Jag har förstått att denna sida numer mest fungerar som ett (mycket användbart!) arkiv och att du, Sylvia, inte besvarar så många frågor längre. Full förståelse för det! Dock skriver jag ändå en fråga. Jag har lusläst både här och på andra sidor och även varit till läkare. Kanske finns det inget enkelt svar. Jag har dock förstått att det är många fler än jag som lider av detta. Så jag gör ett försök ändå med min fråga. 

Jag är 46 år och sedan ganska precis  1,5 år i förklimakteriet. Jag har fortfarande mens men oregelbundet och ganska sporadiskt. Jag är normalviktig, tränar några gånger per vecka och är en relativt hälsosam person, varken röker eller snusar. Det största problemet, det som jag tycker är jobbigast och det som gör mig mest ledsen är min kropps benägenhet att samla på sig vätska. En del andra symptom “fyller på” men det första som händer när någonting hamnar i obalans är att jag sticker iväg ett par kg upp i vikt. Därefter brukar diverse mer luddiga symptom också dyka upp – att svettas på natten, humörsvängningar, en allmän klibbig katastrofkänsla i magen…  Det första året hjälpte det någorlunda med progesteronkräm. Min kropp kom i balans igen och jag lyckades, med hjälp av massage och koppning, göra mig av med det mesta av den överskottsvätska som jag lagt på mig (3 kg ungefär).

I somras började det dock bli värre igen och sedan dess har jag gått upp 5 kg i vätska. Mensen kom mer sällan, slemhinnorna i underlivet kändes inte som förut, jag började svettas på natten och humöret löpte amok. Till sist gick jag till min (vanligtvis mycket duktiga) gyn för att få hjälp. Hon sa att det verkade som att min kropp “hamnat helt ur balans” och trodde att det eventuellt kunde hjälpa att styra upp menscykeln med hjälp av hormoner. Jag fick HRT i tablettform, Novofem. 

Novofem innebar förmodligen alldeles för mycket hormoner. Vikten fortsatte att öka och nu blev svängningarna uppåt större, dessutom blev jag otroligt trött, ledsen och nästäppt. Från att förut ha lagt på mig 1 kg när någonting blev fel började vikten nu hoppa upp 2,5 kg. Efter gynkontakt fick jag östrogenplåster utskrivna och använder nu lägsta dosen av dem i kombination med progesteronkräm och även ett gestagenpreparat för att få till en blödning. (Ja, jag vet att det inte är bra, men en sak i  taget, tänker jag.)

Min tolkning är att jag mår som bäst med ett litet östrogentillskott från plåster i kombination med progesteronkräm som jag tar dagligen (förutom någon dag i månaden) för annars sticker vikten uppåt direkt. Jag har också fått vätskedrivande tabletter utskrivna. De hjälper inte särskilt mycket. 

Nu till den egentliga frågan: 
Vad kan man göra för att få kroppen att sluta lägga på sig vätska i tid och otid? Vad är det som är fel? Och vad kan man göra för att bli av med den överskottsvätska som redan är på plats? Två glas vin = två kilo vätska. En Ipren = två kilo vätska. En antiinflammatorisk tablett = två kilo vätska. En tjänsteresa på några dagar där jag inte dricker alkohol och ser till att träna en halvtimme både morgon och kväll men samtidigt kör bil 3 timmar på raken vid två eller tre tillfällen = två kilo vätska. Minsta lilla störning i någon rytm så stannar en massa vätska kvar i kroppen och detta innebär att jag är på en stigande viktkurva eftersom jag inte lyckas göra mig av med all vätska innan nästa omgång kommer. Vätskan hamnar på rumpa, höfter och lår (som är rejält knöliga) samt runt brösten och under armhålorna. Jag blir aldrig svullen i vader, vrister och fötter. Vätska från hormoner är min tolkning. 

Denna ryckiga viktuppgång gör mig så ledsen. Jag, som tidigare trivts bra i min kropp, känner mig nu uppgiven. Oavsett hur jag äter och tränar så går jag upp i vikt med stora hopp. Kläderna passar inte och det är inte roligt att köpa nya. Ett par byxor som passar på en onsdag kanske inte går på mig två dagar senare – och det kan vara så att jag inte får på mig dem en månad senare heller. Det låter ytligt men det gör mig så ledsen. Jag känner mig gammal och ful. 

Har du några råd och tips att ge mig? Hur ska jag få min kropp att sluta överreagera på precis allt? 

Varma hälsningar
Anna