Fotbollssäsongen är över. Liam i KFF och André i Munktorp. Hockeysäsongen är här måndagar, onsdagar, fredagar, lördagar och söndagar. Säsongen är över i slutet av mars. Parkoursäsongen är här, varje Onsdag.
Egen triathlonsäsong är död, stavas d ö d. 450h/år är nu nera i 150h/år. Satt igår för fjärde gången och låtsasanmälde mig till Kalmar 2017. Hur patetiskt är inte det, och imorgon kommer det finnas ett mail i min mailbox från Kalmar om att jag inte riktigt lyckades anmäla mig.
Tillverkade ett excelldokument där jag baklängesräknade veckorna från 19 Augusti 2017, en vecka bakåt i tiden, vi landar från två veckor utomlands. Här brukar jag alltid bli sjuk minst en vecka. Redan där skiter sig planeringen. Om jag skulle klara mig från förkylningen så är det en lugn träningsvecka, men en av veckorna utomlands blir en 14-16h/träningsvecka, hmmm, utomlands, skit heller.
Räknar mera bakåt, i Dammån, minst 2 veckor fiskesemester, 2 tunga träningsveckor, hmmm, skit också, på semestern, hmmm. Planeringen faller, tänker inte anpassa mitt träningsschema efter våra semestrar alls, ser det som ett friskhetstecken att familjens schema läggs först, sen får jag anpassa mig i den. Dock fungerar det likaväl. Kan väl cykla 4h på en gymcykel i grekland, knaprandes nötter, eller? Hyrcykel, why not? Mesta oron är den obligatoriska sjukdomen efter utomlandsturen, varför vet jag inte men den kommer som ett brev på posten (inte Post Nord).
Underbar hustru försöker vara snäll, eller är snäll och bjuder på mat på våran 10-åriga bröllopsdag, idag. Nu råkar Irondad vara en riktig glädjedödare och äter minilite, och fjutt, därför diet pågår.
Förlåt, och tack för att du står ut med mig. Ätardag på Lördag, Stockholm snart, vi förskjuter dagen 3 veckor framåt.
Dieten avslutas sista Oktober och Irondad fuskar ingenting, vilket speglas i resultatet om -9,2kg på 9 veckor. Nu är vikten 81,8kg, vilket är ok. Underbar hustru har under samma tid minskat med hela 1kg, fast kanske inte samma ”beslutsamhet” som Irondad.
Tyar inte mera alls.
Tack Johan, kan jag kan du. Ironman är inte så märkvärdigt, och du behöver nog inte ens löpa för att klara tiden om 16h. Bara tuta och kör en crawlkurs nu, ok?
Tack Peo. Du har rätt i vad du säger, kanske kan jag nu säga att det är du som övertygat mig om att teckna mig för 2017?
Skärp dig mannen. Nu ska du få ett av Peos absoluta favoritordspråk. Typ.
Säg aldrig i oktober vad du inte kan göra i augusti.
Du har ju för farao ett pannben som få andra. Vill du göra Ironman igen? Sätt dig ner igen och tänk. Var smart. Vad behöver du göra från nu och till då? I vår ålder kan man inte bara mölja på. Vi måste vara lite smarta också. När kan jag träna? Hur får jag in det i livet? Vilken träning ska jag lägga fokus på för att det inte ska göra så jävla ont?
Se på mig.
Och gör precis tvärtom 🙂
I år sabbade jag hela löparsäsongen för att jag gick med på att cykla Vätternrundan. Det var en bra grej att jag testade cykling. Nu vet jag två saker.
1) jag kan cykla.
2) jag vill inte cykla.
Cyklingen förstörde löpsteget och gjorde mig skadebenägen. När Vättern var över och det var dags att sikta på ultravasan blev jag skadad direkt. bara att skippa ultran. Sprang Berlinmaran men fy fan vad ont det gjorde. 31 minuter sämre än mig själv i fjol och betydligt mer plågad.Tänker jag inte göra om.
Så nu är cykeln såld och nu är det löpning och längdåkning som gäller igen. Plus golf, långfärdsskridskor, mountainbike (ok, det är cykling men väldans mycket roligare) och lite kajakpaddling. Men ingen av de sistnämnda går före löpningen som Vätternsatsningen fick göra. Nu kör jag de här grejerna när det finns tid och lust.
Fundera på om det finns något annat än Ironman som är en tillräcklig utmaning. Irondad kommer du ju alltid att vara ändå!
Det finns så jäkla många sjuka och roliga utmaningar därute. Du är ju både sjuk och rolig.
Over and out!
Kul att du är tillbaks med dina livsbetraktelser av vardagen, har saknat dessa till morgonkaffet och man får sig alltid ett extra leende eller tanke efter dina skriverier. Du kan verkligen formulera dig och man får en go bild av er vardag.
Vi bor själv utanför Kalmar och man är verkligen inspirerad av Ironman. Det är en av mina drömmar att få vara med på Kalmars gator någon gåbg och uppleva folkfesten. Har doxk två stora aber. Stinker vad det gäller simningen, vågar kanppt doppa huvudet under vattnet och har fått en diagnos på en artros i högerknät. Käkar nyponpulver deluxe, och styrketränar ben och lår fem ggr/vecka för att få upp styrkan. Har även minskat vikten men ca 10 kg sedan semestern och det funkar bättre och bättre med löpningen, Kullamannen 22 km den 5/11 blir ett första test om distansen finns där. Men simningen.. Den som lever får se, du kanske skall satsa mot Kalmar 2018 och lägga en “lugn” plan och låta det viktigaste av allt, familjen, får toppfokus under 2017? Kanske lite löploppm, någon mara? Något cykellopp, som inte tar lika stor fokus som en Ironman satsning? Ha det gott i livet!