Inför loppet

Det var verkligen rätt år att flytta upp till Åre för att få uppleva en vit vinter i jämförelse med hur det har varit söderut. Hade jag bott kvar i Stockholm skulle jag inte ha haft många mil skidor i benen inför Öppet Spår. Det har varit ganska varmt även i Åre, men vi ändå haft snö sedan vi flyttade hit den sista november. Trots väldigt blandat väder med allt ifrån snöstorm till regn och slask så har jag lyckats få till en hel del längdskidåkning.

Mitt huvudmål i år är Ironman Kalmar, så Öppet Spår och Klassikern är lopp på vägen mot målet. Därför har jag sedan december lagt upp ett träningsprogram till mig själv som innehåller längdskidor (istället för majoriteten av löpningen nu under vintern), löpning, cykling och simning. Även yoga och styrka för att hålla mig hel och stark året om. Så här har träningsveckorna ungefär sett ut under vintern:

• Måndag: 1800-2000m morgonsim & 1,5h wattcykling med ett gäng starka tjejer på SATS Åre.
• Tisdag: 15 km längdskidåkning & 30min gym
• Onsdag: 1800-2000m morgonsim & 30-40 min löpning på band eller 30 min cykling.
• Torsdag: 15km kuperad längdskidåkning
• Fredag: Vilodag eller 10 km lätt löpning ute med icebugs på & 30 min gym
• Lördag: Långpass längdskidor. Trappat upp från 20km till 40km som längsta pass.
• Söndag: Alpint & yoga

Race Week

När det var en vecka kvar till Öppet Spår trappade jag ner träningen till ca 50% för att toppa formen till 90 km i fäders spår! Genom att jag fortsätter äta lika mycket som en vanlig träningsvecka blir det en naturlig kolhydratsuppladdning i kroppen när jag drar ner på träningen. Körde även en rödbetsladdning à la Natta med extra rödbetor i kosten mån-ons & 1 rödbetsshot/dag tors-sön ?. Vad gör man inte för att några % lägre syreförbrukning ;). Fre-lör undvek jag fiberrik kost och försökte hålla mig till lättsmält mat med extra fokus på kolhydrater.

Tillbaks till vädret… Prognosen såg ändå lovande ut inför Öppet Spår med sol och -1 i starten och medvind (nördade YR, SMHI & Klart flera gånger om dagen). Det som var oroväckande var det milda vädret under veckan och regnskuren som skulle komma dagen innan loppet. Arrangörerna fick kämpa stenhårt för att få till några spår i huvud taget och det var oklart in i det sista om det ens skulle bli något lopp. Kvällen innan loppet kunde de äntligen bekräfta att det skulle bli en start på söndag morgon.

Race day!

03:00 ringde larmet och det var dags att äta gröt och dricka en kopp kaffe! I år bodde jag på ett vandrarhem i Mora med delad sovsal. Jag är ganska lättväckt, så det var kanske inte helt optimalt att dela rum med 10 andra. Kombinationen av tävlingsnerver och ljud i rummet resulterande i 0 timmars sömn. Av erfarenhet vet jag att en natt med dålig sömn inte påverkar loppet allt för mycket så länge man har sovit bra resten av veckan. Vilket jag hade gjort. Efter att överlevt Nordic Islands Adventure Race 2018 där vi snittade 2h sömn/natt i en vecka så är jag ganska härdad ;).

03:30 fick jag trevligt sällskap av den rutinerade Vasaloppsåkaren Andreas till bussen som bodde på samma vandrahem och skulle starta i samma startled som mig kl 07:10. Efter en promenad på ca 20 min hoppade vi på Vasaloppsbussarna tillsammans med hundratals andra. Det är märkligt hur det helt plötsligt kan kännas helt normalt att sitta och ladda inför 90 km längdskidåkning kl. 4 på natten, bara för att så många andra gör det.

Väl framme var det dags för de sista förberedelserna. Lägga ut sina skidor långt fram i startledet, dricka en sista rötbetsshot och ett antal toabesök. Solen började gå upp precis innan starten kl. 7 och det var bra stämning bland alla deltagare. Vi skulle ju få strålande sol och medvind hela vägen så vad fanns det att klaga på! Men! Strax innan start så säger speakern att det tyvärr inte kommer finnas några spår uppe på myrarna på grund av det milda vädret. Ospårat i 2 mil efter en 2 km lång uppförsbacke är inte den starten man hade hoppats på…

Starten gick och vi var iväg! Riktigt bra att det äntligen var startled i Öppet Spår för nu kom jag iväg mycket snabbare än mina tidigare lopp 2016 & 2017 då det har blivit korvstoppning i den första backen. Men man ska inte ropa hej förrän man kommit över ån, som man säger… eller i det här fallet isar och bäckarna. Det var delvis rena skridskobanor med sprayade pilar på isen och funktionärer som fick peka vart vi skulle åka. Fokus fick bli att hålla ihop skidorna, stå på benen och inte glida iväg eller hamna i vattnet. Utsikten kunde man dock inte klaga på ?

Sälen-Mångsbodarna var en riktigt tuff del och jag fick staka mycket mer än vad jag hade räknat med. Typiskt, eftersom jag har lagt fokus på att diagonala i de kuperade spåren i Åre/Duved under vintern… Till nästa år blir det helt klart mer stakträning!

Väl framme i Mångsbodarna, efter 24 km på myrarna, såg jag på klockan att det ändå inte hade gått så långsamt på den ospårade delen. För när det väl var spår så var de riktigt isiga och snabba! Vi hade trots allt också medvind som hjälpte till. Jag hade räknat ut att jag behövde komma fram till Oxberg (62 km dit) på max 5 h för att hinna med mitt tidsmål på 7 h. Mitt C-mål var 8 h, som också krävdes för att hinna med bussen hem. Än så länge var jag i fas och jag visste att nu väntade en väldigt lättåkt del.

Mångsbodarna till Oxberg: Här flöt det på riktigt bra och jag höll bra fart. Lyckades även undvika att vurpa, åka ner i bäckar eller åka på människor som låg utspridda lite varstans i backarna. Jag lyckades också hålla min energiplan och åt 1 gel och drack en mugg sportdryck vid varje kontroll.

Oxberg-Mora: Jag kom till Oxberg på precis under 5 h och jag var bra i fas med tidsmålet. Det enda som var negativt den här delen var att jag började få ont i ena handleden & armbågen. Eftersom jag hade behövt staka mycket mer än vad jag hade räknat med på de ospårade delarna så hade mina handleder och armbågar fått slita mer än vad de var tränade för.

Solen gassade på och det var plusgrader nu. Spåren började bli riktigt sladdriga och det var svårt att få till diagonalåkningen. Majoriteten av alla åkare stakade här och jag förstod att det var det effektivaste sättet att ta sig fram i spåren, men smärtan/tröttheten i överkroppen gjorde att jag fick dra ner på farten. De sista 3 milen ska vara ganska lättåkta, men eftersom man oftast börjar bli väldigt trött kombinerat med dåliga spår var det riktigt tufft.

2,5 h efter Oxberg hörde jag äntligen speakern och jag gled in i Mora. De blev ingen slutspurt den här gången då min högra handled/armbåge var helt out och spåren var för sladdriga för att diagonala… Men jag tog mig i mål! På 7 h & 33 min. Lite marginal till bussen men tyvärr en halvtimme efter mitt A-mål. Med tanke på hur spåren var är jag ändå nöjd med den tiden. Jag slog mitt PB från 2017 med 40 min och vurpade inte en enda gång! Att inte ha vurpat det här extremt isiga året är nog ändå min största prestation 😉

Superklassikern

Med tiden 7:33 kommer det bli svårt att klara klassikern under 20 h. Jag planerade att köra Vätternrundan på 9 h fram tills de gick ut med infon att Vätternrundan förlängs med 15 kuperade kilometer?!! Jag ska köra med en klunga från Team Power Woman som siktade på 9 h, men tidsmålet ändrades till 9:30 i och med att loppet är längre. Rimligt att ändra tidsmålet, men surt att de ska förlänga det redan alldeles för långa loppet ?. Får se om det kanske går att få till en sub 9 klunga ändå. För annars krävs ett ordentligt PB på Lidingöloppet i höst:

Öppet Spår 7,5h + Vätternrundan 9,5h + Vansbrosimningen 1h = 18h. Vilket betyder att jag måste springa på 2h. Det känns lite väl tufft. Tror 2:15 är mer rimligt… Så det som krävs är att jag hittar ett sub 9 gäng till Vätternrundan alternativt att jag avslutar klassikern med Vasaloppet 2021. Det lutar åt att jag kör Öppet Spår/Vasaloppet igen när  jag förhoppningsvis har tränat upp staktekniken. Men då gäller det också att ha tur med vädret!

Over & Out!

/Natta