Då var det dags att ta steget upp från Sprintdistansen till den olympiska triathlondistansen. Premiären skulle förläggas till ett grävt dike fyll med slussar och vatten. Alltså sim i Göta kanal. Starten var satt till sen eftermiddag. Jag min vana trogen såg till att vi kom dit i tid. Paulis och min cykel var fastsatt på mina nya takfästen och iväg vi for. Efter ca 2.5 timmar var vi framme i den lilla pittoreska orten Lyrestad. Mötte upp min kompis Honken som inte skulle delta och Erik H som även han skulle göra premiär. Väldigt roligt att samla flera av sina bästa vänner på en och samma gång. Vi tittade lite på simsträckan och den kändes Lååång. Sen tillbaka sortera sin grejer checka in och få ordning på allt. 

Jag var inte speciellt nervös men var osäker på hur knät skulle hålla för en mils löpning (Inget att fundera på skulle det senare visa sig). Tyvärr senarelades starten flera gånger för att en av båtarna som skulle passera slussen (Juno) hade ytterst svårt att passa tiden. Men jag måste säga att det är både coolt och skumt att se en rätt stor båt passera så nära land.Sagt och gjort tillslut var det dock dags att knata bort till starten.  Där starttiden senarelades ytterligare.  Valde ändå att hoppa i och simma in lite. Men det var väldigt varmt. Och ja jag kan konstatera att män i tight spandexdress är inte vackert. Men dock praktiskt för sammanhanget. Tillslut fick vi i iallafall klartecken att dra iväg (Juno hade vi ännu inte sett röken av) 

Jag valde klara simglasögon eftersom jag tidigare räknat ut att solen inte skulle blända mig. FEL! det hade funkat om starten kommit igång när det var planerat. nu hade jag stark sol mitt i nyllet i nästan 30 minuter. Klantigt. 

Eftersom jag är en ok simmare försökte jag fundera ut var jag skulle lägga mig för att slippa för mycket bök. Simmar hellre längre men i fritt vatten. det blev längst till vänster vid bryggan

i ca 300m låg jag på lite mer för att komma undan. Men sen var jag tvungen att coola ner mig lite för det är ju trots allt så att man skall cykla och springa med. Då fick jag lägga till mig mantrat simma långsamt lugna dig.  Blev väl passerad av 2-3 stycken innan växling. Hittade några bra fötter sista 300m som jag följde. Var inte speciellt ansträngd efter de 1650m som det blev. Men varm var jag. simmade säkert 3-4 minuter långsammare än vad jag kan men det var helt enligt plan. Hade lite känningar i magen under simningen men inget påtagligt. Min klocka stannade på runt 26 minuter, Knappt styrfart alltså. men fortfarande enligt plan. Jag skulle ha ork att genomföra cyklingen och löpningen med. Upp för stegen och löpsteg mot växlingszonen (upp som 12:a) 27:06 officiell tid. Pang det var som att gå in i en vägg. hjärtat rusade och jag blev fruktansvärt andfådd. Valde därför att lugna ner mig lite och gå till cykel. Lugnt och metodiskt på med cykelutrustningen ingen stress.Pulsen gick ner och jag kunde jogga ur T1 på ett behagligt sätt med cykeln. Sen bar det av. 4 varv a 1 mil. Det var här jag skulle få i mig vätska och energi. Kände ganska direkt att så fort jag tryckte på lite så gick jag stum. Tog ett varv innan jag hittade en ok fart. Cykel kanon efter cykelkanon for om mig. Mötte Erik vid strax efter första vändpunkten och förstod att han simmat bra. Kändes som om han bara var ca 2 minuter efter mig viket han också var. Märkte att jag drygade ut lite på de följande varven men det var marginellt. Försökte dricka enligt plan men det gick trögt. Dock kändes cykeln ok men aningen kraftlös. målet vara att hålla över 30 i snitt och det klarade jag med råge. Andra växlingen gick helt ok. Av med cykelskorna och på med joggingskorna. och iväg. Skulle gå ut lugnt på milen för att orka. Det är ju orken som är min akilleshäl. så 6:30 tempo fick det bli. Toppen tyvärr sjönk farten allt mer.  och efter 1.5km flög Erik om mig faktiskt ungefär vad jag räknat med. Men upp med hakan och streta i. Strax innan vändpunkten Higfive med Erik och kör vidare. Magen hade börjat värka men jag sprang vidare ändå. Var inte så fasligt trött men började må illa efter 4km.Men låg fortfarande långt före Pauli. Jag var tvungen att börja gå lite sporadiskt. Möte Erik efter varvningen han körde på och jag mådde kass. men hejade på så gott jag kunde. Nu kunde jag knappt springa, kände mig ur och sjösjuk det blev 100m löp och 200 gå om vart annat. Funderade på om jag borde brutit. Men vad fan 5km kan väl vem som helst ta sig runt om man får gå. Antalet personer som sprang om mig började glesna ut allt mer. Mins inte riktigt om det var före eller efter sista vändpunkten som Pauli kom om mig det var där någon stans i iallafall ca 2.5 kvar. Nu kunde jag inte springa alls. Det var bara att traska nu ville jag bara i mål. Hejade på alla jag mötte och som sprang om mig. Vissa var glada andra sammanbitna 500m innan mål sprang en tjej om mig.jag försökte hänga på… nää lönlöst. 50m innan må kommer en stor kille och jag tänkte att han skall i alla fall inte o mig. Spurtade klarade det föll ihopp om mådde magsjuke-illa. Min vänner kom med cola och bulle Honkens ena dotter kom med en choklad medalj. Jag ville bara dö. klarade inte av att ta mig bort till min cykel hämta och mina grejer. Tog mig nätt och jämt in i växlingsområdet. När jag väl tog mig in i området bröt helvetet lös. Vätska forsade ur kroppen på mig jag hade inte tilgdogjort mig någon form av vätska på hela loppet. Äckligt Vitargo dricka flög som en kvast ur munnen på mig. Jag fick frossa och låg säkert och huttrade i en halvtimma. Tillslut tog jag mig bort och hämtade cykel och kläder men kunde inte ta det ur växlingsområdet. Men jag fick hjälp och fik på mig en träningsjacka. Sen vare det dags igen. Nya spyor. Fick hjälp med att ta min grejer till bilen och där satt jag i gräset mellan spyor och mygg. Efter ca 1 timma lyckades jag ta mig bort de 500m till bilen jag ville duscha men orkade inte. Beslutet blev att Honken fick kör mig hem för Daniel var inte heller i form att köra. Vätskebristen var total. Satt med stolsvärme på men förs som en hund. I med vatten och cola. efter 5 mil säger jag att kör in till kanten. Och ur  dörren i farten. kom vätskan i retur. Ny vätska in 5 mil till samma sak. Sen blev det ytterligare en gång på vägen hem. Efter Uddevalla när det var ca 30 min kvar började jag må lite bättre. Och när vi kom hem kunde jag få i mig både vätska och lite bröd. Detta var ett lärorikt test inför nästa tävling om 3 veckor. Då skall jag köra med mycket snällare energi.

Det gäller att hitta det som funkar för kroppen 🙂 Nu vet jag i alla falla att jag har mycket mer att ge nästa gång 🙂