Bor man i Åre och är triatlet så är det klart man måste ta sig an Swedeman! När många större lopp har blivit inställda under pandemin valde jag att sikta in mig på ett mindre lokalt lopp. Men ett XTRI Triathlon är inget man bara checkar av….Det krävs hård träning och mycket prepp inför en så pass lång och tuff utmaning. Distansen är ca samma som en Ironman men XTRI-banorna är mycket tuffare. En kall simning, cykling och traillöpning med massa höjdmeter och en bergsbestigning som avslutning.
Jag bestämde mig redan förra hösten för att ha Swedeman som mitt stora mål 2021 efter att ha genomfört min första Ironman i Tallinn 2020. Jag satt upp ett tufft A-mål som var att komma topp 2 för att få en kvalplats till Norseman (XTRI World Championship). Hade ingen aning om vilka konkurrenterna skulle vara men tänkte esh man måste våga sikta högt ibland!
Inför loppet
Crew
Något som jag verkligen gillade med att köra ett XTRI lopp är att man gör det tillsammans med sitt crew! Till skillnad från ”vanliga” triathlon där man planerar allt själv och använder sig av arrangörens enrgistationer, så är loppen i XTRI-serien självsupportade. Man behöver alltså ta hjälp av vänner/familj för att langa energi under cyklingen. Under löpningen behöver man en person från sitt crew som springer med en under den sista & tuffaste delen på 14 km upp och ner för Åreskutan. Man fick ha sällskap på den första delen av löpningen med så jag passade på att utnyttja det. Tänkte att det bara kan vara positivt att ha någon med sig som hjälper en att springa rätt, påminna om att fylla på med energi och ge lite extra pepp. Ett beslut som blev riktigt lyckat!
Min vän Olle ställde upp som huvudansvarig i mitt Crew. Han körde supportbilen under cyklingen, peppade, langade energi och skulle springa den sista löpdelen med mig. Jag fick även med mig Linus till cyklingen som skulle agera mek om något gick sönder, samt peppa och langa dryck. Ett riktigt dream team skulle det visa sig att de var under cyklingen 🤩 (mer om det längre ner i inlägget). Min andra medlöpare som skulle springa första 28k med mig blev Åsa. En löpare som jag visste hade bra fart i benen och skulle kunna ge grym farthållning och pepp åt en trött triatlet.
Nutrition
För att orka med ett så långt lopp som ett XTRI är krävs en noggrant uträknad energiplan. Jag räknade ut vad jag skulle få i mig varje timme och gjorde det så tydligt som möjligt för mitt crew så att de visste vad de skulle ge mig och när. Ett jäkla jobb att förbereda sig för loppet, men jag tycker det är lite kul att nörda ner mig 🤓
Fystester hos Aktivitus
På tisdagen under Race Week var jag i Stockholm för att göra fystester med Jeff hos Aktivitus. Detta för att få fram färska siffror att använda under loppet. Vilken watt som var rimlig att hålla och vilken puls som jag skulle ligga kring under både cyklingen och löpningen. Jag fick bekräftat att jag hade blivit riktigt uthållig och 0% snabbare, helt enligt plan för en som ska köra ett lopp på minst 14h 🤪.
Race day
Kl.4 på morgonen var det samling vid bussarna som skulle ta oss från Holiday Club i Åre till starten i Nordhallen. Det var helt omöjligt att gå lägga sig tidigt p.g.a. så mycket att fixa och tävlingsnerver. Det blev nog inte mer än 2h sömn. Jag Tackar Nordic Islands Adventure Race för att inte noja över en natt missad sömn längre, då jag vet hur det är att endast sova 5-6h på 6 dygn 😂 (läs mer om det här). Det kändes ovant att gå upp när det var mörkt då sommaren har så långa ljusa dagar här uppe. Jag hittade min träningsvän Billiam vid bussarna så vi satte oss ner bredvid varandra för att kunna sitta och ha ångest ihop på vägen till starten. Ångesten var nog mest över vädret som hade vänt från härlig sommar till prognos spöregn och kallt hela dagen.
Simningen, 3800m
Simningen gick från Nordhallen och skulle avslutas bredvid Tännforsen (Sveriges största vattenfall). Simningen är helt klart min svagaste gren, så målet var bara överlevnad i det kalla vattnet. Jag och Åsa hade testsimmat där en gång innan så det kändes tryggt att veta hur det kändes i vattnet med strömmar och kyla, som inte var så farligt som jag hade trott annars.
Vid starten var det fortfarande uppehåll och vindstilla! Dröm för mig som ogillar vågor. Så vi fick en riktigt fin start på loppet. Starten gick kl.5 och det började med en långgrund sträcka på ca 100-200m där man fick springa ut. Jag sprang så långt det gick för att utnyttja min styrka. Alltså springa och inte simma 😂.
Photo Cred: Alessandro Annuziata
Jag började lugnt för att komma in i simningen på ett bra sätt och låta alla snabba simma iväg. Det flöt på bra och jag kom in i det hyfsat. Jag såg fram emot att komma fram till en omtalad långgrund del efter ca 2km där det var möjligt att springa några meter igen. Det var ett väldigt skönt avbrott i simmandet att få springa några meter igen. Efter 3km började jag få samma krampkänningar i vaderna som under Ironman Tallinn förra året… Jag fick justera min simteknik så att benen kunde slappna av. Det gick förmodligen mycket långsammare, men jag lyckades hålla krampen under kontroll. Med ca 1km kvar var det dags att ta sikte på den mäktiga Tännforsen! Det kändes att det var lite motströms men jag tog mig sakta men säkert fram.
Vid Tännforsen väntade Olle på mig med varma handskar, skor och energi. Inför loppet var jag helt säker på att jag skulle vara helt nedkyld efter den långa simningen i 14-15 grader men konstigt nog frös jag inte alls. Min varma våtdräkt Blue Seventy Reaction(från Lewa Sport), neoprenstrumpor, neoprenmössa och hög puls måste ha varit hemligheten!
Jag drog på mig skorna och vi sprang upp till cykeln som Linus & Olle hade preppat åt mig(lyxigt!). Ganska skönt T1 med en rejäl backe på ca 400m från vattnet upp till Tännforsen Café. Bra sätt att få upp värmen i benen!
Som väntat tog simningen lång tid, 1:34(hade hoppats på 1:20-1:30), så jag låg bland de sista damerna. Att ligga långt efter från start gjorde mig ingenting för jag visste att jag hade många timmar på mig att ta igen det under mina starkare grenar 👹. Nu började jakten!
Cyklingen, 206km & 2400 höjdmeter
Av med våtdräkten och på med cykelkläder, sen var det bara att trampa igång benen! Jag visste att det skulle bli en blöt dag på cykeln så jag tog med regnjackan direkt i en ficka. Efter 5 min cykling så öppnade sig himlen så det var bara att stanna och dra på sig jackan. Jag kände mig mentalt redo för utmanande väder och har avverkat många mil i både vind och regn under sommaren i Åre.
Photo cred: Linus Larsson
Linus och Olle körde förbi med crewbilen och peppade mig från start med musik och hejarop! Planen var att de skulle stanna 4 gånger för att langa energi och på 4 extra ställen till i fall att jag behövde något. Men det stannande på massa bonusställen och peppade mig så grymt bra under cyklingen! Med låtar som ”it’s raining men”, updates på hur jag låg till bland damerna och klockren langning så var cyklingen en ren njutning!
Jag har utvecklats en helt del på cykeln det senaste året och det visade sig ganska snabbt då jag kom ikapp tävlande efter tävlande…. En riktig boost for självförtroendet! Men jag såg till att inte få för mycket feeling och höll mig till planen som jag fått av Jeff(som var baserad på fystesterna jag gjorde hos Aktivitus några dagar tidigare).
Cykelbanan är riktigt fin när man väl viker av från E14 och får cykla till Kaxås och Alsen. Jag har tränat på delar av banan under sommaren så det kändes skönt att veta vad som väntade. Det är backar i princip nonstop men inga monsterbackar utan sköna böljande vägar! Jag tror inte alla deltagare håller med mig om att det var sköna backar men allt är ju relativt vad man är van med… Efter att ha bott i Åre 2 somrar så är det här en av de snällare rundorna gällande höjdmeter 😝.
Efter ca 150km cyklingen kände jag mig fortsatt stark och höll jämn puls & watt och nu hade jag bara 3 damer framför mig. 2 av dem cyklade jag om strax innan Mörsil och låg helt plötsligt 2:a! Jag hade hållit energiplanen nästintill optimalt och fått i mig all sportdryck från Maurten. Hade en plan på att få i mig 1 bar & snickers också, men mina små preppade bitar hade blivit en enda stor klump av regnet i min ramväska som inte gick att äta.
Allt hade nästan flutit på för bra för att vara sant 190 km in på cyklingen så då passade kedjan på att hoppa… Det hände precis efter jag sagt åt mitt crew att de kunde åka iväg till T2 då jag klarade mig utan langning de sista 20k. Men jag lyckades lösa det rätt snabbt. 5 minuter senare kunde jag inte hålla mig ifrån en kisspaus längre. Jag hade varit kissnödig i typ 3h för jag inväntade en regnskur som skulle kunna göra så att jag vågade kissa på mig cyklandes. Det kom aldrig något mer regn så jag var för fin i kanten för att kissa på mig och fick därför stanna längst med E14 och kissa istället. Vette tusan om det blev mindre diskret att dra ner byxorna när 20-30 bilar och ett gäng tävlande cyklade förbi mig när jag satt där med neddragna cykelbyxor. Hade nog varit diskretare att kissa på cykeln 😂.
Som en snäll avslutning på banan cyklar man upp till Björnen. Sista 2km upp till T2 innehåller ca 200 höjdmeter. Gött efter att ha cyklat drygt 200km! Tur att man gillar backe…
Löpningen, 42km & 1700 höjdmeter
Väl framme i T2 väntade Olle och Åsa på mig. Jag låg fortfarande 2:a så jag var taggad på att komma iväg så snabbt som möjligt för att behålla min position. Av med cykelskorna och på med mina grymt sköna & snabba Saucouny Endorphin Trail! Nu skulle Åsa sällskapa mig första 28km för bra farthållning, peppa och se till så att jag sprang rätt och fick i mig energi. Första 2-3km kändes helt ok(förutom ett kort fellöp som vi räddade upp ganska fort 😅). Sen började jag fundera på hur jag skulle orka ett helt fjällmaraton med nästan 2000 höjdmeter…Men det berodde på att vi plockade ca 400 höjdmeter på några kilometer så det var inte så konstigt att det kändes tungt. När vi väl började springa utför mot Huså vaknade benen till liv! Så kul att få rulla på! Det var bara att ta rygg på utförsspecialisten Åsa som skuttade fram så lätt! Vi sprang om flera herrar men första damen var bara att glömma då hon ledde med över 1h p.g.a. snabbare simning och riktigt stark cykling.
Efter ett energistopp i Huså var det några lättlöpta kilometer på en grusväg innan vi började springa i tung myr upp mot Fröå. Jag började få problem med magen här och kunde inte få i mig energi längre. Efter ett toabesök i naturen blev det marginellt bättre och vi kunde lufsa på i långsam fart. Illamåendet ville inte släppa men vi tog oss till T2A där det var dags för en säkerhetskontroll och byte av medlöpare. Där lyckades jag få i mig lite redbull som gav mig ny energi att springa vidare med Olle.
Nu var det dags för sista 14km upp och ner för Åreskutan. En utmaning som heter duga efter att ha varit igång i drygt 11h. Det flöt på fint i början och jag sprang på medans det fortfarande var löpbart upp på Lillskutan. Sedan blev det för brant så det var dags att börja gå. Illamåendet hängde kvar men jag lyckades få i mig lite cola på vägen upp till Toppstugan.
Väl där uppe var det regn, kallt och riktigt blåsigt så vi tog oss in i Toppstugan för att ladda om inför sista utförslöpet. Där hade Toppstugan och Olle preppat en snickersbar som låg och väntade på mig. Så himla fint gjort, tack igen! Trots illamåendet lyckades jag få i mig en tugga som var magisk(resten fick bli frukost dagen efter 🤤)!
Efter en kort fikapaus var det dags att ta sig an 1000 höjdmeter utför till målet nere på Åre Torg. Utförslöpning på ett kallt och halt fjäll efter 13h tävlande var inte helt lätt…Min energi var nere på 0 men Olle peppande mig så bra och visade vägen ner i dimman, regnet och haglet. Jag var riktigt nedkyld då det var svårt att hålla någon sorts fart på de tekniska delarna. Väl nere vid Trollstigen kunde jag äntligen våga gasa på. Jag hade marginal till 3:e dam och vinnaren hade sprungit i mål för länge sen så vi tog det väldigt lugnt utför för att inte riskera någon onödig skada.
Äntligen fick jag springa ner till Åre torg (efter 6,5h tuff fjällöpning) där ett gäng fina vänner tog emot oss i regnet. Jag var helt slut som artist men så lycklig över att äntligen springa i mål. I mål som 2:a dam vilket var mitt A-mål som jag inte alls visste om det var realistiskt. Men det var det ju tydligen 😄. En 2:a plats som ger mig en kvalplats till Norseman 2022, XTRI World Championship.
Photo Cred: Hanna Näslund
Har du funderat på att köra ett av XTRI loppen tycker jag inte att du ska fundera längre. Helt omöjligt att ångra sig. Det är en så MÄKTIG upplevelse! Magiskt fin bana och så kul att få göra det tillsamman med ett crew! Tack Swedeman för ett grymt bra lopp!
Photo Cred: Alessandro Annunziata
Här kan du läsa/lyssna på en en kort del av en intervju jag gjorde dagen efter loppet med P4 Jämtland:
Tack för du delade med dig. Väldigt starkt lopp. Inspirerande läsning. Lycka till med träningen inför Norseman.