Jag är överlycklig, har jag sagt det? Vagnen är perfekt för de rundor jag tar.
Jag vet, jag tjatar. Men jag har saknat löpningen och jag vill inte lämna Grynet hemma.
Nu kan jag ta med henne och springa i skog och mark, och ni ska bara veta hur terränggående den här vagnen är!
Grynet sover mest, när hon inte sitter tyst och tittar tankfullt på världen som susar förbi omkring henne. Hon verkar i alla fall inte misstycka. Nu springer jag jättesakta, så det blir väl aldrig läskigt antar jag, men i teorin hade hon kunnat avsky att åka vagn.
Jag har hört talas om att det finns barn som inte gillar joggingvagnar.
Jag har å andra sidan hört talas om Den Förskräcklige Snömannen också.
🙂
0 Comments