Jag kände mig sjukt omotiverad och trött idag när jag gick till gymmet, så det blev ett pass som inte går till historien direkt. Ett pliktpass. Det där man gör för att slippa fula hål i kalendern.
Jag antar att det är glömt om några dagar. Det känns i alla fall bra att ha gjort det. Hellre ett pliktpass i kalendern än ett hål.
Risken nu i början är att jag hoppar över ett pass, “för att jag är…(sätt in valfri ursäkt)” och sen blir det aldrig av igen. Såna dumheter måste stävjas.
Får jag bara in någon form av rutin bör det gå lättare att komma iväg även de dagar då vädret suger och humöret inte är på topp. Men för att få in en rutin behöver man ju pallra sig iväg till gymmet. Moment 22?
Kanske. Det var därför jag pallrade mig iväg till gymmet ändå. Trots att jag egentligen hellre hade tagit en tupplur på soffan.
Håller med – ibland är man inte alls sugen. Det som är det fina i kråksången är att när man välj börjat så händer det (inte alltid, det ska erkännas) att det faktiskt blir ett riktigt bra pass, och då känns det lite enklare nästa gång att sticka iväg även om det tar emot! 🙂