Vad är det egentligen som händer när man får på sig en nummerlapp?

Efter att ha testat att springa exakt samma runda under i stort sett identiska förhållanden med några dagars mellanrum är jag uppriktigt förundrad. I lördags sprang jag – med nummerlapp – 8 km bestående av tre varv runt Terra Nova á 2,54 km plus en liten extrasnutt i början. Efter att ha inlett med 380 meter på 1:10 (ca 3:05/km) rev femmannaklungan i täten av första varvet på 8:54 (3:30/km). Ansträngningen var måttlig så långt och även om farten sjönk något så fortsatte jag med två varv till på 9:18 resp 9:12 (3:42-3:38/km). Först det sista varvet var egentligen jobbigt, innan det rullade löpningen avspänt och skönt.

I går tänkte jag köra någon sorts lite snabbare tröskelintervaller på samma runda, 3*2,54 km med ett par minuters joggvila.

Utan nummerlapp gick första varvet på 9:14 och kändes som en nära döden-upplevelse redan efter 500 meter. Sista kilometern kändes som en mil och löpningen upplevdes som ett halvt snäpp under full sprint. Efter två minuters jogg körde jag på igen, denna gång på 9:24 och med en liknande känsla av nära förestående eget dödsfall. Därefter gav jag fan i projektet och körde mysdistans i vintersolen i stället.

Även med hänsyn tagen till smärre variationer i dagsformen tycker jag det är totalt fascinerande att jag på tävling kan öppna under 3:30-fart och ändå utan bekymmer fortsätta en halvmil till i nästan samma tempo, men på träning inte ens fixar att hålla samma fart i intervallform.

Det gäller att komma ihåg det nästa gång ett farttest inför en tävling ger katastrofala signaler.