I torsdags hade jag löpning 40-60min i lugnt tempo. Kvällen innan hade jag haft underkropp på passet. Så mina ben och framförallt baksidor var redan ömma från passet och när jag skulle springa blev det bara värre faktiskt. Benen var sååå tunga och allt kändes bara skit. Fick verkligen jobba med pannbenet för att ta mig igenom dessa 40 min för det blev varken mer eller mindre. Skickade till coach på väg hem redan:) frågade om det var tanken som återhämtningsjogg eller vad syftet var. Han skrev att det inte finns nåt som heter återhämtningsjogg. Att om man dör i musklerna före flåset beror det oftast på ovana att springa. Tänkte svara: ja för jag har ju bara sprungit 4 marathon. men lät bli:) skrev bara att jag ju hade ont redan innan jag började springa. Inga sympatier.
På kvällen tränade jag vid 19 sent för att vara mig. Men då fick jag sällskap av coach Anna och fick jättebra tips i kippen. Sen körde vi mina amraps som var riktigt jobbiga och jag hade väldiga svårigheter med snatcharna som jag tyckte var för tunga och för många. (dålig dag )
Blir oftast såhär med mig dagen “lingonveckan” börjar. Men jag kommer aldrig på det förrän jag fått det och just det ja. Därför jag är extra känslig och negativ.
Gårdagspasset gick betydligt bättre. Hade jag bara överkropp och skulle testa axeln lite och se om det gick. Hade lite neg hspu i ippvärmningen och sen neg ringdips. Hade fått alternativ från Jocke ifall det skulle göra ont, men jag klarade det så blev jätteglad över det:)
Sen gick kvällspasset också riktigt bra. Marklyften på 100kg var en baggis. Och jag hade 30 kg i hangsnatch i woden som gick jättebra igår:) haha då var det betydligt bättre:) Men hade bara 5 reps då och det blir skillnad från hang tycker jag. Lättare.
Sen fick jag göra om maxtestet från förra veckan. han sa det inte rät tut men jag förstod det som att han inte va rnöjd för det sotd tryck hårt med stora bokstäver. Så jag hade väldig ångest innan detta för jag visste att det gjorde ont förra veckan. då hade jag massa mjölsyra direkt på första 15 men nu kom det inte förrän på sista 15 så jag kapade tidne på 30 s. Dalar och toppar. Precis som det ska vara.
Nästa vecka börjar kvalet till cypern. Frågade hur han hade tänkt lägga upp det om jag får göra om wodarna om jag vill. För det kommer jag förmodligen att vilja skrev jag. Han skrev att vi skulle avvakta och se vad det var för wodar och hur det gick: onödigt att göra om dom ifall det inte behövs svarade han. Vilket jag kan tycka logiskt nu, men jag vet hur jag kommer bli i stundens hetta. Då vill jag göra om.
Läs min löplogg idag 29 juni. Det har tagit åtminstone 5 år att komma dit att det känns bra springa trots att låren är trötta. Det är bara att kämpa på, till slut vänjer sig benen. I början tri karriären blev det bättre mot slutet av säsongen. Under 2018/2019 har jag inte känt så mycket av ”betongben” varken på träning eller tävling.