På grund av vissa saker i min livshistoria kan vissa situationer utlösa ganska kraftiga och för utomstående obegripliga reaktioner hos mig, reaktioner som jag själv inte styr över. I onsdags “halvbråkade” jag med en person som jag börjat knyta an till och det slutade med att jag grät tills jag kräktes. Var hemma från jobb i torsdags. Tjänstledig för studier på fredagar men inga studier i fredags.
Maten och träningen -funkar inte så bra..
Fem veckors semester väntar och jag borde vara jublande glad.
Hade tänkt stiga upp tidigt och plugga före yogaklassen kvart över tio idag. Det hade varit det bästa, åtminstone ut
dystymiperspektiv. Men jag orkar inte göra det bästa.
Får ner till stan och hämta min cykel. Igår cyklade jag till en sedan tidigare bokad fotvårdsbehandling, som jag fått betala för om jag avbokat den, och tog bussen hem.
Känns som att de stunder/dagar av lycka och god energi jag ibland upplever står sig slätt mot dessa “autonoma” reaktioner och allt som de för med sig. Att det helt enkelt inte är värt det. NEJ, JAG TÄNKER INTE GÖRA NÅGOT DUMT, försöker bara beskriva känslan.
Jag förstår att det för en del kan verka som att jag bara tycker synd om mig själv, man har alltid ett val etcetera etcetera. Och ja, jag har alltid ett val att försöka göra mitt liv lite bättre, men vissa saker finns alltid kvar. Och det är det som gör att det just nu känns så totalt hopplöst.
(Har tid hos Elisabeth den 27:e, fram till dess har hon semester. Hon upprepar ofta att det aldrig har varit något fel på mig, att det bara är som jag har trott. Jag har svårt att tro henne.)
Tack Åsa. Kram…
Du gör säkert redan de val du kan och mäktar med, utifrån din situation. Vi jämför oss nog alldeles för mycket med andra och vad vi tänker att de gör. Var nöjd med det du åstadkommer, även om det är små saker. Ibland (eller ofta) är livet ett steg framåt och två tillbaka.
Önskar dig allt gott och att solen ska få skina lite på dig nu när det är sommar!
Kram????
Tack Christian.
Allt som händer är normalt såklart 🙂 Människor är olika, läs unika. Tänk vad trist det vore om alla vore lika. Fortsätt vara du 🙂
Flash backs tror jag att det kallas…
Ja, om jag bara hade kunnat styra över “läsandet”. Detta är reaktioner som kommer på en tusendels sekund..
Kram tillbaka
Jag vet att det låter banalt men jag läste något klokt för ett tag sen:
“You can´t start the next chapter of your life if you keep re-reading the last one”.
Kram!
Tack
Kram tillbaka…
Kram vännen