Nu var det alltså dags att genomföra sin förta tävling på rullskidor. Förutsättningarna för dagen var perfekta. 8 grader varmt vind och regn. Jag började ifrågasätta vad sjuton jag höll på med. I vilket fall som helst intog vi jag och Pauli Rollsbo med storm i hands röda Renault. Efter uthämtande av nummerlapp körde vi banan ett varv med bil och värme på. En perfekt uppvärmning utan de yttre förutsättningarna hade banan inte varit allt för tung men med motvind och väta blev det en utmaning. Efter rekrundan bar det av till Michelins parkering vi fick en bra plats. Vi var nästan först, det hade börjat regna och jag var allmänt tveksam till nöjet med kommande prestation. Ombytt var jag från början så det blev att invänta start. Jag gillar att vara i god tid så det gjorde mig inget at vi fick sitta i bilen och vänta en timma på att det var dags att värma upp. Han även med rutinmässiga toabesök så att kroppen skulle vara i perfekt harmoni.
En halvtimma innan starten var det dags för juniorerna att sticka iväg. Jag blev allmänt skräckslagen när jag såg en tjej köra i T-shirt. Själv hade jag både underställ och jacka.
Uppvärmningen bestod i att köra någon kilometer i maklig takt och se till att vara i tid till start.
Klockan 10 gick starten genom att Eliten klassade i sina starled flög i väg och at sista ledet med ett tiotal motionärer lugnt stakade sig iväg från Rollsbos baktrakter in mot ICAs centrallager där varvbanan gick förbi Ok några motionärer var betydligt snabbare än oss riktiga blåbär. Till en början höll jag det tempo jag planerat att hålla ca 15 km/h Men efter 3 km insåg jag at jag inte hade orken för detta och sänkte farten ett snäpp. Blev då omåkt av några. Första varvet Gick på 22 minuter. I slutet av mitt första varv hörde jag ett sus och ett rassel. Som en formel 1-bil kom loppets ledare och tillika vinnare flygande förbi mig så att jag trodde att jag nästen skulle tappa balansen. Strax efter kom klungen med en blond hårlocksbeprydd hjälm, var inte det Vasaloppsvinnaren Sandra Hansson tänkte jag i min ensamhet. En snabb titt i resultatlistan jo det var det. Ha ha jag har blivit varvad av en vinnare i vasaloppet. Det säger väl lite om min kvalitet som rullskidsåkare att efter ca 7 km av loppet bli varvad av eliten. Sen kom andra varvet då började jag gå i kapp de som tidigare passerat mig vilket kändes bra. Åkte om en något äldre herre som passerat mig i första uppförsbacken. När jag för andra gången kom till samma uppförsbacke tänkte jag att nu kommer han väl igen. Men han kom aldrig. Vid rundningen nere utan för det som tidigare hette Rollsboskolan nu mer en del av Mimers Hus kändes det faktiskt riktigt bra. Såg att jag drog ifrån de som var efter mig och knappade in på motionärerna framför mig. Efter vätskedepån mätte jag Pauli som hade det tungt och diagonalade. Hade dragit ifrån honom med några minuter, jag var på g. När jag var på väg förbi Bilia kände jag att min vänstra stav började sitta dåligt, spände åt den. Den blev lösare och till sist sa det ritch och remmen gick av. Som tur var hade jag lånat en reservrem av Pauli som jag hade i fickan. Mel lite pillande och hjälp från en funktionär fick jag remmen på plats med kanske 3-4 minuters tidsförlust. Gubben bakom mig låg nu några hundra meter framför mig, killarna som jag börjat få häng på var utom synhåll ja ja. På´t igen vid varvningen inför sista varvet var jag i kapp Gubben i grönt som nu hade förlorat en spets på sin stav. Nu var även skyuran helt öppna, det regnade jätte jätte mycket. Oerhört trögt gick det och jag kände att musklernas ork var på upprinningen. Lungorna klarade sig bättre. Nu var det så mycket vatten på vägen att halva hjulen var täckt på rullskidorna. Bitivs var pölarna så djup att delar av pjäxan hamnade under vatten. Nu handlade det bara om att ta sig i mål. Upp för sista backen och sen utför. Ner i aeroställning men vätan gjorde att farten bromsades för mycket jag var tvungen att stacka i nerförsbacken Vi sista rundningen på Bultgatan var distansen till Pauli ungefär den samma som innan stavbrottet möjligen hade jag utökat något. Mot framförvarande hade jag inget att hämta. Upp på vägen tillbaka mot Michelin gick det segt och regnet höll inte upp. Jag kan se en mycket tydlig avmattning av fart sista 3 km.
Hela härligheten slutade med en brant backe på ca 350m stigningen är på ca 30 m oj vad trögt det gick här men i mål kom jag och trött var jag. Men nu har jag en baslinejemäting inför nästa år.
Och rätt kul var det. Vädret gjorde det dock inte riktigt lika bra som det kunde ha varit
Race Report Rollsborundan eller RRR
Welcome
1 Comment
Submit a Comment
Want new articles before they get published?
Subscribe to our Awesome Newsletter.
måste bara berömma fotot på bananmannen! Sicket liv och fart den bilden förmedlar. Man kan riktigt se att nått stort är på gång 🙂
Nämnas kan väl att den äldre herren i grönt även tappade andra stav spetsen och att jag tyckte jag hade häng på honom men jag kom ändå inte ikapp honom uppför backen… men nästa år då jäklar