellan svenska och engelska.**

En
“ski tour” kan bjuda på lite allt möjligt.
För att plocka från längdlistan ovan:
Backe (haha, ja), intervall (om man går om andra eller blir omgådd), kuperat (kan bli tidskrävande om stighudar måste av och på ofta),
långpass, skate, snabbdistans, teknikträning, tempo… ibland i en och samma tur. Och ibland kan man få pulsa snö, vada (“Bära skidor” borde vara med också!), eller kravla över
isblock. Och förhållandena är annorlunda nästan varje gång. Jag riskerar att slita mitt hår över
tränings-reggandet.

Okej, det är nog att dra det hela lite för långt. “Ski tour” funkar utmärkt och jag är glad
ändå. Egentligen ville jag mest illustrera hur en aktivitet kan vara naturligt
integrerad i en kultur och omfamnas som mass-sport. Längdskidor passar en stor publik; gemene man har intrycket att gemene man kan utföra aktiviteten. Samma med löpning, en träningsform som nästan vem som helst kan utföra, varsomhelst. Billigt och enkelt (kan det vara…). Jag vågar inte ens titta på listan över löpningsträningstyper. 

Men om en aktivitet
inte är en del av ens egen kultur så upplevs aktiviteten lite exotisk, och kan nog bara passa vissa utvalda typer av personligheter och kroppskonstitutioner. Kanske måste man vara stark, eller tålig, eller orädd? Min upplevelse är att det kanske säger mer om ens egen
kulturella kontext än om aktiviteten i sig.

Här går sexåringar med på toppturer i bergen. De får följa med både på skidor och på sommarens klätteräventyr. Vi har sett barn yngre än så gå med koppel i branta berg, och något äldre barn på krävande turer. Jag säger inte att det är bättre, och det känns fortfarande lite konstigt ibland.

Men tillbaka till längdskidor. Sporten som för mig faktiskt varit lite exotisk så som jag undvikt den i mitt liv. 

Det var inte Vasaloppet som fick igång mig (herregud, nej!). Argumentet som fick mig på fall var slugt utarbetat av min livskamrat som känner till min inneboende svaghet för natur. Det löd ungefär såhär: “Om vi börjar med längdskidor så får vi se mer av vår vackra dal på vintern än vi får nu!” (Spåren är ju inte tillgängliga för fotgängare). Det bet till slut, och jäklar vad mycket titt-tid jag fick i början. Blickar över snöiga träd, mjukt kuperade landskap och branta berg.

Nu har det omärkligt övergått i helt vanlig träning. Oj vad det åks. I vettiga spår är jag faktiskt inte rädd längre. Jag älghufsar förbi som Kalla (man får väl inbilla sig!) och stakar på i nerförsbackar. På två månader har jag nästan halverat min tid runt vårt favoritspår. Och det är
roligt!

Tyvärr hinner jag knappt titta längre. Det är nästan bara backar hela spåret runt och nu har jag ju lärt mig att springa i dem. Eller vad joggandet nu kan kallas på längdskidåkarspråk. Tur att skidturandet finns kvar på ett hörn, där får man i alla fall en paus på toppen.

*Direkt översatt kan man tro att “ski tour” är samma som svenskans “skidtur”, men det stämmer inte riktigt. En svensk skidtur är mer som en svensk fjälltur fast på vintern. Inte topp-fokuserat, i så fall blir det topptur eller skidalpinism eller liknande. Utmaningarna, skidorna, bindingarna och pjäxorna är lite
annorlunda.

**Eftersom de engelska begreppen kom först på Funbeat är mina äldre pass reggade på engelska, så är
det vad det får fortsätta bli för min del. Eller så kan man få tänka att engelska är coolare…