Igår tog jag ner gamla sommarkläder från vinden och provade loss. Nu funkar ju en massa gamla 90/00-talstoppar igen. Jag kan tveklöst ha busblusen, den korta, svarta, genomskinliga med krage som är köpt på Åkerbäret och var dyr för att den kostade typ 350 spänn. Från tiden på Varvsgatan. Och jag blev glad i själen av en bortglömd, grön Volcom-tshirt. Alla de där topparna som var snygga men blev för korta när byxorna blev lägre och för snäva när jag var rundare. 

Det blev inte mycket som åker till Röda Korset. Men de få som åkte var från tiden när jag inte var så kaxig, då efter barnen när han drog och när jag kände mig sladdrig. När saker skulle gömmas. Saker som är för stora över axlarna. 

Jag har köpt ett par underbara snickarbyxor också. Snäva, som framhäver mig. Jag är inte för gammal för snickisar, jag kan fortfarande få känna mig flickaktigt söt i dem. Och jag får komplimanger om att jag är smal. Mitt långa hår känns fint och jag är glad över det. 

Kläderna. Från den tiden jag köpte på skejtstilaffär (när det fanns en sådan) och ville impa lite och vara… cool… De kläderna är roliga nu. Det känns som att koppla tillbaka lite till Maja-Då. 

Önskar att jag inte var rädd att jinxa saker och ting bara för att jag är glad och nöjd och lite stolt över min figur, mitt flås och min frisyr.