över min egen träning. Ush så hemskt faktiskt till en början. Men samtidigt väldigt skönt att lämna över den biten till någon annan. Jag bara gör. Det som är lite jobbigt men samtidigt bra är att inom mig finns den där duktiga flickan som hela tiden vill prestera på topp och när coach skriver något då gör jag det. Oavsett. Och jag kan gå och ha lite ångest över pass. Så får bli bättre på det framöver. Nu har vi bara jobbat ihop en vecka. Och jag har klarat allt han skrivit utom en övning. Så det känns bra. 

Men någonstans vill jag inte glömma bort glädjen. Träning ska liksom inte vara att bocka av saker som någon har skrivit för dagen till mig utan det ska vara kul! Vilket det är för det mesta. Självklart ska det vara jobbigt och utmanande, en svår balans märker jag. Och jag är ju en sådan duktig flicka som ger 110 %  i allt jag tar mig an. Och vill prestera och bocka av på listan av övningar, och pass.  Som tur är, får jag bara två-tre pass åt gången faktiskt. Sen måste jag ha gjort de andra innan jag får nytt. Så det är bra. 

Det som är skönt är att slippa tänka över programmeringen själv att lägga till en massa jag tror jag behöver, att bara öppna en app och så finns mitt pass där, anpassat för mig. Och när det är gjort är jag färdig. Så kände jag aldrig annars. Finns alltid något kvar att jobba på liksom. “orkar jag verkligen inte lite mer, nåt kan jag ju göra” gick tankarna förr. Det sitter lite kvar, men jag känner mig ändå “färdig” när jag är klar med hans pass. Och det är så himla skönt.   

Så jag både gillar och blir stressad över det här nya med att ha en coach som bestämmer allt. Men det är väl det jag är ovan med, att känna pressen att leverera så inför varje pass….:) Men det känns som vi bara skrapat lite på ytan nu första veckan av vår bekantskap och att det ger sig med tiden!