Igår skrev jag ett långt inlägg som jag inte skulle hinna färdigställa, så jag valde Spara i utkast. Men se det tyckte inte gamla Bettan som kastade upp ett “Hoppsan, det blev fel”-meddelande och vips var allt borta.

Hur som helst hade jag skrivit om intervallerna igår, att jag inte riktigt visste vilken fart jag skulle välja. Milfart, stod det i schemat. Ja men jag har ju inte maxat milen sen… ja jag vet inte nån gång förra året kanske? Så jag chansade på 5:30 vilket kändes bekvämt. Ska det göra det?

På en idrottsplats kan till och med jag hålla ganska jämn fart, 33s per 100m och så har jag tidtagaren framme på skärmen bara. Så de sex intervallerna blev ganska jämna, alla utom den första då jag behövde känna in farten lite och hitta nivån.

När jag kom hem fyllde jag på med omelett och hade lite annat att göra, vardagen stannar inte bara för att jag har två träningspass jag vill hinna med. Så det tog till långt in på kvällen innan jag kom iväg till gymmet, men väl där blev det bra.

Jag avancerar sakta i styrkeövningarna, jag vill inte bli handikappad varenda vecka bara för att jag kör ben. Benböj, marklyft och de andra basövningarna är komplexa flerledsövningar som aktiverar många muskler. Jag tror det finns en stor nytta med det, större än om man isolerar en muskel och bara pumpar den. Även koordinationen och balansen får sig en släng av träningssleven!

Benböjen gjorde jag en försiktigt ökning i, även om det suger. Jag, som repppade åttor på 55kg står och fånar mig med 25… Jaja, jag ska ha tålamod. Allt gott kommer till den som är envis nog att inte förhasta sig och överbelastar sig. Jag kan inte öka i alla övningar samtidigt på benpasset, då kommer jag inte att kunna gå och än mindre springa.

Jag hade redan på förhand räknat ut att jag skulle testa att höja och köra åttor på 30kg, 35kg och 40kg i marklyft. Det senare skulle innebära tangerat personbästa, jag har gjort övningen sammanlagt 4 gånger vid det här laget så jag tar det lugnt. Det som blir trött först på mig är inte benen eller baken, det är faktiskt de stabiliserande musklerna i mage och rygg. Men avancerar jag sakta och förnuftigt gör jag mig inte illa och jag får en genomtränad kropp på kuppen.

Nå, hur som helst vägde stången 16kg. Konstig vikt, tycker jag. Det gjorde att med de vikter som fanns till hands fick jag köra på 31, 36 respektive 41kg istället men det gick hur bra som helst. 3 fina set med åtta repetitioner i varje, och jag mindes naprapatens varning när jag körde och var uppmärksam på magstödet. Det gör så förbaskat ont att få behandling av en naprapat när man varit dum så det är bättre att låta bli att vara dum.

De andra övningarna, utfall, rygglyft och russian twist genomförde jag men utan geist eftersom jag blev lite matt (nöjd?) av marklyften. Blodtrycket faller dessutom varenda gång jag kör marklyft så jag får passa mig rätt noga för att inte det ska svartna helt. Jag frågade en ambulerande PT om det där, och det var tydligen väldigt vanligt. Jag fick inte klart för mig vad mer man kan göra, mer än vara försiktigt tyvärr.

Idag står det 15km lugn distans på schemat, skönt. För jag är inte riktigt på hugget idag. Jag känner mig mer som avslagen cola än sprudlande champagne idag. Men det är som det ska vara dagen efter ett bra benpass. Jag är mest nöjd med att jag har träningsvärk, men inte av den magnituden att jag knappt kan hantera en stol utan att kvida. För en gångs skull har jag vanlig träningsvärk, hanterbar och fullständigt normal träningsvärk. Trots att jag persade i mark 🙂