Anlände till Borås med tåg från Bastuträsk, (fick byta tåg tre ggr, 4 olika tåg!!) vid 11:00 på fredagen. Gott om tid, började med lunch. Två träningspass på aftonsidan, så det var bara ladda. Efter mat jagade jag nya Hoka skor, men det visade sig att Team Sportia hade stängt butikerna. Huvudkontor fanns dock kvar.

Det var inte långt gå från Knalleland till campingen. Vi bodde på vandrarhemmet där.

Var förstås först, snällt av dem låta mig checka in. Lägret började kl 16:00. Efter ha blivit av med packningen gick jag till Ica och provianterade. Sen middag på fredagen, behövde mellanmål. 

(Mamuten var precis utanför)

Tyvärr hade Andreas blivit sjuk, köper träningsprogram av honom. Det blev Simon, Tommy och Jeff som coachade oss mest. Första passet var löpning, sprang med Ann-Sofie (Andreas syster), väldigt skönt pass, mitt fokus var att inte överila.

Vi sprang 45 min nära Viskan, drygt 6 km. Det kändes över förväntan, då jag åkt
tåg en natt och gått mycket med tung packning. Jag kände dock av
gruppen och förstod att på distanspass kommer det bli tufft tempo
för mig. Efter löpning gick vi ganska direkt till simhallen, tog
en bar emellan. En bar som inte gick att köpa än, väldigt god.

(Har inte många bilder, hade sjå hänga med i löpning och i simning, lite blöt miljö för tfn)

Simpasset gick grymt
bra, fick två pers på 200. Kände mig stark och i god simform,
kunde styra farter, häftig känsla när man kan kontrollera att
accelerera i bassängen och hålla igen lite, ibland mycket. Axeln
skötte sig bra. Efter insim så simmade vi tre 200-ingar broken,
starttid 10 min, lång vila, simmade 50 rygg emellan. (100+100,
100+50+50, 4×50) Jämnt i vår bana, simmade man bakom, simmade vi i
varandras fötter. Jag var den ende som voltvände och simmade någon
före fick jag simma avstannande mot vändning. Vi fick välja om vi ville simma i 25 eller 50 m bana och jag valde 25, mest för jag vill
ha teknikkorrigering.

En sen middag på
det. Därefter var det bara försöka slappna av och sova, vilket var
lite svårt, sent pass, ny säng.

Lördagen inleddes
med simpass kl 07:00 före frukost. Jag tog en banan och kaffe innan.
Jag kände mig fortsatt stark i simningen, vattenläget kändes bra,
gled bra i fart 2 och orkade hålla ihop fart 4. Vi simmade fallande
tidstrappa , 10 min, 8,6,4 min med 5×2 min tröskelfart. Den
viktigaste lärdomen jag gjorde här var hur handen armen skär
vattenytan tidigare och vinklas snett nedåt. Detta är nyckeln till
att inte få mer ont i axeln, förstod jag, samt att få än starkare
drag.

Efter det simpasset
var vi vrålhungriga till frukost. Nästa på tur var ett löppass
och det var nyckelpasset den dagen.

Löpningen
bestod av ett rejält backpass. Här fick jag verkligen slita, och
var rejält avhängd. Har inte gjort min backläxa i år, har inte
sprungit med Kenth på måndagar. Sett med tre dagars backspegel
kostade detta pass för mycket återhämtning för mig. Bara
”uppvärmningen” var det tuffaste träningspass jag gjort i år i löpning. Tappade gruppen, tappade bort mig själv också. Vände, hade redan
sprungit rejäla backar på vägen att träna backe i, så fick väl
köra eget . När jag väl kom ner i en backe mötte jag gruppen.  Backen var totalt 800 m och högsta höjd på 250
m. Det är ju inte Dundret men klart högre än Vitberget i
Skellefteå. Denna backe passade som hand i handske om man ska tävla
Norseman eller Laponia. Jag förstod inte hur lång backen var så
för varje gång sprang jag längre, eller läs gick, för halva
gänget minst klarade inte springa denna backe. I lutning var den på
sina ställen väldigt lik Abborr- backen på Lidingö, men längre.
Syftet med passet? Tja svaret kanske kom dagen efter.

Vi tog backen mellan
4 ggr, de som sprang tog den 6 ggr. När jag kört två gånger kom
jag på att jag hade en gel i fickan. Det var en turbovariant, kände
redan sista backen att den hade effekt, men rejält kickade den in på
hemvägen, sprang bra tempo hem ca 3-4 km. Jag döpte om gelen till
Magic Black Curant senare. Märket, det verkliga namnet är ”en förkortning av du på
engelska” + ” en förkortning av en lång löpdistans på 42km”.

Det var inte slut
efter detta pass. Många blev lite sega och trötta efter detta,
lunch och sedan skulle vi träffas för en föreläsning i simhallen.
Jag tänkte hur ska det gå, stackars Jeff, vi kommer sova sittandes.
Alla vet hur govarmt det är i simhallen. Vi har ätit , simmat,
sprungit, snacka om att kroppen bad om en powernap. Det var tur att
Jeff är så intressant lyssna på. Mycket var för mig repetition,
men det är också kunskapens moder.

Därefter skulle vi
simma teknikpass och då föreställde jag mig att det skulle bli,
mycket catch up, superman övningar, drills etc. Det låter så lätt,
men man får ju aldrig andas.

Jag kunde inte haft
mer fel, det var open water teknik. Ett riktigt roligt lekfullt pass.
I förvirringen glömde jag ställa om klockan till 50m bassäng,
lika gott det, kunde använt ow i stället. Vi körde utan linor,
simmade fyra i bredd, nära varandra, med kontakt. Syfte vänja oss
simma där det är stökigt, få smällar och ändå fortsätta. Vi
övade rullningar, bojvändningar, start från vattnet, passera
simled framför, simma på led, pontonstart (jättekul). Vi simmade
en liten bana med två bojvändningar upp på kanten, dyka i .
Riktigt roligt nyttigt pass. Kroppens powernapförfrågan försvann i
ett trollslag.

Dusch, middag och
gissa sen… ja naturligtvis, på läger, en föreläsning. 

Simon och
Tommy hjälptes åt med den. Det handlade om träningsplanering, även
det var inte så mycket nytt men man kan få lite nya infallsvinklar
och svar på varför. 

När det gäller vilodagar fick jag uttalat vad
jag ofta velat säga själv, att vila genom att tillbringa hela dagen
i soffan framför TV är inte den bästa återhämtningen. Den bästa
återhämtningen är aktiv vila, promenader, gå/springa pass, lätt
kadenscykling, simning. Eller varför inte bowla eller spela
vollyboll, något annat än det man gör i vanliga fall. Många blir
både förskräckta och lite irriterade att man aldrig har vilodag.
En del blir lite avis tror jag, för att de inte klarar hålla
träningsdisciplin. När man väl är inne i triathlonträningen är
det en livsstil.

Historien om
Nordsvenskar och Ardennerhästarna som fick stå i stallet under
söndagen och var stela och sega på måndagen kommer jag minnas.
Hästarna mådde bättre om de fick en uppgift även på vilodagen,
dra kärran till kyrkan eller marknaden på lördagen, träffa lite
hästkompisar. Det handlar om mental vila.

Den natten sov jag
bättre kan ni tro. Söndagen var det Swimruntävling i Borås
simarena så det blev inget simpass för oss. Ett långpass löpning
efter frukost. Laddade fickorna med två gel, siktade in mig på ca
20 km. Vi såg de tävlande då och då komma springande i våtdräkter
i -1 grad ute. De gjorde också ca 20 km sammanlagt både simning och
löpning. En av oss var med i tävlingen. Vi andra sprang långt och INTE platt om ni trodde det. 

Vi sprang ett väldigt vackert spår,
med vacker skog, naturreservat, inte ens nyckelbiotop utan orörd
skog. Det hade snöat lite så det var rätt vitt, sprang i mina Hoka
ändå och inte icebugs. Första 10 km var kuperat och stackars
grupp, de fick vända några ggr och hämta upp, så de sprang lite
längre. 

Det jag ska ha klapp och beröm för är att jag sprang hela
tiden och jag sprang smart, lyssnade på min kropp. Nu kommer jag
till syftet med gårdagens pass – kan det ha varit att vi skulle
efterlikna känslan av ha cyklat 18 mil. Det var inte långt ifrån
samma känsla. Det var en och annan som ville vända efter 500 m, jag
vet att det lossnar efter ett tag. Det var tufft komma igång. Efter
45 min tog jag en gel, blev kanske lite gladare, en utan koffein. Jag
matade på stegen, en del backar gick bättre, en del var sura och
griniga. Det gjorde ont nerför idag.

Andra halvan av passet tog vi
flackare, det var skönt, tog en till gel, en magic. Från ha sladdat
längst bak, växlade jag tempo sista 5 km och tog så småningom
täten. Jag försökte inte jäkta fram utan bara ta det i min nu
något snabbare fart, lite mer armpendling, sträckte på mig, drog
in magen, lite högre aktivare steg med mer frånskjut. Att jag orkar
göra detta, (bra gel) med trötta ben ger mig ändå hopp om att
orka maran i Kalmar bättre.

Jag siktar på att göra min snabbaste
Ironman i Kalmar i år. Ibland har jag tvivlat på Andreas upplägg,
att löpningen har varit tillräcklig mängd, 30 min om dagen och
något längre pass då och då, hörs så fjuttigt. Har lagt in lite
längre ibland, men bara upp till 10km. Fått lite svar under helgen
att det funkar och att jag är starkare än någonsin, kanske inte
snabbare på 5 km. Det blir tufft med pers på broarna, men kanske
halvmaran. För att klara denna helg bättre, kunde det kanske stått
backintervaller någonstans i programmet från Andreas, men fokus är
ju Kalmar inte lägret. Grejen är att hade jag tränat
måndagsintervallerna med klubben hade jag kanske inte klarat resten
av veckan, cykelintervaller, löpbandsfyror etc. så det är alltid
en avvägning.

Jag är rätt nöjd
med min insats, hörde till de äldre och var förstås den
långsammaste i löpning, men jag tror ändå att jag är stark och
orkar länge och många pass.

Sverige är avlångt. När jag anlände till Bastuträsk tågstation, försökte jag finna min röda V70. Vädret strålade, minusgrader men det kändes inte så kallt.

Tacksam för att fått en bra träningshelg med nya vänner men tacksam att ha en kropp som ställer upp.