Lisa springer vidare starkare, i skärgården med Per å når ÖTILLÖ VM-mål

9 September 2021

På bussen kliver vi ombord 10.30. Trots att jag förberett mig i över 2 år blev det stressigt på söndagsmorgonen den 5e september 2021. Vad gör jag inte för mina leende adepter i Lisasleendecoaching. Så fick jag dessutom för mig att jag var tvungen att göra en starkboost på 10min med kettlebell. Allt för mitt livs tredje VM och största utmaning nedslängt i en röd swimrunkasse. En mössa på huvudet och svarta kläder. Givetvis var brödet med. Rosa rödbetsjuicen.

Varenda nerv i darr, leendet charmant, håret inte välkammat och jag kände mig väldigt stark.

På Stockholms centralstation var vi sedan på plats. Det var soligt och varmt. Snabbt vi såg alla som skulle delta i ” VM i swimrun” . Dolmar och vältränade kroppar överallt. Hann med ett stärkande samtal samt möta två människor, dessutom utbildade psykologer som betyder allt. De gav mig en guldig medalj, kramar och jag kände mig efter det ännu mera stark.

Klockan 14 är det kaos men alla kommer på sina bussar. Vi hamnar längst fram. Fan vad jag pratar. Per säger ” Nu är vi äntligen i VM-bubblan”. Jag bubblar vidare. Vi når Djurönäset efter att jag känt igen mig hela vägen på bussfärden över Värmdöleden och Artipelag. Incheckning, registrering, fotografering, ÖtillÖ strumpor och sedan får vi vårt fina rum.

Med skog precis utanför fönstret. Jag känner shinrinyouko (en hälsometod). Jag packar upp direkt. För nu måste det faktiskt vara ordning på ” Alla jävla swimrunsaker”. Per han äter. Jag klistrar dit alla distanser på ena paddeln, andra paddeln. Förklarar hur viktigt det är att första delen av tävlingen är på vänster handen, den andra delen på höger. “För jag är starkare i höger och måste nu vara starkare än starkast i slutet”. Sorterar ut den energin som ska hålla mig starkast.

Trots den utmaningen som väntar. Jag njuter! Jag har den där VM känslan, starkast.

Trots att jag kanske inte haft den starkaste VM resan med ett jobbigt borreliaavbrott och en dålig tro i min löpform. Men jag har gjort ett långsiktigt jobb. Knoppen känns verkligen topp. Jag klarar av kallt och blött. Trygg i oss. Av all idrott jag gjort, känner jag att jag vill och är redo att prestera på topp.

Jag har dessutom en leende helhet i livet som känns som en osannolik dröm. Med egna företaget, mina boenden, familj, vänner och alla äventyr under sommaren och kroppen och kroppen som fortsätter ger mig möjlighet till leende utveckling. Det som står i drömboken, gör jag till verklighet. För jag vågar det!

Vi får tidig middag, vilket passar oss. Då jag förklarat hur jag ska somna gott långt innan 21 och ligga i sängen med allt förberett absolut senast strax efter 19. Jag hinner också med att ta ett skönt nakendopp.

Middagen smakar gott. En blandad kolhydratkompott med ris, potatis och pasta samt bröd.

Vid bordet som delas med oss får jag stärkande inspo av Mirella och Andre samt två skånetjejer som fick en plats i sista stund. Jag får en glad mun av skratt och som vanligt kärleksnack med fantastiska Angelika. Jag pratar med Dessiree, den största drottningen inom denna sport. Får energi av alla fantastiska människor och vänner inom denna idrott.

Från racebrief har vi ännu mer inspo och info fått. Jag tar med ord som stärker mig till topp.

Keep moving forward”

“Do not stop”

” It will be cold, the hardest you ever done”

” Have fun and help eachother”

” Make the trip to and over 24 islands and reach Utö”

(jag visste ju att mitt sista paradissim var ren magi jämfört mot det vågiga, iskalla och strömmande hav som väntade, men jag såg framför mig paradissimmet, för att inte bygga upp rädsla. Kraften att visualisera starkast känsla).

Vilken otrolig resa Mats och Lemmel gjort för denna sport. Det stärker alla oss som älskar idrott.

För nu kommer faktiskt ingenting stoppa oss. Per har lagt upp något foto på oss. Men jag har stängt av intryck för kropp och knopp och har somnat gott, så där tidigt som jag övat på och hoppats på.

Alarmet satt på 03:30, 03:31, 03:32.

Alarmet väcker oss! Tidigare en någonsin går Lisa upp för att utöva sport. Jag tar ett andetag och känner att kroppen har en stark dag! Bara det är ju helt hurra. Tar ett foto. Smörjer in oss med sport prep från Medevi, på med våtdräkten. “Nu gör vi det här” och innan båtens avfärd äter vi ännu mera bröd! Efter allt pappa-stödbröd i veckan.

Per åt även lite gröt. Av kall, röd rödbetsjuice vi njöt. Många tyckte ” vad är det här?” om frukosten. Jag bara njöt av att vara där och känna att jag klarar det här. Bröd och kaffe, nervös innan 04 på morgonen.

Tar min röda swimrunkasse och i mörkret men upplyst med skinande machaller trallar vi ner till båten. Vi hamnar sist i ledet men jag känner ett starkt lugn. Tar ett foto på båten i ett magiskt morgonsken.

”Gör bara gör” så äter jag lite mer bröd exakt en timma innan start. Jag är rörd och känner mig sådär perfekt nervös. En leende, löpande tös på SwimrunVM bara kör? Ett sista låtval jag gör. Jag dansar lite och jobbar in de sista mantrana. Såklart var det Pers låt starkare med Miss Li.

I land på Sandhamn kliver vi. Det är inte ensamt och det är oerhört inspirerande. Det börjar också ljusna. Vi checkar allt och inser att vi är klara för start. Joggar lite. Per förklarar hur han ska gå på toa en gång till så han inte för samma misstag som i Berlin. Det är häftigt då vi inser att vi en gång i tiden hade samma mål att genomföra ett marathon på typ 3:30!!

Det är pirrigt, lyckligt. Häftigt. Vi går in i startfållan och jag vill stå nära Jenny. Min älskade starka ultravän jag skrattade med lika tidigt en morgon i skogen innan jag sprang min längsta ultra som 2017 va 60km. Du tog mig till Hvar för vår vänskap, men de gick ju bra och jag hade då genomfört min första tävling inom ÖtillÖ loppen. Vilket slutade med toppen våren 2018. Jag hade sagt till henne att idag når du toppen på din late-started idrottskarriär och visar att starkaste powerkvinnanmamman över 40, med topp 50 på Vasaloppet kommer ta bronset i VM i det tävlingen som ses som en av världens absolut tuffaste endagsutmaning.

Jag klappar lite på Per. ” Nu gör vi det här”

06.00 går startskottet på mitt livs tredje VM och för 6e sommaren i rad så når jag starten på mitt stora idrottsmål. Men, jag tänker inte så. Jag har totalt fullt fokus. På “Framåt”. Nu är alltså Ö till Ö och VM i swimrun igång och här kommer väl då det folk kallar “RR eller Recereport”.

Första löpningen var någon kilometer ner till vårt första stora hinder i denna tävling. Det längsta simmet. Vi sprang tryggt och fint och kopplade i linan och hade inga tvivel innan vi sprang i. Kände kylan i ansiktet men vi bet i. De andra lagen skulle vi ju skita i. Vi hade inte så mycket alternativ. Där var vi… o där framme va ni!?! Folk säger att soluppgången var magisk. Förstår inte alls va de pratade om? Jag såg bara en grön lina, svalde massor havsvatten och såg kanske något som skimrade i en horisont. Finns i alla fall inga tvivel på framåt. Så vi tog oss framåt. Med valet att stolt ha påpälsat oss långa sleves och jag tog min långa dräkt jag haft från swimrunstarten 2018.

” Vi är typ sist” utbrister Per i panik när vi kravlar upp på första ön och de första halkiga utmanande klipporna efter ca 1800m simning. Det kändes såklart väldigt tufft. Är så jag dålig, ska vi ge upp! Vi ska ju ha roligt. Här gör jag något mycket bra för laget. Jag säger- Framåt Per, framåt. Bestämde direkt att vi inte, eller i alla fall inte jag ska säga något negativt på hela tävlingen. Då blir det ju faktiskt omöjligt. Vi hade ju klarat att komma till starten samt vårt största hinder, längsta simmet.

Jag hade förberett mig för att vi faktiskt skulle vara typ sist. För mig kändes det faktiskt okej rimligt. Ingen har de löpmeriter som jag har i de startfältet. Däremot har de sim-meriter som jag är oceaner ifrån. Men jag hade också förberett mig på mitt livs längsta och starkaste äventyr och visste att gör jag det positivt så kommer vi absolut inte vara sist i målet. Vår simning är stadd i utveckling och vi har faktiskt tagit oss hit.

Per han drog, starkare än han ville tro.

Jag är starkare än du tror
Och när livet trycker ned mig
Ska jag alltid stå emot
Ja, ja, ja
Jag är starkare än du tror

Vi tar stegen och in i böket av grenar, träd, klippor, vassa stenar och hällar. Vi vet att de 2 första löpen kommer ta tid. Vi kopplar loss och tar oss framåt. Det är skönt mentalt att vi börjar få lite mer lag bakom oss. Sen är första delen mest simning. Tillslut kan vi ta ut steget och det första längre löpet på cirka 8km säger Per: ” Du behöver ju inte springa i typ 4.15 tempo”. Jag kollar inte på tempo på hela äventyret. Jag kollade tiden och minns tiden 2.30 som den första jag noterade, då va klockan alltså runt 8.30.

Jag säger positivt till Per att nu fortsätter vi bara framåt. Nästa tid jag noterar är 4h och tänker positivt att vi kanske i alla fall är en tredjedel i tid nu (jag räknade minst med 12 äventyr och tävling). I de första 4h finns några leende minnen och ögonblick. Energin hos David Pyring (som föjt mig som löpare). Att vi är de leende löpstarka laget som susar förbi. Enligt Petter och Colting så är vi ” Nocoutare“. Jag säger att jag beundrar hans 15e start.

Åsa och Caroline vågar inte haka på. Även om det hade varit kul med girlpowerflow.

Finaste starkaste simmaren Cassandra hejar på. Energin hos Ingela där pensionärer ropar Heja Per och Lisa är helt fantastisk. Chokladbollen fanns redan där! Orden ” Ni är starka, leende och positiva” sa Ingela med ett äkta leende.

Energistationen med bröd/cream cheese där 2 lag (med VM-pall meriter redan brutit). Sedan står flera lag som i skogen skitit. Men vi, jo faktiskt. Vi tar oss framåt utan bryt och utan bajs. Vi lyckas faktiskt också ta fötter på både ett herrlag och mixedlag i vattnet ett tag. Efter mycket löp var det helt okej skönt att simma i en längre havskanal. Där vi är ett jojolag.

Nästa stora skede jag minns är när vi är absolut längst ner på vänster paddel och 1400m sim. Jag vet att detta är det omtalade Grissimmet och att vi kommer tappa alla placeringar vi eventuellt tagit när vi sprungit så starkt på stigar, brötigt och kuperat. Per han är fokuserad men säger inte uttalat att ” Nu är det grissimmet”. Tydligen har han helt tappat minnet av det sedan hans VM 2017. Vilket jag ser som positivt. Vi hade inget val än att överleva och kör. Vi vill inte dö. Det finns INGEN på Ö till Ö 2021 som inte tycker detta grissim var totalt BRUTALT. För oss tog det såklart “ett tag” jämfört med alla andra lag…

Linan var grön, ett tag sjöng jag, ett tag ville jag dö. Per ville absolut helt och hållet sluta totalt med Swimrun ett tag. Vi ser tillslut klippan efter svallvågor, strömmar och kyla. Skakar och skriker är det varenda lag gör! Men av en leende volontär vi får Twixchoklad. Jag är stolt över det jag gör då jag kör “framåt”, att springa med förfrusna fötter och händer! Vi skriker- varför? Det måste vara kroppens reaktion på panik. Jag låter som en val säger jag till Pär. Man jag är glad, jag är jag och trots kylan, böket och hur jävla svårt allt är så får jag i mig lite gels jag har i dräkten. Passerar herrlag som pratar göteborska vilket är skönt och ett bra stöd.

Nu är jag också alltså på höger paddel. Det är nu jag måste vara min starkaste idrottskvinna ever!

Och jag ska visa att jag kan
Va hård som diamant
Och när livet trycker ned mig
Så ska jag dra mig upp igen
Jag ska ta mig över ytan
För jag är inte färdig än

En större del av simningen är faktiskt “färdig”. Men det tar såklart hårt på kropp och knopp att simma iskallt vatten igen. När man redan är nedkyld. Vi når sista längre 1000m simmet, vilket Per tror är grissimmet. Men volontären svarar ju såklart no, när per säger “Pig swim”. Jag bara ler.  Säger, nu är du starkast och ta riktning mot flaggan. Något sim vrålar jag höööggeer. Bara ett av alla berg att lära sig besegra inom simningen…

Jag kan krossa alla berg och du kan sanna mina ord
Jag är starkare, starkare, starkare, starkare, yeah, yeah
Jag är starkare, starkare, starkare, starkare, yeah, yeah
Starkare än du tror

Vi börjar nå sådär 6 h duration. En olycka sker på ett längre löp i skog. Vrålar på energistation där salt mandel och sportdryck är god att ni måste möta 2 kvinnor som en gren i magen tog, som gjorde ont!

Vi har fokus på att hoppa i kallt vatten för att sen nå Ornö. Där det finns ett mål. “Slakt”. Men, tänk er att efter 6h kallt, brutalt och utmanande swimrun enbart springa 2mil kuperat, stig, platt grus o sen hård asfalt? Dock känner jag att jag är väldigt stark. Att jag faktiskt just kan det där med att springa trots allt innan i flera timmar. Om Per drar 10km sim. Så ska jag fan i mig va mitt starkaste jag idag och dra minst 20km löp. Så Lisa drar varenda steg på hela Ornö.

Lisa räknar lag. Hon är glad. Vi får gå i bland. Energin ta fram. Hjälpa Per med nedcabbat. Varenda man säger ” Wow du är så stark” på franska, engelska- med mera.

Ungefär halvvägs finns blåbärsoppa och jag tvingar i en utländsk man blåbäsroppa och nämner också Gustav Vasa och hela Vasalopphistorien. Är hon dum i huvudet tänker Per tar som tar nyponsoppa. Nej, inget ska fan oss stoppa! Ur magen luft proppa. Jag fiser på Per men han, en snäll vän som han är har inte kissat på mig i vattnet än. Daniel Adams Ray passerar på cykel. ”Så har man fisit framför den artisten”.

Per han svär och svär, i hans baksidor det tär. Jag är där, stark även om det nu tär. Jag är lite rädd för det där med vad som sker efter 8h. Men jag känner att jag har det här. Ett stolt ögonblick i min karriär är när Per säger att han är 10min snabbare på Ornö och att jag också tänkte tanken att vi skulle lämna den där jävla ön på under 9h. Vilket vi gör! Barn har gett stöd. Vi varandras stöd. När per ville dö. Så sjön jag ”vi är starkare än vi tror, vi krossar varje hinder för vi vågar tro”. Jag struntar i om han ville dö ännu mera när han hörde mig sjunga. För, det skulle ju visa sig att vår egna tävling och saga skulle hålla sig i liv till mållinjen som vi kunde nå med stolthet.

På Ornö hade jag också gråtit då jag passerat idrottsförebilder som Natalie Rec (GRYM triathlet) samt Johanna E och hennes man som utvecklats såååå starkt, som vi hoppats va minst topp 5 i hela VM. De båda lagen hade fått problem med sin leende plan, skadeskit och strategi. Jag grät av känslor av att ha passerat idrottsduration längre än någonsin( 7.58 o 100km va tidigare). Men också tårar över min starka kropp och knopp som gör något jag upplever som overkligt. Per och jag hade ju verkligen inte pratat tid . Utan bara att vi skulle ta oss DIT. Jag säger ” Tänk alla lag som har en måltid sub 9, 10, 10.30 med mera”. Vi inser samtidigt att lagen omkring oss inte är så dåliga. Jag hade en tanke om en långsiktig dröm att ÖtillÖ runt 10h kan gå- men kanske också om 10 år med erfarenhet, utveckling o lärdom.

Sen behöver vi inte inse eller vimsa i tankarna längre när David Pyring ger energi igen och säger att vi är bättre än topp 20 i mixed o typ 60 i hela världstävlingen. Men framförallt säger han ”du är en av dem som ser starkast och gladast ut av alla som passerat”…nu har jag alltså slått pb i duration med över en timme. Jag upplever Per stark igen och mycket positiv. Det här får vi nu inte slarva bort.

Jag har ett liv och det är kort
Så det ska inte slarvas bort
På att vara nån jag inte är
Och när andra börjar tvivla
Så ska jag tro på det jag gör
Jag och alla mina dagar
De ska jag leva tills jag dör

I slutet av tävingen fanns det sportdryck och jordnötter och att va så bra placeringsmässigt gav oss en boost. Vi är inte längre sist och har absolut inget att skämmas för.

Jag ska öppna varje dörr
Tänker inte be om ursäkt
Om jag kliver in och stör

Sen vill man bara att det ska vara klart nu. Livrädd för att dö. Men vi plockar lag. Sen är det sån där total brutal “islandhopping”

inte bryta foten..inte halka o spräcka huvudet, inte få kramp, inte få känslostorm-anfall och tappa fokus. Vi måste, vi måste bara fram.

Vi kommer ifatt Helena och Lorianne. För stort för att vara sant i mitt hjärta. De säger att jag är så jävla stark och bra. Vi har dessutom överlevt att hoppa på stenar och klippor. Ta oss fram på halkiga alger. Det som dock höll på att stoppa oss var en liten fluga! som Per satte i halsen. Han satte den verkligen i halsen.. Jag minns att jag säger ” TA I DÅ!! ” som att han inte tar i ..när han dragit sim och nu hoppar på klippor och stenar upp och ner och är helt slut och vi samtidigt tar in på lagen framför.

Sista löpningen, nu är jag trött och skiter i om mixedlaget från England slår oss. Vi har vunnit allt, har inget att skämmas för. Vi har gjort detta tillsammans starkast.

Lars har återuppstått från det döda och passerar oss. Med sin enligt Jenny ” shark” i front. Mycket av loppet hade varit ensamt för oss, det är så häftigt att vi har lag omkring oss. Lag som vi först då förstår är sjukt jävla starka lag som har någon form av sub 10 ÖtillÖ dröm.

Vi tar oss framåt. Solen värmer faktiskt för första gången på oss. Vi ska ta oss upp den där jävla backen. Nu är jag trött. Per plockar fram något. På snygg målgång har vi inte övat något. Kroppen känns stor, slagen, svullen och trött. Men också starkare än någonsin. Per säger någon meter innan mål att han slår ett brutalt ÖtillÖ PB. Jag tror inte det är sanning. Tröttheten hade sin förklaring. Han slog ob med 47min! Med mig, löparen.

Jag är stolt för vi ses som det leende laget den dagen den 6e september 2021, en av dem i laget en tjej med heldräkten och östgötska dialekten. Det går inte att beskriva hur allt känns. Lemmel säger att det är okej i målet och tårarna bara faller. Försöker förstå hur kroppen kunnat vara vaken så länge, inte ens magrasat, kunnat kissa i iskallt vatten, kunnat krossa varje hinder och vara nedfrusen, isbit och mitt i allt så jävla lycklig och stark.

Jenny gråter över vår tid och “såklart” tog hon pall. Det var nog den enda kalkyl Lisa faktiskt haft. Vi har liknande mentala kraft och styrka. älskar att idrotta och är aldrig perfekta.

Min livs längsta och tuffaste utmaning tog mig 10h och 7min över 75km swimrun från Sandhamn till Utö. Det känns så otroligt och roligt!  Placering 17 mixed 58 totalt  är en overkligt bra bonus såklart. En extra guldmedalj i choklad. En tid som i denna stora utveckling som inom swimrun skett är mycket bra och hade räckt mycket långt i tidigare världsmästerskap.

I våra mössor var vi till och med lite söta! 🙂 #vivannultravasan i alla lägen.

Per han var tagen och den absolut bästa partnern i alla lägen!

På kvällen kunde jag till och med njuta av maten. Kräktes inte. Kroppen fortstatte bära mig. Utö värdshus var den där drömmen som Per beskrivit så många gånger. Vi åt och pratade med leende lag. Det var också rikt och viktigt att se hur tufft det var för de lag som inte lyckats med sin utmaning och stora , extremt krävande dröm. Det alla människor går igenom på ÖtillÖ är helt enormt. Jag är föralltid nu en av dem!

Vi fick ett rum i en mysig stuga någon kilometer bort. En efterlängtad dusch och sedan sömn? Men eftersom ÖtillÖ är en dröm så fick vi dela rum med 2 fantastiska människor. ” Share your story” hade ju Lemmel uttryckt.

Visa de vad du är värd
Och vart än vägen framåt bär
Tro på den du innerst är
Du som haver livet kär
Visa de vad du är värd
Och vart än vägen framåt bär
Tro på den du innerst är

De delade sin historia. Vi delade vår. Per fick veta att det visst går att älska potatis samt att man kan unna sig en varm korv längs med ÖtillÖ banan. (Per som på Ornö bara skulle göra gel taberas o aldrig mer ät gel).

Du var helt underbar Linda Stolphe, med din härliga man och partner. Er resa till ÖtillÖ och under ÖtillÖ en dröm att få höra om. Vi skrattade och under natten stönade lisakroppen, andra delar av rummet snarkade. Men tummen upp för potatis enligt Linda.

Glädjen var total, trots tröttheten när vi vaknade. Benen bar faktiskt bra. Frukosten var totalt hurra och där satt vi ett bra tag.

Bar min nu totalt kaosade swimrunkasse. Vi åkte båt med alla lag en magisk sträckning hela vägen till stan. Först nu passade magen på att göra totalt magras. Vilket passade väldigt bra! Tänk om det hade hänt på någon ö under ÖtillÖ… Bra magen, äntligen var du smart!

Minnen, tankar och känslor med alla lag ett tag innan vi åkte bussen tillbaka till vår hemstad. En hemstad som får veta om vår resa i tidningen lokalt med denna artikel:

https://corren.se/sport/artikel/linkopingsduon-imponerade-i-vm-fotterna-domnade-bort/r12g81kl?fbclid=IwAR0VOSSPzAyqus3HsxR3QSzwbd3hb7E1bJ9b79l_jIeZxML-PgImxkyEBFE

Nu har jag samlat mina ord. På toppen av allt känns både kroppen och knoppen god. Bara lite variga, blodiga sår. Väl vilan värd, framförallt mentalt.

Vill tacka alla våra sponsorer återigen som stöttat oss stort som smått:

IK nocout.se , Ica Maxi Linköping, MerrellEu, Timetoflysverige, Medevisport, DrickRÅ, Redo-foods, Flowlife, Nxtrecovery, Gococosport, Mjärdevi Hårcenter, Glasögoninstitutet, Campushallen, Stnky, paceUP!app

Sedan ord från vänner och familj. Där orden från Storebror, Stina, Christin, Linnea N, Adina, Erika, Andreas H, Mattias, Madde, Kristian, Petra, Jill, Gabriel S, Pär S , C o M-fåglarna,  Peter B och Andreas C kommer att bevaras lite extra i minnesbanken.

Sen är det såklart bara en jag vill tacka och det är Per Åhlin. ” Du och jag Per”. Som jag sa, nedförfrusen, trött, stark och ack så lycklig någonstans mellan Utö och Sandham. Vi kom starkare till skärgården och vi tog oss till mål. Ännu starkare än vi kunnat tro åkte vi hemåt.

Fram till söndag har jag ett samarbete med GAAM och deras produkter på proteinbolaget. Din rabattkod är: LISAS25

Ett samarbete med MYmuseli enligt: https://se.mymuesli.com/fall-lisaspring93

Rabattkod på godaste müsli o gröt. Handlar du för 100kr får du blanda din egen müsli värd 100kr.

Lisaspring20 ger rabatt på allt hos Flowlife.se

För extra bra återhämtning har jag också fått testa HEEY produkter

Nu ska jag verkligen bara njuta, fira. Jobba lagom mycket med fortsatta utvecklingen av Lisasleendecoaching. Försöka skriva lite på boken om Östgötaleden. Samt strukturera mina nya drömmar i mitt liv framöver.

Lisalivet springer alltid vidare! För uppenbarligen kan allt vara möjligt och allt går med berså.

Alltid alltid leende framåt
  
Tack ÖtillÖ och hela er organisation. Tack alla för ord och gratulationer samt förståelse och inspiration.
/Lisa Ring

0 Comments

Submit a Comment

Please Login to Comment.

Äntligen tävling Race report Ironman Finland Tahko/Kuopio

Äntligen blev det att tävla. Som jag väntat, tränat och laddat för detta lopp. Rapporten kommer någon månad sent. Jag är faktiskt nu på väg till...

Lisa springer vidare starkare, i skärgården med Per å når ÖTILLÖ VM-mål

På bussen kliver vi ombord 10.30. Trots att jag förberett mig i över 2 år blev det stressigt på söndagsmorgonen den 5e september 2021. Vad gör jag...

Andreas Ahlin: Tillbaks i vardagsrytmen

Nu har man kommit tillbaks från semestern och in i vardagsrytmen igen. Jag har kommit igång bra med träningen efter semestern och börjar känna ett...

Race Report Swedeman 2021

Bor man i Åre och är triatlet så är det klart man måste ta sig an Swedeman! När många större lopp har blivit inställda under pandemin valde jag att...

Frida Södermark: Lopp mellan två amningar

I helgen var vi i Idre för att springa Salming Idre Fjällmara. Eller inte jag. Ingen egentligen för detta lopp har fyra distanser där ingen är den...

Intervju med vinnaren av den 2:a säsongen 2021!

STORT grattis till Anna, vinnaren av den 2:a paceUP!-säsongen 2021! Här kommer en kort intervju med vinnaren: Namn: Anna Rolin Ålder: 53...

Jennys Sommarutmaning

Idag är sista dagen av Frida Södermarks Sommarutmaning, så glöm inte att logga dina sista pass idag 🌼. Varje aktivitet är en chans att vinna!...

paceUP! Nyhetsbrev Juni 2021

Newsletter in English  Snabba på och hämta en kopp kaffe - det är dags för månadens läsning från paceUP! Företagsutmaningar som skapar starkare...

🌼 Fridas Sommarutmaning 🌼

Nu när många lopp och gemensamma träningspass fortsatt ställs in får vi se till att peppa varandra extra mycket. PaceUP! vill hålla dig fortsatt...

Run4Nepal – A Virtual Running Race

EWB KTH is organizing an event called Run4Nepal which will be a virtual running race taking place from May 17th to May 23rd, 2021.  Here...

Äntligen tävling Race report Ironman Finland Tahko/Kuopio

Äntligen blev det att tävla. Som jag väntat, tränat och laddat för detta lopp. Rapporten kommer någon månad sent. Jag är faktiskt nu på väg till...

Lisa springer vidare starkare, i skärgården med Per å når ÖTILLÖ VM-mål

På bussen kliver vi ombord 10.30. Trots att jag förberett mig i över 2 år blev det stressigt på söndagsmorgonen den 5e september 2021. Vad gör jag...

Andreas Ahlin: Tillbaks i vardagsrytmen

Nu har man kommit tillbaks från semestern och in i vardagsrytmen igen. Jag har kommit igång bra med träningen efter semestern och börjar känna ett...

Race Report Swedeman 2021

Bor man i Åre och är triatlet så är det klart man måste ta sig an Swedeman! När många större lopp har blivit inställda under pandemin valde jag att...

Frida Södermark: Lopp mellan två amningar

I helgen var vi i Idre för att springa Salming Idre Fjällmara. Eller inte jag. Ingen egentligen för detta lopp har fyra distanser där ingen är den...

Want new articles before they get published?
Subscribe to our Awesome Newsletter.