Då var det äntligen dags för årets höjdpunkt. Tyvärr var inte förutsättningarna de bästa. Då menar jag inte vädret för det ingår ju liksom i kampen och något man får finna sig i. Utan Mitt onda knä som klarade 3km i måndags. Men skit samma det var ju denna dag som fick mig att börja träna igen och då lägger man sig inte er bara för ett onk knä.. Här skulle kommas runt om jag så skulle krypa de 5 km som löpningen bestod i.
Gårdagen ägnades åt en väns 40års kalas med kräfta, räka och lekar. En mindra bra uppvärmning för ett triathlon var leken där jag med god marginal överraskade och imponerade på kalasdeltagarna genom att utan händer med tänderna få upp ett flingpaket med 3 millimeters kant (dvs bara botten av flingpaketet) från marken, hur.. jo ner i något som liknar splitt, sedan böja sig framåt och föra huvudet ner till marken så att näsan kom i gräset och upp med paketet.. Blev faktiskt förvånad själv att jag klarade det 🙂
Sen i säng för att vakan klockan 6, snosa till 6:30 för att bli upphämtad av polare Pauli.
Iväg till Tjörn, få parkering hämta ut nummerlapp mm.
Sen började vänta, själv är jag som en skrämd harjävel innan en tävling, Vankande av och an och tiden närma sig 10:02 då starten skulle gå. Tror inte det samlats så mycket människor i gummidräkter sedan Hanovers fetishmässa. 10:00 gick starten för de med licens och en lite väntan till för oss med röda badmössor. Jag tog plats där jag räknade med att jag skulle få simma mest ostört. Tuuut starten gick och vi kutade ut i vattnet med full fart. Nästan 200 män skulle nu trängas på den faktiskt allt för smala banan. Jag höll mig långt ut till vänster för att sedan snädda in mot rundningsmärket sådär 170m längre ut. Men det var ändå trångt. Fick runda några bröstsimmare som dels hade sprungit snabbare än jag ner i vattnet och dels hade halkat efter licensgruppen. Fick själv då och då simma lite bröstsim för att jag helt enkelt inte fick plats. Men men helt plötsligt hade jag helt fritt vatten när det var ca 100m kvar. Det enda jag tänkte var att.. vart tog alla vägen har jag simmat fel. Men nej jag var på rätt spår och kom upp lunkande ur vattnet. Blev omsprungen av 3-4 stycken på vägen mot T1 (Placering 14)
Min vana trogen såg jag till att få andas lite i växlingen. Stressade inte, utan lugnt och metodiskt av med dräkt på med strumpa som kärvade denna gång och på med skor hjälm och nummer lapp.
Lätt joggande med cykeln Det var dock lite trångt mellan ställen och avspärrningen att min cykel fastnade lite då och då. Raskt ut på cykelrundan som började med god sidvind. Insåg att vinden skulle blåsa som sjutton på vägen som går nästan rakt väster ut. så jag sparade lite krafter i medvinden som kom efter ca 2 km Sen rullade det på bra Blev inte omcyklad av speciellt många hör och lyckades dessutom cykla om några. Höger vi d Sibräcka, Sen började banans enda riktiga stigning med massa vind rakt in i sidan. Nu kom ett gäng till och cyklade om mig. Fortfarande hel ok är inte direkt någon berget med min kroppshydda men är nöjd ändå. Sen ner för berget igen. Pang där kom väggen. 14-15 meter per sekund mitt i nyllet. Ner i bocken och kämpa på som sjutton. Meter för meter arbetade jag i motvind. Här märktes det att jag inte var den starkaste cyklisten i fältet. Nu rullade dom flera personer men jag cyklade i alla fall om en junior. Bitvis var jag nere på 19km/h då går det inte fort. Strax innan Bleket svängde banan höger och nu kom vinden snett mot från sidan. Här märkte jag att flera av de som cyklat om mig faktiskt började bli lite slitna. Dvs jag tappade inte så mycket längre. När jag väl var inne i Skärhamn igen var cykeln och jag åter uppe på 30km/h Sista km cyklade jag till och med om en tjej som hade kört om mig tidigare. Klicka ur fötterna ur pedalerna hoppa av cykeln och småjogg in med den till T2. Här klantade jag mig lite då jag hade hängt en lite plastkasse med grejer i vägen för där jag skulle hänga cykeln. Så det blev att mickla lite med det. På med skorna och ut. Tog det väldigt lugnt och redan hör började män och kvinnor glida om mig men inte med sådan väldig fart som jag hade trott. Tog det medvetet lugnt eftersom min filosofi var att om jag kan gå 5k så borde jag kunna jobba långsamt nästan lika långt. efter 1500m kände jag att det inte var värt att pressa knät mer. Det är alltid svårt att ta beslutet att börja gå. Man känner det som ett nederlag även om det var kalkylerat. Sen är det lite jobbigt med de som glatt springer om en och hejar på en i tron att man är trött. Vilket jag inte var. Efter 2.5km började jag fundera på när Pauli skulle dyka upp och 1km senare ser jag den orange mannen komma joggandes. Joggar med honom 100m och småpratar lite. HAn hade ont i magen… För mycket gäl är väl inte bra… själv körde jag bara vätskor och bars i olika former innan start.
Sen går jag sista biten fram till det är 200m kvar. Där står hustru och minan härliga barn och hejar på mig. Springer tillsammans med min dotter Hanna de sista biten in i mål. Tid i mål 1:32:50 bara 2:50 sämre än vad jag hade som mål och å har jag ändå traskat i 3.5 km. Så jag måste säga att jag är nöjd.
Och tak vare att jag var försiktigt har jag inte jätte ont efteråt. Men bryta..nä aldrig.
Och det är kul. Nästa år är målet att kapa 15 minuter på denna tid… hoppas jag. 🙂