Jag lyckades stöka undan idag så att jag kunde komma ut på en löprunda medan det fortfarande var dagsljus ute. Det var gott och väl, och jag hade det sunda förnuftet att välja vägar jag aldrig sprungit på förut, så jag fick ta det lugnt för att inte villa bort mig helt. Det var också bra, för det var förskräckligt så öm jag är i baken.

Jag känner mig otroligt gnällig, jag hade glömt att träningsvärk slår hårdare när man ligger på underskott. Samtidigt är jag lite glad, för när jag gjorde enbensböjen kändes det lätt. Jag blev inte ens svettig när jag körde dem. Så träningsvärken lär jag få bukt med ganska snabbt, hoppas jag. Det är säkert bara ovana, jag har slarvat med styrkan ganska länge.

Men nu ska det bli andra bullar, för nu körde jag ett pass igår och tänker hålla måndagsstyrkan igång fram till nyår. Ett pass i veckan ska jag väl klara, åtminstone i sju veckor? Jag började stillsamt igår med bara två benövningar och en magövning, men jag hade redan badat. För egentligen hade jag glömt styrkan när jag kom hem från löprundan och hoppade i badet på en gång.

Men löfte är löfte, så jag körde ett lätt och osvettigt begränsat pass. Och det var nog tur det, för jag är så öm i aktern att man kan tro att jag fått stryk på bara rumpan…

Det blev 9,1km på timman blankt idag, varken speciellt fort eller långt (för mig) men lagom just idag!