2021, året då Vasaloppet blev Vasaåket. Beskrivning från Vasaloppets hemsida:

”För att Vasaloppet ska kunna fortsätta att vara en motor för motion och hälsa även i coronatider öppnar vi upp vår 90 kilometer långa Vasaloppsarena mellan Sälen och Mora som en anläggning. Med en rad försiktighetsåtgärder erbjuds alla att – utifrån rådande riktlinjer i samhället – komma och genomföra Vasaåket här på plats.

Vasaåket 2021 har fyra distanser – 10, 30, 45 och 90 km – som kan genomföras från fredag 12 februari till och med söndag 7 mars.”

Vasaåket blev ungefär som Öppet Spår fördelat på en 3-veckorsperiod och med ett gäng anpassningar p.g.a. covid-19. Få människor i starten, på banan och vid målgång. Det var aldrig några problem att hålla avstånd. Vasaloppet har gjort ett grymt bra jobb med att göra det hela smittsäkert.

Det här var 4:e gången jag tog mig an utmaningen 90 km i Vasaloppsspåren. 2016, 2017 & 2020 har jag kört Öppet Spår. 2016 & 2017 som nybörjare på längdskidor. 2020 var jag lite stabilare på skidor efter att ha bott i Åre en vinter (här kan du läsa race report från 2020). I år hoppades jag ha blivit lite snabbare efter ännu en vinter i Jämtland.

Uppladdning

I år såg jag Vasaåket som en kul utmaning istället för ett viktigt mål. Mitt träningsfokus 2021 är triathlon inför Challenge Vansbro och Swedeman. Längdskidåkning är dock riktigt bra distansträning för att bygga en uthållig kropp och stark motor. Jag har ändå lyxen att kunna träna på snö flera månader om året uppe i Åre.

Foto: Frida Berglund, Åre

När jag tittar tillbaks på min träningsstatistik den här vintern jämfört med förra så åkte jag mindre längdskidor i år. Skillnaden i år är att jag följer ett träningsupplägg mot sommarens triathlonutmaningar. Det har därför blivit mer tid på trainern och mer löpning de senaste månaderna.

Träningsmängd längdskidor 2020 VS 2021

Totalt 218 km mindre längdskidåkning den här vintern. Ändå hoppades jag förbättra min tid med 30 min. Jag kanske var lite väl optimistisk 😉.  Det blev i alla fall 2 veckors längdskidfokus inför Vasaåket för att toppa formen.

Race Day!

Eftersom man fick starta mellan 7:00-9:00 på morgonen så var det verkligen inte trångt i starten (som i år var flyttad till Tjärnhedens idrottsplats). Vi var ca 100 personer som skulle iväg på den första starten. När klockan hade slagit 07:00 var det bara att ge sig iväg när man ville. Jag kom iväg efter någon minut med kanske 20–30 personer som hade startat innan mig. Man får ju vara lite taktisk när det har kommit nysnö i spåren och inte dra iväg först 😉.

Så den stora frågan: hur var vädret då? Jo det har ju STOR betydelse när man åker Vasaloppet. Temperatur, vind, nederbörd. Vädret kan göra att det skiljer 1–2 h från år till år trots att man är i samma form. Vi som startade fredag den 19/2 hade ganska tur med vädret. I början av februari hade det varit svinkallt med -25 men ganska bra spår. När vi startade var det ca -3 och mildare väder var på ingång under dagen. Det var lätt motvind och hade snöat lite innan starten.

Större delen av loppet fanns det 2 spår och en skejtdel. Eftersom det var så få som åkte så valde alla att åka i samma spår för att slippa åka i snön som hade fallit under natten/morgonen.

Efter en tuff stigning på 2 km så är de första 2–3 milen av Vasaloppet en ganska trevlig resa. Det är hyfsat platt uppe på myrarna och bara att staka på. Förra året var den här delen riktigt isig och vi hade medvind. I år gick det lite långsammare med lätt motvind och lite trögare spår. Det var också dimma uppe på myrarna som gjorde att allt blev helt vitt. Man fick anstränga ögonen för att se vart spåren tog vägen. Det var dock inga problem då energin var på topp i början av loppet!

Efter 1 mil solokörning i lätt motvind tröttnade jag och tog rygg på ett gäng som åkte i ungefär samma fart som mig. Tempot gick ner lite men jag sparade en hel del energi på att köra i en liten klunga. Efter 30 km tog det gänget en lite längre paus och jag drog iväg solo igen. Nu väntade en mer kuperad del fram till Evertsberg. Backar är min styrka, så jag var nog nästan den enda som var taggad på den här delen av banan 😅. I vanliga fall brukar jag få energi av att köra om många i uppförsbackarna, men nu var det så få i spåret att det bara blev några enstaka omkörningar.

Mitt mål i år var att köra under 7 h men efter att ha åkt 45 km på ca 3 h 45 min förstod jag att det skulle bli svårt. Andra halvan är mer lättåkt med mycket utförskörning, men det skulle bli tight med tid ändå. Jag körde på i mitt tempo och försökte ligga på en bra pulsnivå i zon 2–3 och tänkte att det får bli den tid det blir. Det är svårt att sätta tidsmål inför Vasaloppet eftersom väder och före varierar så mycket från år till år. Dessutom är det ett långt lopp där mycket kan hända med kroppen och energin under resan mot Mora.

Det var inte mycket spännande som hände andra halvan mer än att jag åkte om någon enstaka person och några åkte om mig. Det var ett väldigt ensamt åk i Vasaloppsspåren i år. Vilket var riktigt positivt för att spåren höll ihop bra och man slapp trängas med andra. Men samtidigt saknade man lite hejarop av publik och andra deltagare för extra pepp.

Kilometrarna avverkades en efter en och jag hade bra energi hela vägen och höll min energiplan (1 mugg sportdryck & 1 gel vid varje energidepå). Jag varierade min teknik hela loppet med stakning, stakning med frånskjut och att diagonala. Tack vare variationen så höll kroppen ihop bra. Hade jag tränat upp staktekniken mer så hade jag nog kunna köra ganska mycket fortare. Överkroppsstyrkan var inte bra nog för det i år heller.

Med 3 mil kvar förstod jag att sub 7 var kört. Jag valde att fokusera på mitt B-mål som var att sätta nytt PB genom att slå tiden 7 h 33 min från förra året. Jag räknade ut att jag förmodligen behövde snitta strax under 5:00 fart sista 3 milen för att greja det.

Jag hade inte gått på toa en enda gång under loppet hittills men efter 2 mil började jag bli riktigt kissnödig. Men jag ville inte offra några minuter för ett toabesök eftersom jag då riskerade att missa mitt PB. Det är ett sånt meck att som tjej ta av sig skidor, vantar, byxor och gå på en bajamaja. Lite avis på killar där… Det gav mig istället lite extra fart att åka kissnödig eftersom jag längtade fram till mål för att gå på toa 😂.

De sista två milen var mer lättåkta än vad jag kom ihåg (förmodligen för att jag var helt slut i kroppen sist). Jag lyckades hålla ett bra tempo och kom i mål på 7 h 23 min. 10 min snabbare än 2020. Jag hade hunnit unnat mig ett toabesök utan problem 🤪.

Målgången var såklart lite annorlunda i och med covid-19. Ingen publik, ny plats och knappt några åkare där eftersom man skulle gå vidare direkt. Här kan du se min förvirrade målgång:

Målgång Vasaåket Natalie Persson

Kort Analys

Jag är redan taggad på ett nytt sub 7-försök nästa år. Jag vet vad jag behöver träna på: stakning. Problemet är att det är så jäkla kuperat i Duveds längdspår (där jag bor nu), så det blir för tufft med stakning stora delar av spåren. Jag får se till att ta lite fler utflykter till plattare spår nästa år som är mer Vasaloppslika. Men nu blir det tillbaks till triathlonbubblan 🤓.

Over & out

/Natta