Vem vill du dra ner byxorna på, och se komplett naken?

Idag är det Torsdag, och det känns illa i hela kroppen. Huvudet önskar mera sömn än ca 6h. Frukost till 3 personer, och Underbar sover vidare.

Drar mot Fabriken som aldrig sover 07.30, utan min telefon, för den måste finnas på Fabriken. På Fabriken så finns ingen telefon alls, och Irondads minne är raderat från 14.00 dagen före. Sant, men inte ovanligt (ibland stämplar hjärnan ut, men kroppen är kvar). Den dag hjärna och kropp samarbetar, den dagen går jag i pension.
Irondad lånar en bil och åker hem, för den förbannade arbetstelefonen måste finnas hemma, och väl hemma så har jag tappat bort husets stationära telefon. Dock hittar Underbar Hustru sin telefon, och ringer min telefon. Inget svar, ingen kontakt, och vad förvånad jag blir.
Till Fabriken igen, och nu kommer visst min bordsgranne ihåg gårdagens scenario, och Irondad finner telefonen i ett konferensrum på övervåningen. Nästa gång måste jag fråga bordsgrannen direkt, och slippa detta eviga letande. Så det var grannens fel att jag behövde leta efter arbetstelefonen.

Idag hade jag 2 möten med okända personer, och var i behov av Fånen mer än någonsin.

Drängens Dräng är tillbaka, och vips så vart han överbelastad med arbete. Drängens Dräng såg nästan lite stressad ut, och Irondad fick nästan lite dåligt samvete. Antibiotika is da Shit. Nästa gång Drängens Dräng blir snorig får hen äta antibiotika direkt, det ser jag till. Thailand rules.

Lämnar Fabriken 16.30, men väl framme vid cykeln så har Irondad glömt nycklarna i en annan jacka, phuuu.

4 ungar i äppelträdet, och de ser skyldiga ut. Irondad orkar inte ta reda på vilka ungarna är, utan kliver in i huset direkt. Hittar en brud på altanen, och det är Underbar, som är hemma?
Trodde hon jobbade kväll, och Underbar liksom suckar över att jag aldrig fattar. Phuuuu.

Äter maten som är klar, ungarna tuggar också i sig. Efter maten så får Underbar Hustru för sig att besöka en Donna, och André följer med. Nu var detta besök helt åt helvete, för oss vanliga män. Underbar Hustru kommer hem och rapporterar allting som Donnans händige man byggt, och Irondad dör inombords. Fan ta alla dessa händiga män, och fan ta allt de gör, på 1 dag. Ny brygga, ny övernattningsstuga och nya musikanläggningar, integrerad i VadFanSomHelst, med en universalkontroll som kontrollerar allting, med en joystick. Notis i dagboken: se till att Underbar Hustru inte får besöka dessa Handy Man´s, No Moore.

Den Ohändige Ironman diskar, och packar simningsväskan. Meddelar ungarna i äppelträdet mina planer, och de rycker nonchalant på axlarna. Cyklar ner till badhuset, och det är fullt.
Fast i motionsslingan är det lugnt, så Irondad kör 200m insim, 350m paddlar/zoomers, 15x100m och 350m avbad. Enda smolket var en äckligt laglydig Somalier, killen simmade helt lagligt, och simmade hela tiden motsolssimning. Irondad och en annan SIMMARE fixade Stamkrigarens laglydighet med att synkront simma sida vid sida, och simmade varannan längd på ena sidan, och varannan på andra sidan. Enkelt, och praktiskt.

Väl hemma så gör vi ingenting. Ungarna förväntas ramla in en efter en, senast 20.00. De förväntar sig för övrigt en ny studsmatta till helgen, och det lär de väl få, de är ju så gulliga när de beerrrrrr.

Imorgon skall Irondad bowla med arbetskamraterna. Buffen kommer Irondad att uppskatta mest. Någon lär vara här och passa våra barn, vem någon är vet jag inte nu, men någon brukar alltid ge sig till känna. Så fungerar det här. Morgondagens träningspass lär fixas på lunchen, eller inte alls. Inte alls är inte ett riktigt val i min värld. Så fungerar det här.

Tyar mera, men skiter blankt i er nu.