Då var det alltså dag att summera årets erfarenheter från Halvvsan.

Erfarenheterna jag tog med mig från förra året var, ta det lugnt,
åk långsamt, stanna i varje kontroll, se till att få i dig energi, stressa inte
och till sist jaga inte tider.

Hur gjorde jag då. Jodå jag tog det medvetet lugnt från
startfältet farm till Oxberg ändå åkte jag betydligt snabbare i år än förra
året. Detta troligen på grund av bättre spår. De efter ca 6 km börjar en stigning
på ca 70m som pågår i 3,5km redan där ligger min puls på över 170 slag trots
att jag medvett tar det lugnt, men vad sjutton skall jag göra jag måste ju upp.
Hastigheten ligger på ca 8,5 km i timman. Orsak jag är för tung (bland annat).

Vasaloppsarrangemanget är på många sätt ett fantastiskt arrangemang,
allt fungerar, transporter logistik, de kämpar för att spåren skall vara bra trotts
usla väderförutsättningar. Det fin dock några saker som inte är bra och det är
de personer som vägrar stå i spåren i utförsbackarna. När man kommer till
första utförslöpan efter si så där 3km är det som att se på amerikanska
bilförare i nysnö. Folk ligger huller om buller och spåren är som bortblåsta.
Hade folk bara respekterat att de som är långsamma/osäkra skulle hålla till
höger hade det inte varit något problem. Jag som njuter av utförslöpor blir
lite tjurig i och med att jag inte kan åka utan måste tokbromsa. Efter halva
backen kunde jag släppa på lite med risk för att spetsa de som vurpat.

Funderar på om det skulle vara en fördel att dela av
utförsbackarna i en höger del med PLOGNING TILLÅTEN och en vänsterdel med
PLOGNING FÖRBJUDEN

Vid nästa backe hade Pauli hunnit upp mig, eller rättare
sagt han låg bakom mig och såg min balansakt på en skida i nysnö för att inte
ramma en plogare som kastade sig i snön en bit fram japp så klar till vänster.

Nog om detta. Stakandet gick betydligt bättre i år det märks
att det gått ytterligare ett år med stakträning det är klart jag är ju ingen
Aukalnd, Men jag är inte så illa. Nåväl

Väl fram i Oxberg hade jag distanserat Pauli med någon minut
och 5,5 minuter snabbare än förra året. Men nu snöade det ymnigt till och med
mycket. Det var rätt tungt och spåren blev snabbt svampiga och tröga. Men
eftersom jag låg före Pauli satte tävlingsdjävulen planen och förnuftet ur spel
det blev ingen vila men dock en bulle och blåbärssoppa

Vidare till Hökberg gick allt enligt plan även denna sträcka
5 minuter snabbare än förra året. Allt kändes så bra så det vara bara att köra
på. Fortfarande mycket lugnt som jag såg det.

Det var upp mot Hökberg som jag började känna av tiden i
kroppen men kunde hålla ihop det rätt ok ändå, snön fortsatte att vräka ner.
Väl i Hökberg gjorde jag samma misstag igen. Det kändes ju så pass bra i
kroppen att jag utgick från att det bara var att köra vidare… alltså ingen
paus. Bara blåbärsoppa och vatten och bulle. Nu började tiden ta ut sin rätt
men det vara bara att streta vidare, 5km innan Eldris började jag känna av
magen, och det blev lätt illamående. Dock långt ifrån förra årets uppenbarelse
som var väldigt lik maginfluensa. Nu var det mer som en lätt illamående känsla.

Men det finns ingen anledning att sluta åka bara för det. Kör
bara lite lugnare. Det började dock går riktigt tungt men jag kunde ändå staka
bättre än förra året. Framme i Eldris försökte jag få i mig en bulle. Det blev
en halv sen var det vatten som gällde.

Här var första gången jag följde min ursprungliga plan och
satte mig helt sonika ner och vilade och drack vatten i nästan 8 minuter.
Illamåendet han att lägga sig och det vara nu dags att forcera in till Mora. Eller ja forcera och forcera, mer krampaktig förflytta sig på skidor. Tycker
ändå att jag höll i det helt ok hade hela tiden koll på att jag låg ytterst nära
ett snitt på 10km/h Vilket skulle innebära en tid på 4:30. Eftersom jag inte
fåt ti mig mer än kanske 200kcal på hela resan var det inte mycket kraft kvar i
kroppen på vägen mellan Eldris och Mora. Men jag bet ihop bra även om det nu
inte var helt lätt att staka. Varje liten landhöjning var som en alptopp Pauli
hade jag inte sett till sedan Oxberg men jag vet med mig att vi är väldigt
jämna så han borde inte var långt borta. Laddade för en spurtstrid. Men också
en strid mot klockan och Målet att komma under 4:30. Fast så mycket GO hade jag
inte ut vill bara se till att ta mig i mål. Genom Moraparken och in mot Zornmuseet.
Nu var det bara målrakan kvar. Stakade med all den kraft jag hade kvar. Spurten
blev väl på några hundra meter kom upp i en puls på 174 ca 15 slag från max. Passerade
mållinjen gled sakta förbi speakerbåset och satte mig på en byggställning.
Tittade på tiden J. Bergman 4:30,1. Två ynka tiondelar från att köra Sub 4:30.
Om jag är nöjd? Absolut Nu är siktet inställt mot Öppet spår 2016

Vilka lärdomar har jag från i år?

1.     
Håll dig till din plan, tävla inte du är inte
elit.

2.     
Se till att få i dig energi. Och skaffa en
vätskebehållare som är löstagbar utan att knäppa upp magväskan (Vrid på den ta
ut flaskan drick)

3.     
Se till att ta det tillräckligt lugnt så att du
kan återhämta dig utan att må illa

Just det en sak till om du inte ser döende ut och flinar lite.. Då hamnar du på fler bilder 0 st 2014 vs 9 st 2015