Mina tankar som jag skrev för exakt en vecka sedan. Efter en måndag ute i naturen, som jag aldrig berättade om att jag publicerat får ni gärna läsa först innan ni fortsätter denna text. HÄR hittar ni den. 

Nu är det måndag igen. Jag sitter på tåget hem.  Fullproppad kupé baklänges och någon väljer att äta en stinkande smörgås 🤮. Men det får vara ok. För jag har sprungit marathon och haft en minnesvärd Lisa ❤ Stockholmhelg.

Med tanke på orden i förra inlägget så vet ju ni som följer mig att hjärtat inte kunde låta bli att följa känslorna för Stockholm. Så nu har Lisa trots allt sprungit sitt 5e Stockholm marthon med ett leende.

Hela förra veckan gick i temat “Fortsätt”. Med inspiration från låten – du är snart där med Kerstin Ryhed (en tant med Håkantext som gav mig lugn o insikt!?)

En viktig del av marathon är just att fortsätta. Så när jag kände att jag kunde fortsätta träna helt normalt utan förkylningskänsla gjorde jag 3 mycket bra träningsdagar tisdag till torsdag och jo även fredag. Som innebar:

• Tisdag – privat simlektion för att sedan simma alla sim-delar i  ÖtillÖ Cannes. Och totalt simma 10 000m  samt 30 min styrka på kvällen.
• Onsdag – 20km varav 15 km tempo 4.10 yoga och rörlighet på kvällen
• Torsdag- 20km lugn återhämtning på löpband  hade en bra balans med sociala middagar, coachjobbande och serier, böcker och andra projekt.
• Fredag – tröskelintervaller på trainer totalt 1h, samt 20min styrka med flowtank o kettlebell. Slängde ihop mina saker och min sallad från @picadelisverige ( som jag fick en startplats av pga en instagramvinst)  Sen så det fanns en stig för mig även i 2021 i  Stockholm marathon.  Så fortsätt, fortsätt

På buss 1 ner till resecentrum i Linköping. På buss 2 mot Stockholm. På en proppfull buss försöka äta, peppa alla jag coachar samt hitta en läkare som kan stämpla ett läkarintyg för tävling i Frankrike 😅

På pendeltåget mot en mässa i Solna. På en tub till hornstull för att hämta nyckel. På favoritbiblioteket, tinderhörnet och promenera på söder.

Packade upp alla saker och fick för mig att fortsätta med ett miniäventyr på cirka 10km o tänkte då tanken att imorgon vore det väl roligt med ca 32km med samma kravlöst lugna tempo med ryggsäck (5-tempo).

Jag bjöd dessutom Stockholm på fredagsshow med att slå ett till världsrekord med att springa med bröööd På sööööödeeer. Då favoritbagarn i Hornstull hade utförsäljning av bröd med to good to gå. Då det fick inte plats i min löprygga 🤷‍♀️

Fortsatte med att ha en plan A och B. Allt var därför klart för att både springa och simma. Så åt jag bröd. Såg idol. Var totalt ostörd och njöt.

Fortsätt. För mitt lisahjärta kommer aldrig sluta slå för Stockholm.

Så nu fortsätter jag berätta om vad som hände när jag vaknade den 9e oktober.

Jag vaknade runt 07.30 och kände att kroppen hade tränat väl men också kändes helt okej. Satte på Nyhetsmorgon, kokade kaffe. Yogade skönt en stund. Efter det satte jag på mig löpkläder och insåg att jag då gjort ett val Var inte nervös. Men gick ändå på toaletten minst 10 gånger.  Nålade fast nummerlappen. Satte upp håret. Åt bröd. Kändes som en helt vanlig lördag!

Fortsatt med att stoppa ner energi i löpryggan, glo lite på mig själv i spegeln. Lyssna på musik. Sen åkte jag tuben från zinken i lagom tid innan starten. Inga fiskbullar denna gång.

Men en man med grått hår i en liten konstig tuffa, som valde att bjuda på stretch-show bland alla marafolk där det var väldigt trångt.  Log åt honom och tänkte att han absolut ska berättas om i denna löpblogg.

Såg plötsligt Stadion. Gick in på läktaren och knöt mina vanliga joggingskor som fått några mil (bondie från @timetoflysverige). Ställde mig i en vanlig blå bajamajakö och kissade en sista gång. Sen sprang en leende galning in med grå hoka-kläder och ryggsäck in sist i elitledet. Hälsade personen bredvid lycka till. Blev inte uppropad som favorit detta år. Kändes fortfarande som en helt vanlig lördag.

Startskottet ljöd. Av det perfekta marathonvädret vi alla njöt. En start med fullt och normalt publikstöd!

Heja Lisa Från modell-Henrik. Pratades med inspirerande Bill (vilket lopp han gör!) . Heja från Carro. Hejar på Kent i nocout som drömt om sub 3. Som han trots problem i ett ben klarar med bravur! Klapp på axeln av leende Maratonlabbet.

En till nocoutare som finns vid min sida när en “hater” uttrycker sina åsikter om mig. Först i smått chock. Gråta? Sluta? Nej fortsätt, fortsätt. Tänker “haters, gonna hate”.

Fortsätter, fortsätter.

Inser att jag springer alldeles för snabbt utifrån min långpass med rygga-plan. Reviderar plan och bestämmer att jag springer 21km utan att de ska ge för mycket slitage fysiskt eller mentalt. Får av Mia ploppchoklad! är väldigt glad.

21.1km i ca 4.20 tempo klart. Klockan jag då stänger av. Resten av loppet är det totalt fri fart. Tänker dock att 9km i 4.30 kanske är ett smart upplägg.

Jag har numera inga haters. Stockholm älskar mig. Jag älskar publiken i Stockholm. Runsannarun ropar, Angelica, Partik L, Frida O, män och kvinnor som jag är känd för, men de är okända för mig.

Åsa ropar att jag alltid är så glad och leendes. Ja hundratals ropar glatt på mig!

Fanns ingen anledning att tänka att efter 30km sakta ner eller starta om klockan ännu en gång. Nu är vi ju på söder. Där jag har show och leende minnen. Alla andra som inte riktigt har tränat och har rutin för marathon börjar nu få de tufft att fortsätta. Det är viktigt att springa längre pass än på 90 till 120 minuter för att ett marathon ska upplevas med ett leende , analyserar jag.

Jag som saktat ner tempot, springer ändå om väldigt mycket folk. Är pigg, leende och vaken. Noga med att få i mig energi.

Tänkt mycket på hur i helsike jag kunde leda hela Stockholm msrathon av alla tusentals kvinnliga löpare 2019. Men jag är minst lika lycklig någonstans i fältet. Jag är mer än vad jag var 2019 i ledningen. Jag är världsrekordinnehavare, coach och egenföretagare, färdigutbildad lärare.  Sm guldmedaljör med vmnivå tid på 100km, ultravasantrippelvinnare och framförallt överlevde hon ö till ö för mindre än en månad sedan.

Mest betydelsefullt av allt har hon sprungit över hela Östergötland samt är leende och hållbar. För jag fortsätter min leende resa som 100% Lisa.

Lite beräkningar finns dock kvar så jag inser att om jag håller helt ok fart så kommer jag under 3.15 o kanske under min debutmaratid från 2015 på 3.12.

Folk väggar. Lisa fortsätter. Folk har förjävlig kramp. När det är tufft så tänker jag på marathonfarsan som missade tåget och skrivit ” spring ni som kan ” och trots allt så vann han DM i Göteborg i stället, så de bästa hade kanske inte hänt än för dig.

Lisa med nummer 133 når målet på 3.11 något denna gång. Mitt bästa Stockholm marathon på flera sätt.

Som hänt och med snittet på 2.58, 2.52, 2.43, 4.42 och 3.11 /5  är jag nog den bästa 28 åringen någonsin i Stockholm hittills. Fast det betyder ju smått i sammanhanget. För det är Lisa ❤ Stockholm med leende känslan som betyder något.

Jag kom starkare ur denna träningsvevka som fortsatte med en härlig lördagskväll med mycket glada tillrop från mina adepter som sprang loppet.

Ord från vänner. En bra bok och en smörgås eller två.

Vaknade med fin känsla i benen på söndagen och strosade ner till Eriksdalsbadet. 3050m. I folkkaoset.

Strosade tillbaka. Åt ännu en smörgås och en räddad bulle. Förvandlade mig själv till söders böna. Inspirerad av att ha en festival för mig själv. Gick på en härlig dejt. Strosade i längre tid än ett marathon. Köpte ännu en plocksallad. Drack en REST- Drink som återhämtning och som jag har ett samarbete med i oktober . (koffeinfritt o sockerfritt dryck på burk som bidrar till återhämtning). Somnade gott.

En vanlig måndag med en 5e Stockholm medalj som #medalmonday (why?) Inspiration. Coachjobb.  Yoga och en kånka-transport hemåt.

Att fortsätta att andas. Att få fortsätta leva Lisaliv. Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod. Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont.

Fortsätt  tro att det finns en leende Lisastig mot allt du drömmer om i framtiden. Fortsätt, fortsätt , fortsätt.

Nästa gång jag är i Stockholm ska jag besöka Millesgården som har utställning med allt går med berså fram till januari.

Temat för kommande vecka är Smile and vave ,Vikanicanne, Leende festival. Vi är snart där. Vi längtar och Mattias har redan börjat packa!

Min vecka handlar om att lita på att den kapacitet jag vill ha i Cannes finns. Det mest utmanande denna vecka blir ett pass som assistent mellan 07-22 på onsdag dessutom med buss dit kl 5 på morgonen. Samt hantera alla förfrågningar om att vara coach och planera träningspass och planeringar med varje individ jag tränar. Men orden jag får värmer och ger styrka

Inte spendera för mycket tid på tinder efter en helg på söder 🍃🤷‍♀️💃♀️🤭

Veckans låt blir-Aifos med winhill/losehill.

På söndag smile and vave som aldrig förr med 45 km swimrun med ca 37 km utmanande löpning och ca 8200m simning.

Winhill-losehill, allt är möjligt.

Aifos, adios för denna gång.

Och tack Stockholm marathon för ett otroligt fint marathon och jobb !❤